Blidväder

Det har varit riktigt milt nu ett par dagar. Frisk vind har slipat snön som blivit allt mer kompakt.

Hela två decimeter sjönk ihop under två dagar. Det här är mitt snömått, när det var som mest snö var det bara toppen av distansisolatorn som syntes.

Vi tog en härlig promenad med hundarna i solen idag. Runt noll grader och en ljum men frisk vind, det var verkligen vår i luften. Ludde var på riktigt lekhumör (när är han inte det?) och sprang i åttor runt oss på skoterspåret.

När vi vandrade hemåt längst spåret som kommer upp nedanför vinterhagen stod hästarna i solen och åt. Ja, tre av dem åt och Minna höll utkik under tiden. Det såg i alla fall väldigt varmt och behagligt ut. Egentligen är det bara solvagnens färd över himlen som avslöjar att det inte är mars ännu, utan fortfarande januari.

Men i morgon byter vi blad i almanackan och träder in i årets kallaste månad. Hur det nu blir med det?

Vårda språket för fan!

Eller ”Optimera språkundervisningen” om man hellre vill det, men det lät inte lika roligt som rubrik.

Eftersom jag inte gillar när det är heltyst i huset slår jag på radion det första jag gör på morgonen och det är då bonnradion jag lyssnar på, dvs P4 Västerbotten. Där har de under veckan påpekat bristerna med minoritetsspråk, i det här fallet samiska, i olika instanser. I onsdags var det en samisk kvinna som ringde till olika vårdcentraler och hos de flesta saknades tolk. I torsdags handlade det om dagis/förskola och igår var det äldrevården som visade sig ha brister. Det är förstås språkläran i skolan som jag tänker ta upp här.

Det talades som sagt om bristen på samiska förskolor och det som fick mig att (återigen) tända till över detta ämne (jag brukar rätt ofta reta upp mig på den Svenska institution som kallas Grundskola) var när en viktig herre intervjuades och kläckte ur sig följande, briljanta uttalande; ”Alltså, små barn är ju genetiskt förprogrammerade att förstå språk..”

Jamen varför får man inte i Svenska grundskolan lära sig språk förrän i fjärde klass?? Först när grupperingar och begränsningar befästs ska barnen få börja lära sig engelska, varför??

Redan som liten älskade jag språk och jag var en vetgirig liten rackare som gärna läste min ett år äldre systers skolböcker och kände mig väldigt väl förberedd när det var min tur att börja förskolan (förr gick man i förskola när man var sex år). Syrran började läsa engelska i trean och jag längtade så efter att själv få börja. Mitt första minne av ”bitterhet” var när jag förstod att vi -73:or inte skulle få börja läsa engelska förrän i fyran!

För att lära sig tala och förstå ett främmande språk behöver man inte kunna vare sig stava, läsa, räkna, kunna namnet på Jesus lärjungar eller veta när världskrigen var. Om så vore fallet hade vi levt i en stum värld. Man behöver inte ens kunna grammatikens alla regler för att kunna prata. ”Små barn är genetiskt förprogrammerade” Ja, annars skulle de inte lära sig tala alls!!

Små barn kan inte bara lära sig tala och förstå främmande språk, utan de kan hålla isär flera språk också. Det är det många som kan vittna om. Skulle vi inte ha ännu bättre förutsättningar om vi lärde oss allt enligt hur barn utvecklas?  Skulle vi inte ha färre då som ”har svårt för språk” eller ”har svårt för siffror”? Och är det inte bättre att börja läsa historia när vi har begrepp om hur lång tid är egentligen?

Om jag bestämde över skolan skulle det finnas ämneslärare från första klass, inte bara en titel för en hel triad årskullar. Nu är jag ingen expert på hjärnans utveckling och associationsbanor men det kan inte bara vara jag som tycker att man kan lära sig olika saker under olika perioder av utvecklingen? Istället för att undervisningen blir likt en liten påse Gott&Blandat som passerat bäst-före-datum med flera månader.

Snöfall

Här har plusgraderna orsakat våldsamt snöfall. Från ladugårdstaket alltså, i övrigt har det varit uppehåll.

Mest föll framför porten förstås och det var inte lätt pudersnö direkt.

Ljumma vindar

Ja visst låter det ljuvligt med ljumma vårvindar som fläktar.. men så ljuvt är det inte. Mild vind, javisst, men en mörk januarimorgon som i morse så slet den friska, byiga, men o-kalla vinden tag i det mesta, men var också förvånansvärt kreativ.

Vi passerade en kraftledning på morgonpromenaden, jag och Ludde, och när vi närmade oss så hörde vi ett märkligt ljud som växte sig starkare; Liksom en våldsamt prasslande presenning med ett dovt tjutande iblandat.

Stolparna är sådana metallkonstruktioner så det ser ut som en sorgsen trupp av tvåhövdade- och trearmade jättar på långsam och dyster marsch genom landskapet och när vinden tog fart genom detta instrument så fick hela paraden liv.

Ljudet ändrade karaktär när vi närmade oss och det lät som en gigantisk säckpipa som spelade med toner så dova att de mest bara uppfattades som vibrationer. Hela jätteparaden marscherade och verkade stillsamt humma till de mörka tonerna.

En ganska häftig och annorlunda musikupplevelse

En äkta Lathund

Kolla in Kronblom…

Fågelbuffé

God Morgon=)

Det var som att hela fågelhöjden var invaderad av jättestora kanariefåglar igår. Jag är intresserad av fåglar och kunde mycket om olika sorter när jag var liten, men nu är jag inte så himla bra på det längre. Jag gick ut på bron och knäppte 40-talet bilder på alla fåglar, och efter att ha konsulterat min fågelbok samt Wikipedia kunde jag konstatera att det var Gulsparvar som valt mitt fågelbord.

Lyssna på en Gulsparv här

Det var inte lätt att sortera ut bilder, det var så många som blev bra, men även mindre bra bilder sparades av olika anledningar, till exempel denna där jag lyckades få med fyra sorters småfåglar i en bild:

Gulsparv, Talgoxe, Pilfink och en liten Blåmes

****************

Nu till dagens fundering; Vilken typ av arbete ska utföras iförd en arbetsjacka?

Ja, det kallas väl signaljacka, dessa färgglada, reflexförsedda ytterplagg, men det är ändå ett ytterplagg avsedd för arbete (Blue™ Wear)? Men hur är det tänkt att man ska hålla dem rena? Är det tänkt att man ska tvätta dem efter dagligt utfört arbete kanske? 30° ska jackan tvättas i och trots att den låg i blöt hela natten i klorin och flytande tvättmedel blev resultatet såhär när den gått i maskinen enligt tvättrådet:

Det är inte första gången jag tvättat den, det var en julklapp förrförra julen och har fått gå i maskin några gånger, men hur ska man få rent en jobbarjacka i kallvatten? Tips och råd emottages tacksamt. Jag har förstört en svindyr regnjacka också, men den är ursäktad då det är en regnjacka jag valt att jobba i. Också 30° på tvättrådet *suck*

Se nu till att ha en fin dag!

Kvalitetstid

Jag stod ute i vårvintervädret och borstade Bizra i hagen igår.

Det finns i handeln, små, supermjuka borstar i söta färger som man visst ska ha för att borsta hästen i ansiktet. Mina hästar vill ha en redig piggborste i plast och man ska ta i ordentligt! Bizra somnar nästan när man masserar varje millimeter av hennes huvud med piggborsten, och skönast är det runt mulen.

Jag och Bizra njöt av solen och de ljumma vindarna. Hon har ärvt ett gyllene skimmer i sin hårrem från pappa Djingis Kahn så hon var så vacker i ljuset. Jag borstade igenom hela hennes svans (stackar'n har varit lös i magen och kylan har gjort att det varit omöjligt att ta hand om innan) och klippte den ett par decimeter. Hon stod blick stilla och lät mig gå igenom alla hår över hela kroppen.

När jag sedan gick för att borsta lite i Hinicas man kom Bizra med sin mule och trängde sig emellan, och det är inte ofta hon vågar tränga sig på den stora grå/svarta, men att bli borstad är visst så njutbart så det är värt risken att bli redigt åthutad.

Det blev hon inte.

En underbar indisk lamm-currygryta tillreddes till middag och serverades tillsammans med lätt kryddat basmatiris. Det blev så mycket mat att det räcker ikväll också. På kvällen drog ett riktigt busväder in med tung blöt snö och friska vindar så nu är världen vit och vacker igen. Det kommer bli en fin dag idag.

Dagens fundering; Vad för villebråd skjuts i mörker?

Jag och Ludde hörde nämligen ett gevärsskott uppe i skogen när vi vände hemåt på vår promenad, ungefär jämnsmed hängbron, klockan var strax efter sju. Men det kan ju ha varit ett nådaskott också. Eller ett skrämselskott, kanske. Jag skräms i alla fall av att det skjuts i mörkret, även om det var flera kilometer från mina hästar.

Förtydligande; Det var sju på morgonen, dvs två timmar innan solen går upp här. Vem går i skogen med gevär den tiden på dygnet och vad jagas?

Med en föraning om mars

Denna präktiga gran som gränsar mellan gården och utestallet har varit nedtyngd med ansenliga mängder snö som tinat idag; Varje barr verkar släppa ifrån sig glittrande droppar ständigt, ständigt otröttligt.

Jag visste att det skulle vara plusgrader idag, trots det var det en överraskning att en morgon, sent i januari gå ut i vårvärme. Här uppe har vi förmånen att kunna njuta av hela fem årstider. Ibland får vissa delar av landet bara tre årstider och då menar jag inte längst norrut där många tror att sommaren innebär ett par veckor med dåligt sparkföre. Nej, jag menar långt söderut där ibland höst och vår delas av med en rätt så kort period av blött och iskallt, tungt mörker. Senaste åren verkar dock hela landet fått åtminstone fyra årstider.

Här uppe har vi en fantastisk, femte årstid, som kallas ”vårvinter”. Det är alltså dagar som av solen som reflekterar alla sina strålar mot snön och blir så fantastiskt ljusa och varma så hela bisamhällen lockas ut i våldsam och lycklig dödsdans för att sedan gå under i skymningen när minusgraderna gör sitt återtåg (för slarviga biodlare alltså som glömt skotta över flustren, ajabaja) och bringar solsvedda armar och kinder, och rödsvullna ögon som på kvällen blinkar blint med synfältet fullt av blåa blixtar hos solsuktande norrlänningar som suttit i linne med näsan mot solen lutad mot en underbar sydvägg någonstans en härlig dag i början av mars.

Vårvintern är löftesrik och generös men varje kväll påminns man om varför det heter just ”..vinter” och den infaller inte riktigt än, även om det kändes så idag.

Men även om det känns som vår är det bäst att behålla mössan på

Snödropp

Det var nästan vårvinter igår och jag försökte få till några fina bilder, vilket inte var det lättaste. Tog väldigt många bilder i vanlig ordning och behöll bara tre. Men det kommer fler fina dagar.

Granriset från advent får fortsätta pryda broräcket. Det har varit så fint med en massa snö på och har ramat in hela bron på ett mjukt sätt och nu så blir det vackra små istappar när snön smälter i solskenet.

Att vara utan hängrännor är inte alls särskilt praktiskt eller bra, men det kan vara vackert ibland med all is.

Vi gick en härlig promenad på skoterleden med hundarna och Ludde är alltid rolig att försöka fånga på bild. Man sätter kameran på ”Sport” och så knäpper man trettiotalet bilder. Alltid är det någon värd att behålla.

Som denna, han ser nästan ut som en liten sportskoter där han rejsar runt i snön.

Jag har motionerat mig själv och hundarna denna kylslagna men vackra morgon och nu ska resten av dagen gå i lättjans tecken tänkte jag. Ja, förutom att jag måste kämpa en timme eller två med en frusen och besvärlig hösilagebal, men är det bara fint ute så är det som semester det med.

Ha en fin söndag alla.

Puss och kram/fru Jonsson

Barnfritt!!

-4° och svag, nordlig vind. Jag tog med mig bägge hundarna på en gryningspromenad upp på mon. Det är så knöligt på den vägen så jag går ogärna där i mörkret då jag inte har tid at stuka anklarna, men nu när ljuset anländer allt tidigare så gick det bra.

Vi har en barnfri helg framför oss!

