Kan man kalla det "för-vinter"?

Snöpudrat vintergräs

Hösten är över och, enligt min standard, så även senhösten.

Rent meteorologiskt är det ännu inte vinter, men nu när vi har vintertid sänker sig solen bakom berget redan klockan tre.

Igår kväll (och även på förmiddagen idag) kom lätta, lätta små flingor som bäddade in naturen i ett florsockerliknande, tunt täcke.

Utsikt från Vinterhagen

Det är tacksamt med snön, för det krävs så lite av den varan för att lysa upp i vintermörkret. Även lite rimfrost räcker gott för att förlänga skymningsljuset och även lysa upp när otaliga stjärnor tänds, en efter en på den mörkt sammetsblåa aftonhimlen.

Den vindskyddade ängen i hagen som hästarna ännu inte lärt sig uppskatta

Nog för att jag gillar hösten, men jag kallar det hellre förvinter istället för senhöst.

Kanske för att jag inte gillar att vara sen, vad vet jag?

Vinter med gnistrande snökristaller som färgas i brons när solen stiger, fluffiga domherrar och domfruar som stillsamt piper i träden tillsammans med sidensvansarna, härliga promenader med häst eller hund i vinterlandskap, i norrländskt skymningsljus med flammande himmel.

En ohelig union av gammal vedspis ovanpå en gammal SAAB

Det går kanske inte att ta miste på att jag ser fram emot vintern.

Jag älskar att bo i ett land med så skiftande årstider, det gör att jag uppskattar dem mer, alla har sin charm och sina gåvor.

Årstidernas ankomst är uppskattade och jag försöker alltid leva i dem och inte fundera så mycket på vad som gått eller vad som nalkas.

Snön ligger mjuk och gnistrande på en bucklig framskärm

Idag gick vi på skogspromenad bland florsockrade grenar i skogen med Kalinka och Hinica. Kameran hade jag inte med då, men den fick följa med när jag senare gav dem mat. De fick en stor "balkärna" som de uppskattade mycket.

Samtidigt i en annan del av hagen

Jag portionerar ut hö åt hästarna ur en bal, men när den håller på ta slut kör jag ut hela mittenbiten. Då har de fest.

Det ser ut som jag svälter dem i vanliga fall.

Bizra är som vanligt mer intresserad av den gamla mjölkkärran som jag kör ut höet med

Ha en trevlig förvinterkväll nu.

Hörs/fru Jonsson

PS

Skrotbilen ligger utanför hagen, inte i den

Glad Allhelgona

Eller vad man säger

Allhelgonalördagen ser ut såhär för Jonssons;

Härlig morgonpromenad med hundarna, såg solen gå upp och göra allt till ett stort, bronsfärgat glitter, underbart vackert!

Efter frukost, en lika underbar skogspromenad med Bizra och Minna. Sillunch och sedan en liten vinterpicknick på vinterhagens äng, i lä från nordanvinden.

Efteråt bad, jag och maken lade oss i badkaret och skvalpade.

Sedan körde vi ut hö till hästarna och till middag gjorde vi helt ljuvliga älg-pannbiffar i gräddig sås med fullkornspasta, brysselkål och egenhändigt gjorda vitlöksbaguetter.

Nu stundar en mysig kväll som startar med efterrätt;

Ljummen rabarberkaka med kall marsankräm och té till.

Ute brinner en lykta för alla vi minns som inte är med oss.

Så har vi det i helgen.

Hur har ni det? Minst lika bra hoppas jag.

Nu ska jag kramas med maken i soffan.

Min man har en ny kvinna!!!!!!

Ibland när jag har lite tråkigt

 så kan jag ta fram de otaliga brev vi fått av min makes exfrus fina Advokat.

Jag skriver kallet med stor bokstav, så viktig anser han sig vara.

Någon gång ska jag sätta mig vid Blogger med en god flaska vin och publicera utvalda godbitar ur breven från den viktige Advokaten, men i brevet som kom i veckan fastnade jag för följande lilla karamell;

"Nyligen har också IK fått kännedom om att SJ och sonen flyttat till Örnsköldsvik där SJ bor tillsammans med en ny kvinna. Kontakten har således upphört"

Med "kontakten" avses kontakten mellan sonen och modern som det senaste 1.5 året inneburit att sonen ringt för att få prata med sin lillebror och för att få komma och hämta sina saker, såsom kläder, skor etc. och hon svarat med att bli oförskämd och sedan slängt på luren i örat på honom.

Vidare har "kontakten" bestått i att sonen åkt till hennes bostad, varvid  hon låst dörren och hukat sig under fönstren med lillebror (som inte under några omständigheter får komma i kontakt med oss) samt att hon ringt polisen och undrat om besöksförbudet mot SJ även kan inkludera sonen

(ja, han som vill bo med oss, inte lillebror. Hon ville alltså ha besöksförbud mot sin egen son. Det fick hon inte).

Brevet gällde i sin helhet att hon vill ha delad vårdnad på pojken (som fyller 16 i januari) som bott med oss 100% sedan juni 2009, samt egen vårdnad om lillebror (som fyller 14 i januari) utan umgängesrätt för fadern.

Men det jag undrar över är:

Vem fan är den nya kvinnan????

Status Quo

Bilden är ett montage;

Endast huvudet tillhör en av personerna i texten

Strutsfamiljen som jag tidigare berättat om

 verkar ha så fullt upp med att räkna bidragspengar så de inte ens har tid att betala för bilen som herr Struts körde sönder i fjol, än mindre resterande skuld.

Ergo; Status quo

När man inte har något att skydda

En tidning jag älskar att hata

Inspirerad av annan blogg så hänger jag också ut en tidning i min och på bilden är senaste numret av Hästfocus.

