Infriande av nyårslöfte

Nu ska jag infria årets nyårslöfte för första gången, nämligen att publicera fler av mina egna texter på bloggen.

När jag för några år sedan läste in gymnasiet hade jag den stora förmånen att ha Bo R Holmberg som lärare och mentor i svenska B och engelska C och en av de första utmaningarna i svenska var att skriva en berättelse med ca 100 ord. Haikun kan jag medge att jag inte snickrat ihop själv, men resten är mitt.

Vill någon ha en förklaring till något så lämna en kommentar.

Körsbärsblom

”Om vi bara faller

Som körsbärsblom om våren

Så rena och så strålande”

 Det var vår på körsbärsblommornas ö, Okinawa, morgondimman hade lättat. Solen steg sakta i öster, torkade bort det sista av nattfukten och passade på att dra breda penseldrag i guld och rosa över de otaliga bleka blommorna. En kall vind från väster drog med sig en handfull kronblad och de jagade varandra i luften, som snöflingor i februari. De stumma träden såg oberörda ut. Trots att det virvlade av vita blad överallt var de som ymnighetshorn, nya knoppar sprack hela tiden ut i deras täta grenverk.

Ut över havet följde en blomma vinden, oerhört stolt och ivrig. Detta var en stor ära och han hade varit så upprymd att han inte kunnat sova. En timme innan gryningen hade han klätt sig och skrivit den obligatoriska haikun. Han rörde vid sitt svärd och kände sig trygg i vetskapen att det och dikten skulle sändas till hans familj efteråt och de skulle bli så stolta över vad han gjort för sitt land.

Himlen ovanför honom var näst intill klar, bara några få moln i horisonten. Den unge mannen läste högt sin haiku och vände sedan nosen på det lilla planet ned mot det amerikanska hangarfartyget.