Pojken har åkt till en kompis över helgen så nu är det klackarna i tacket här;) Fast känner jag oss rätt blir det mycket god mat som får tillagas med omsorg, härliga promenader med hundar och hästar och slappande i soffan. Och slappande i badkaret hoppas jag också på. Vi är inte så storvuxna, varken jag eller maken och vi har ett sådant där bra, långt badkar så vi och badankorna ryms alldeles ypperligt i karet.

Mat ja. I förrgår skar jag upp en kalvstek i tjocka bitar som jag bankade ut lätt och lade i en god marinad på rödvin, flytande rök, vitlök och piri-piri-sås (en sorts tabasco). Vad vi ska ha till kalven vet jag inte än men vi ska åka till affären och improvisera ihop någonting. Till lunch blir det räkor som vi skalar och lägger på rostat bröd tillsammans med ägg och lite annat.

Lyxigt värre.

Får se om kameran hinner med, den brukar ju inte göra det när jag är hungrig..

**************

12:43

Jahapp.. inte hann jag ta kort på lunchen inte, och räkrenset ser inte så fint ut på bild. Återkommer framåt middagstid

**************

Grillad kalv med mandelpotatis, grillade champinjoner och lök, sval bönsallad med rosébalsamico och rosépeppar, lätt rökt rödvinssås och en gnutta kall vitlöksyoghurt

Önskar åter igen att det fanns doftsensorer att tillgå till datorer

Ja, jag hann fota innan vi åt. De små karotterna innehåller den smått magiska rödvinssåsen. Det är inte bara vackert med karotterna, det är också praktiskt att var och en får sin egen sås att förvalta. Jag har sett på TV att vissa vill hälla över potatisen, andra doppa köttbitarna. Köttet var underbart mört och lätt rosa och bara smälte i munnen.

Den som vill ha recept får lämna kommentar eller på annat vis kontakta mig. Nu ska vi ha lördagsmys, jag, maken och de två fluffhundarna.

Ha en fin helg alla

Vitt och vitt så vitt jag ser

Bizra har frostiga fransar

-18°, dimma och iskall, sydlig vind. Det var som att luften var fylld av flytande is när jag och Ludde gick på power walk och världen omkring oss bleknade från genomgående blått till grått och sedan vitt.

När jag var uppe på ladugårdsvinden häromdagen för att fotografera Vargmånen när den gick upp så gick jag runt och petade lite i diverse kvarlämnat skrot som låg där uppe och hittade ännu en finfin låda som jag kommer låta få nytt hem. Den ska rengöras och grundmålas och sedan ska den få målat på sig något fint mönster tror jag.

Vad vet jag inte riktigt, för jag har inte bestämt mig för vad lådan ska få tjänstgöra som än.

Återkommer

Härliga Vinter!

Hela förmiddagen rann undan alldeles rasande förträffligt och effektivt, så plötsligt hade jag en helt oskriven eftermiddag framför mig, så medan maken och hans son åkte in till sta’n tog jag med mig hundarna och kameran på en härlig promenad på mon.

Det såg ut som att allt omkring mig var påsprejat med tjock grädde, ni vet sådan där som är vispad lite, lite för hårt och har stått i kylen ett par dagar och fått en lätt gul ton och bland det en sjuhelsikes massa glitter. Helt magiskt!

Passfoto

Där uppe hade jag kunnat sitta en sådan här solig dag med fika och kollat på de djur och fåglar som rör sig runt på mon.

Solen sänkte sig medan vi gick hemåt och trädtopparna fick en allt mer kopparskimrande färg och när vi kom hem såg ladugårdsväggen väldigt varm och skön ut.

Nu vilar hundarna. Jag har diskat och har ett kycklingkok på spisen; En liten gårdskyckling delad i två, täckt med vatten ligger och gonar sig med persiljerot, morötter, lök, lagerblad, rosé- och kryddpepparkorn, en stjärnanis, några kryddnejlikor, lite fänkålsfrön och salt.

Önskar ni kunde känna doften, mmmmmmm..

Det ska bli fond som jag ska frysa in i ispåsar. Jag ska befria pippin från skinn och ben och köttet ska bli till en god gryta som serveras med kryddat basmatiris och stora räkor.

Förresten såg jag på mästerkocken eller vad det heter på fyran igår. Hur i helskotta kan man ställa upp och tro sig vinna på halvfabrikat? Jag hade en stor skämskudde och fick bruk för den några gånger.

