Denna präktiga gran som gränsar mellan gården och utestallet har varit nedtyngd med ansenliga mängder snö som tinat idag; Varje barr verkar släppa ifrån sig glittrande droppar ständigt, ständigt otröttligt.
Jag visste att det skulle vara plusgrader idag, trots det var det en överraskning att en morgon, sent i januari gå ut i vårvärme. Här uppe har vi förmånen att kunna njuta av hela fem årstider. Ibland får vissa delar av landet bara tre årstider och då menar jag inte längst norrut där många tror att sommaren innebär ett par veckor med dåligt sparkföre. Nej, jag menar långt söderut där ibland höst och vår delas av med en rätt så kort period av blött och iskallt, tungt mörker. Senaste åren verkar dock hela landet fått åtminstone fyra årstider.
Här uppe har vi en fantastisk, femte årstid, som kallas ”vårvinter”. Det är alltså dagar som av solen som reflekterar alla sina strålar mot snön och blir så fantastiskt ljusa och varma så hela bisamhällen lockas ut i våldsam och lycklig dödsdans för att sedan gå under i skymningen när minusgraderna gör sitt återtåg (för slarviga biodlare alltså som glömt skotta över flustren, ajabaja) och bringar solsvedda armar och kinder, och rödsvullna ögon som på kvällen blinkar blint med synfältet fullt av blåa blixtar hos solsuktande norrlänningar som suttit i linne med näsan mot solen lutad mot en underbar sydvägg någonstans en härlig dag i början av mars.
Vårvintern är löftesrik och generös men varje kväll påminns man om varför det heter just ”..vinter” och den infaller inte riktigt än, även om det kändes så idag.
Men även om det känns som vår är det bäst att behålla mössan på
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar