Kvalitetstid

Jag stod ute i vårvintervädret och borstade Bizra i hagen igår.

Det finns i handeln, små, supermjuka borstar i söta färger som man visst ska ha för att borsta hästen i ansiktet. Mina hästar vill ha en redig piggborste i plast och man ska ta i ordentligt! Bizra somnar nästan när man masserar varje millimeter av hennes huvud med piggborsten, och skönast är det runt mulen.

Jag och Bizra njöt av solen och de ljumma vindarna. Hon har ärvt ett gyllene skimmer i sin hårrem från pappa Djingis Kahn så hon var så vacker i ljuset. Jag borstade igenom hela hennes svans (stackar'n har varit lös i magen och kylan har gjort att det varit omöjligt att ta hand om innan) och klippte den ett par decimeter. Hon stod blick stilla och lät mig gå igenom alla hår över hela kroppen.

När jag sedan gick för att borsta lite i Hinicas man kom Bizra med sin mule och trängde sig emellan, och det är inte ofta hon vågar tränga sig på den stora grå/svarta, men att bli borstad är visst så njutbart så det är värt risken att bli redigt åthutad.

Det blev hon inte.

En underbar indisk lamm-currygryta tillreddes till middag och serverades tillsammans med lätt kryddat basmatiris. Det blev så mycket mat att det räcker ikväll också. På kvällen drog ett riktigt busväder in med tung blöt snö och friska vindar så nu är världen vit och vacker igen. Det kommer bli en fin dag idag.

Dagens fundering; Vad för villebråd skjuts i mörker?

Jag och Ludde hörde nämligen ett gevärsskott uppe i skogen när vi vände hemåt på vår promenad, ungefär jämnsmed hängbron, klockan var strax efter sju. Men det kan ju ha varit ett nådaskott också. Eller ett skrämselskott, kanske. Jag skräms i alla fall av att det skjuts i mörkret, även om det var flera kilometer från mina hästar.

Förtydligande; Det var sju på morgonen, dvs två timmar innan solen går upp här. Vem går i skogen med gevär den tiden på dygnet och vad jagas?