Vargmåne

Väntan var lång och kall, men till slut steg Vargmånen bakom Västergissjömons snötäckta berg.

Idag var första dagen solen riktigt värmde och det har varit en helt underbart vacker dag. Nu måste jag försöka få värme i kroppen och ett bra sätt är nog att börja med middagsmaten.

Ha en underbar onsdagskväll

Vårtecken i januari

Kalinka, hösten 2010

Nu kan jag presentera det allra första, säkra vårtecknet från Mánadis-Gården i Västergissjö, Ångermanland; Den klokaste hästen i flocken och dess ledare, Kalinka, har börjat fälla sin täta och långa vinterpäls!

Låt mig understryka att jag inte är less på vintern utan vill njuta för fulla muggar av det som återstår, vårtecken är löften om framtiden som jag uppskattar lika mycket som hösttecken under sommartid.

Vacker vintermorgon och en beslöjad myshund

Morgonen var så underbart vacker när jag och Ludde gick iväg på en lång, härlig power walk. Bakom oss gick månen ned bakom snöiga berg och framför oss blev en  röd rand i horisonten allt bredare och den djupt sammetsblå himlen bleknade allt mer i ton.

När vi kom hem färgades molnen av den uppåtgående solen och målade himlen i allt mer dramatiska nyanser. Jag försökte fota, men det behövs stativ och kamera med ställbar slutartid. Sista bilden tog jag för några minuter sedan genom köksfönstret.

Det behöver inte snöa mer på ett tag, men jag vill gärna kunna njuta av den vackra vintern nu.

Avslutar med en bild från igår.

Ingen kan trassla in sig i saker som Izor gör. Jag blev mer förvånad över det faktum att han inte rev ned hela gardinen än att han lyckades drapera den över sig som någon slags myskoja med orientalisk touch.

Hur sopig är återvinningen?

Jag funderade på en grej, som så många gånger förr, när jag sköljde ur en förpackning som innehållit Bollnäsfil, så den är ren och fin inför återlämningen enligt konstens alla regler; Hur energisparande är återvinning på riktigt?

Jag är absolut inte mot återvinning eller andra ”miljösparare”, men jag funderar ofta, ofta på ifall riktiga siffror visar på att det är värt det? Om det står fem containrar på återvinningsplatsen, kommer det då fem lastbilar och tömmer dem? Hur mycket diesel drar de på sin odyssé för att tömma containrar i landskapet? Är det inte fem bilar, varför lägger vi dem då i olika kärl?

Reglerna är sådana att jag helst bör diska ur mina förpackningar innan jag lämnar dem i återvinning och jag måste lasta bilen för en bilresa på 2.5 mil tur och retur för att returnera glas, metall, plast, papper (inte kuvert), kartong etc.etc. Hur mycket energi går åt för mitt energisparande undrar jag?

En gång hörde jag ett program på P3 där en kesoburk följdes på sin resa sedan den kastats i en återvinningsontainer i Umeå. Efter många och långa mil, kors och tvärs över norra- och mellersta Sverige så var burken tillbaka i Umeå, där den blev till återvunnen energi i värmeverket.

När jag gick på Landstingsägd Folkhögskola fick vi se en informationsfilm om hur de tog hand om snö i Sundsvall som de lade runt sjukhuset, med stora lager bark mellan skikten för att spara energi under sommaren. All snö och all bark fraktades med stora lastbilar och lades på plats med ett ansenligt antal baklastare. Vad blev plus och minus på den energibesparingen? undrade jag och blev klassad som framtidspessimist. Jag undrade ju bara och Landstinget hade inga svar!!

Om vi nu kalkylerar med alla gungor, karuseller, baklastare och containerbilar och lägger därtill varmvatten, bensin och diskmedel; Hur miljöbesparande är privatpersoners återvinnande? Ärligt talat alltså!

Vet ni att dessutom får man ju inte lägga i kompost hur/vad som helst utan även sådant ska fraktas till sopstation för att tas omhand?