På framsidan så ser de oftast helt OK ut, kollar lite på de numren jag har kvar från hösten och sommaren och på alla frontbilder är det hjälm på uppsuttna ryttare och som på bilden; ett barn som kör en ponny.

Barn måste förstås ha hjälm.

Men det jag stör mig så fruktansvärt på är att de vuxna, uppsuttna ryttarna som stolterar med sina vackra djur i tidningen till största delen rider utan hjälm!

Åtminstone när reportaget gjordes.

Det är upp till var och en att använda hjälm, det är ingen lag på det, men borde inte en tidning med så brett läs-spektra som Hästfokus ta det på sitt ansvar att föregå med gott exempel?

När jag ser någon som rider utan hjälm tänker jag definitivt inte;

"Men Guuuudrun vilken häftig tjej som kan rida sin häst utan hjälm!"

Utan jag tänker;

"Ännu ett jävla pucko som inte har någonting att vara rädd om och bevara till eftervärlden. Hoppas hon inte avlar på sig själv"

Alltså, seriöst.

Jag undviker alla hästentreprenörer som visar upp sig själva på sina hästar utan hjälm, jag kan bara inte ta er på allvar.

Och ursäkterna för att inte använda hjälm brukar vara riktigt fantastiska och underhållande till viss gräns. Många hävdar sin rättighet att inte bära hjälm med helt vansinniga (och väldigt arga) anledningar.

Men, det är ju skitviktig att vara snygg i håret när man läggs in på intensiven.

Skiiiitviktigt

PS

Jag erkänner här att jag kastar sten i glashus eftersom jag red utan hjälm när jag var 12-14 år. Kan dock glädjande nog meddela att jag vid samma ålder bestämde att jag aldrig, någonsin skulle avla på mig själv, ett löfte jag utan problem hållit genom åren.

Fröken Vik, 14 år gammal

I "vuxen" ålder har jag aldrig ridit utan hjälm

och det är väl upp till andra att bedöma om jag är en urusel ryttare som inte alltid lyckas sitta kvar på hästarna jag ridit genom åren.

The Cove. Dox

Bland TV-djungelns alla lianer, förlåt, kanaler är det lätt att SVT försvinner i röran.

Igår när jag egentligen satt och kontemplerade över godnattkudden så slog jag över på ettan då jag visste att tisdagsdokumentären precis skulle börja.

Jag såg hela och jag grät

The Cove med Ric o'Barry (som var delfintränare för TV-serien Flipper) handlar om delfinslakt i en underskön och bortgömt vik utanför staden Taiji i Japan.

Rick berättar öppet om hur han insåg att han bidrog med vansinne när han tränade delfiner i fångenskap, då de mår mycket dåligt. Den "meste" Flipper (det fanns fem); Kathy valde att ta sitt liv i hans famn.

Köttet från de slaktade delfinerna säljs till ovetande Japaner som "Valkött".

de intervjuade Japaner och alla var överens om att man inte äter delfin. Köttet är dessutom så proppat med kvicksilver så det är okänligt som människoföda.

TV-teamet ville spräcka "delfinbubblan" och väldigt lägligt så läckte det samtidigt ut att delfinkött skulle serveras på alla dagis och skolor i Japan, så de fick hjälp i sitt uppdrag.

Men bilderna från de gömda kamerorna som visade slakten.

Skriken och blodet och skadade delfiner som försökte fly.. Slaktarna såg ut att på måfå hugga spjuten i djuren.

När allt var över och slaktarna tagit reda på köttet och åkt sin väg var havet fortfarande rött.

Läs mer om filmen här och se den!

Jag blir så trött på mänskligheten ibland.

Att det är kvicksilver i fisk, skaldjur och valdjur är ingen nyhet, men jag börjar undra hur mycket det egentligen handlar om? Jag älskar tonfisk- och svärdfiskkotletter, fast det får man inte säga för svärdfiskar är visst utrotningshotade och i tonfisknäten dör tumlare. Det tar inte bort att det är -rätt tillagad- väldigt god och från början nyttig mat!

Varför tillåts det att haven och dess innevånare förgiftas?

Är det för att det inte syns?

Att det inte märks förrän det är alldeles för sent?

Alltså vad är det tänkt att vi ska äta egentligen?

Människor är från början inte vegetarianer, och jag behöver kött för att hålla värmen i mina stackars värkande leder, men finns det tillslut bara antibiotikastinna grisar att äta? Med 20 tillsatser, färgämnen, socker och vatten i?

Jag föredrar vilt (som inte är det enklaste att få tag på, det finns en fördom att vi Norrlänningar sticker ut handen genom fönstret och plockar oss en ren när det börjar kurra i magen, det går inte riktigt till så), fågel och fisk och jag tycker utbudet minskar dag för dag.

Längtar så otroligt mycket tills vi har vår ekologiska gård med får och allt det andra.

Ni som vill ha OK mat då får komma och handla av mig.

Tatjaana

Bild från i somras av vackra, eldröda Tatjaana

Idag ska jag följa med när Tatjaana ska undersökas i Bjästa.

Vad som drabbat henne är ett mysterium, men hon var för några veckor sedan utdömd pga Cushings och rekommenderades avlivning (det finns många Cushingshästar som lever med medicinering och har det rätt så bra har jag läst senare), senare friskförklarad och helt infektionsfri, men hon är allt för hängig för att vara kärnfrisk, så nu vill vi veta vad det är!

Dräktig är hon inte så det kan vara livmoderinflammation.

Vi håller alla tummar som finns.

Återkommer

/fru Jonsson

**************

Eftersom jag inte kan skriva om hästarna på Gideå BasjkirHästar utan att Carinas telefon börjar plinga tänker jag inte berätta hur det gick med Tatjaana

**************