Återigen; Jag är inte mot den privata återvinningen, jag tror bara det läggs fokus på fel ställe. Det är bra att Svenne-Banan återvinner (hoppas jag, jag vill gärna att mina aningar om feldisponerade medel är fel, fel, fel) för det bör i alla fall leda till någon slags eftertanke i konsumerandet, men det gnager i mig ändå..

Hur fördelas egentligen resurserna?

Sov gott

Spårsnö

Undras hur Hoppe Hare hare i snön?

Vi höll på med höet på förmiddagen och begav oss genom skogen upp till vinterängen med tre säckar mat och en stor påse morötter. -28° och både sol och snö i luften. Säga vad man vill men ”eländigt” väder är ändå väldigt vackert!

Eländigt och eländigt. Fasligt kallt är det i alla fall. Men fint!

Vägkorsning. 

Undrar ifall haren och räven har högerregel eller om störst går först helt enkelt? Ja, sån’t funderar jag på.

Hare bra så länge, på återseende.

Hästköparfunderingar

Nästan -30° ute, +15° inne, brrrrrrrr..

Vi fick storfrämmande igår när vi gjort bort sta’n; Carina var hit och kramade om sina skyddslingar och sedan satt vi och smidde stora planer över en mugg läskigt pulverkaffe (vi har fortfarande inte ersatt don Pedro-bryggaren som gick sönder i höstas helt enkelt för att alla kaffebryggare är skitfula styggelser som jag aldrig skulle orka ta fram och plocka undan dagligen och en ny glaskanna har jag inte hittat).

Jo det är så att vi går i hingsköparfunderingar här på gården. Det är nämligen såhär att genom en och samma anfader är runt 80% av alla Basjkirer i Sverige besläktade och att det behövs fräscht blod är ingen hemlighet. Det finns dock några individer som skulle gå att nyttja lite bättre och när just en sådan hingst plötsligt är till salu vore det synd att låta tillfället glida en genom fingrarna.

Av vad vi hört kommer denna fina hingst kastreras och säljas på auktion under senvintern om ingen köper honom i befintligt skick och vi tycker faktiskt att det vore en mindre katastrof för aveln att låta det ske. Men hur tusan ska man kunna köpa en hingst nu med översnöade, befintliga hagar och utan någon som helst möjlighet att bygga ny? Och hur i helskotta ska man kunna köpa en Basjkir över huvud taget när rasföreningen fråntagits uppdraget att handskas med ägarhandlingarna och det fram till årsmötet i mars är osäkert vilken instans som ska hålla i det???

Det är som så också att Amirs ägarpapper återigen är på vift och nu vet varken rasföreningen eller Svenska Hästavelsförbundet var de är. Fortsätter det som det gjort senaste åren kommer Basjkirerna helt tappa sitt värde och reduceras till en billig slit-och-släng-ponny/liten, stor häst. Att till och med styrelsen och tidigare medlemmar av styrelsen rear ut sina hästar är ett mycket dåligt tecken. Hur kan man underminera för alla uppfödare på det viset?

Nä, det är dags att putsa upp ryktet och låta alla veta vilka underbart fina och speciella hästar det är.

En av de fina hingstarna med unikt blod; Djingis Kahn (och för tydlighetens skull, det är inte han som är till salu).

Vi går en ljusare tid till mötes

Bild tagen utanför Köpmanholmen, Höga Kusten, december 2008

Det märks att dagarna blir längre. Ljuset dröjer sig kvar på eftermiddagarna och nu börjar jag även se gryningsljuset på mina morgonpromenader. Nu är de inte långt borta, de där bländande vita vinterdagarna med strålande sol och snön som återger solstrålarna genom miljarder kristaller. Snacka om ljusterapi!

Så snart vi bara kan drar vi in till stan för att göra bort mer och mindre nödvändiga ärenden så vi är hemma till lunch igen. Jag ska söka efter inspiration.. det är något slags lågvatten i min själ och jag skulle behöva måla och/eller skriva men saknar totalt inspiration. Satt igår med en vit pannå och sju penslar i handen medan jag tittade ut över hästhagen och skymingsljuset, men ingenting. Blank och vit står pannån där jag lämnade den i gammköket igår.

Smyckar bloggen med en solruna.

Solrunan är en glädjeruna och representerar högre lycka och innehåller starka kopplingar till hjärta och kärlek. Runan representerar en starkt livgivande kraft och den livgivande värmen, men ingenting är bra i för stora doser; För mycket sol orsakar torka och utbrändhet.

På återseende, puss så länge

/fru Jonsson

Vill man ha lite mera ljus i tillvaron kan man gå till Snuzers blogg, <--- länk, för hon lottar ut en finfin ljusstake=)

Synsk fikagäst

Igår var jag gräsänka över dagen då maken var tvungen att åka till Umeå för större inköp och jag slet med höet under förmiddagen för att kunna vara lite ledig mitt på dagen då jag tänkte bjuda en vän på fika.

Nu är det inte så att det brukar drälla av fikagäster här då jag inte är särdeles social av mig, men mackor och te med en ”gammal bekant” är ju himla trevligt och ett skönt avbrott. Jag och fikagästen kände varandra för 16 år sedan (om jag inte missminner mig) och det var ju lite lustigt att jag efter att ha flyttat hit i somras nu nästan är granne med henne.

I arbetskläder och med studsande storpudlar mottog jag fikagästen som förgyllde min dag ytterligare med en gåva! Himla praktiska grytmojar i fräck färg i all ära, men min vän måste ha blivit synsk (eller så har hon alltid varit det). Hur kunde hon annars veta att jag hade slut på min mörka choklad av just det märket? Och hur kunde hon pricka en smak jag velat men inte vågat prova?

Tack vännen, smakade på kvällen och den var magiskt god=) Annars är jag en sådan konstig person som helst avböjer choklad då folk envisas med ljusa, märkliga varianter eller vill truga i en fikabröd med just choklad (att ha choklad i exempelvis sockerkaka är för mig lika logiskt som att ha det i tunnbröd), men det där var ju huvudet på spiken!

Mums!

Idag ska jag försöka peppa mig till framtida stordåd, på återseende

Den som väntar på något gott..

Ja julen är undanstädad och prydligt lagd i lådor, men vad gör det att det nästan hinner bli tjugondedag Knut innan jag får bästa klappen när det är en sådan fin och välbehövlig present? Fyndad på rea dessutom*s*

Ett par fina vinterridstövlar fick jag av min käre make igår och jag hoppas de är lika varma som de kändes vid provtillfället. Det var som att låta foten glida ner i en varm, fluffig mockasin och inget ”bängel” med trånga eller oformliga skaft, bara dra i snöret så sitter de där de ska!

Dessutom gillar jag utseendet skarpt!

Infriande av nyårslöfte

Nu ska jag infria årets nyårslöfte för första gången, nämligen att publicera fler av mina egna texter på bloggen.

När jag för några år sedan läste in gymnasiet hade jag den stora förmånen att ha Bo R Holmberg som lärare och mentor i svenska B och engelska C och en av de första utmaningarna i svenska var att skriva en berättelse med ca 100 ord. Haikun kan jag medge att jag inte snickrat ihop själv, men resten är mitt.

Vill någon ha en förklaring till något så lämna en kommentar.

Körsbärsblom

”Om vi bara faller

Som körsbärsblom om våren

Så rena och så strålande”

 Det var vår på körsbärsblommornas ö, Okinawa, morgondimman hade lättat. Solen steg sakta i öster, torkade bort det sista av nattfukten och passade på att dra breda penseldrag i guld och rosa över de otaliga bleka blommorna. En kall vind från väster drog med sig en handfull kronblad och de jagade varandra i luften, som snöflingor i februari. De stumma träden såg oberörda ut. Trots att det virvlade av vita blad överallt var de som ymnighetshorn, nya knoppar sprack hela tiden ut i deras täta grenverk.

Ut över havet följde en blomma vinden, oerhört stolt och ivrig. Detta var en stor ära och han hade varit så upprymd att han inte kunnat sova. En timme innan gryningen hade han klätt sig och skrivit den obligatoriska haikun. Han rörde vid sitt svärd och kände sig trygg i vetskapen att det och dikten skulle sändas till hans familj efteråt och de skulle bli så stolta över vad han gjort för sitt land.

Himlen ovanför honom var näst intill klar, bara några få moln i horisonten. Den unge mannen läste högt sin haiku och vände sedan nosen på det lilla planet ned mot det amerikanska hangarfartyget.