Kör på..

Tjagatai sätts på prövning

Glad Valborg tillönskar jag Er från djupet av mitt utfrysta, mätta och varma hjärta. Jag har varit på körkurs etapp 2 med Hans Sidbäck i Gideå och är nu helt slut på (vilket jag inte får känna då vi måste vaka över hagen i kväll så vi ser det är OK med konstellationen fulla ungdomar med obegränsad pyroteknik en km härifrån och tre mer och mindre småvilda Basjkirston;)).

Det var otroligt givande, även denna gång, och jag tog en massa bilder som ska redigeras. Ska även skriva en artikel till Basjkirtidingen medan allt är färskt i huvudet.

Jag tänkte skämta om ”körslaget”, ”körkurs”, körmästare” och ”Lunds studentkör”, men jag orkar inte, jag är helt utpumpad och hjärnan känns som disktrasan ser ut.. say no more..

Go afton och skjut lugnt;)

Sommaren bankar på dörren

Mina hjälpmedel för dagen; mjölkkärra för stolparna, spett, femkilosslägga och pall

Vad är mer sommar än att släppa hästarna på bete? Ja, det är tidigt, inte ens maj än, men vi måste stängsla en liten del av beteshagen så att vi äntligen kan ta hem Gastroler och Tova. På förmiddagen slog jag ned de stolpar som fanns hemma, de få som fattas (nesligt när det saknas 15 st.) plus allt annat handlar maken med sig på väg hem idag.

Ikväll ska vi på föreläsningen som ingår i körkursen, etapp 2, med Hans Sidbäck. Ärligt talat hade jag behövt kursavgiften för att köpa staket och tiden för att stängsla klart, men det var så roligt på första kursen och jag har ju för avsikt att köra mina hästar, så det är helt klart värt ”omaket”.

Nej, här har jag inte tid att häcka! Sysslolös är jag inte, det kan jag lova;)

 

Kostsamma farthinder

Farthinder

Ja, alla som kört i stadstrafik känner väl igen en vägbula? Ofta ser de ut just som bilden ovan (som jag hämtat på nätet), asfalterade med vita markeringar för att synas bättre. Ofta kompletteras hindret med en varning innan i form av en trekantig, gul skylt med just bula eller gupp på, samt två skyltar med rekommenderad hastighet, vilken brukar vara högst 30 km/h.

För att göra tillvaron lite spännande så har det nu poppat upp liknande hinder på vägen jag brukar nyttja gör att ta mig till staden. Tänk då att bulan på bilden är ett slags medel vad gäller storlek. Den kan också vara dubbelt så stor med en efterföljande grop på en sträcka som i övrigt är fin. I enstaka fall en liten skylt mitt i gropen, men oftast ingen förvarning alls och den rekommenderade hastigheten är max 70 km/h.

Jag tror jag slog sönder hela undersidan på bilen på väg till stan igår, den låter i alla fall allt annat än glad när den är igång numer. Fint väder, hård och bra väg, fru Jonsson i sin egna lilla värld bestående av föl, hästbajs, trädgårdsmästrande och helgens grillmeny, också PANG bara. Och inte bara en gång. OK, kalla mig klantig som inte krypkör efter första markkänningen för bilens underrede, men jag har några ganska långa mil till stan, minst lika många hem (eftersom jag bör välja en bättre men längre väg hem), och allt jag inte gör på gården medan jag sitter i bilen finns kvar åt mig när jag kommer hem. Dessutom är det mesta av vägen bra, förutom dessa abrupta avbrott då.

Jag har tidigare vårar läst i lokalblaskan om den djävulska Landsjövägen. Nu, vår allra första vår i Västergissjö, har jag själv fått uppleva Landsjövägen på riktigt nära håll. Stackars Mitsubishi=( Han är inte byggd för att rulla på tjälskadade, norrländska vägar.

Äntligen!! Gånger två!

Årets mest långdragna väntan är äntligen över; Efter tre och ett halvt dygn med vaxproppar släppte till slut Kalinka ut ”Guldklimpen”.

Ett litet hingstföl nedkom hon med i natt.

Jag fick ett sms kl 02:40 inatt och vaknade förstås på en gång med en enda tanke i huvudet; Äntligen föl! Och jodå, den glada nyheten var ett faktum. Gånger två! För i ett annat hörn av hagen, ungefär samtidigt..

..födde Galina en söt liten dotter med en treuddig stjärn i pannan. Det är inte den bästa bilden jag tog av mor och dotter, men den mysigaste=)

I min hage fortgår väntan, ännu är det länge kvar. Och vem behöver bekymra sig om sista april med evinnerligt smällande av raketer och annan pyroteknik, när det skjuts skadedjur hos bonden med gevär? Hästarna bryr sig inte nämnvärt, inte ens den ”riktiga” vildhästen, Minna, som är född fri i Ryssland där de skjuter hingstarna på håll när det är slakt. Hon tar det med ro. Dräktigheten klär henne, hon är väldigt harmonisk.

Nu ut till bonn-görat igen, ingen rast, ingen ro;) Idag planteras det (eftersom skottkärran drabbades av punka så jag förhindrades att fortsätta mocka) och sedan ska jag på ridlektion. Fast tömkörning. Skoj det med, det blir ju etapp 2 i körkursen till helgen*längtar*

Ses

 

Farväl, söta köttpålägg

Sedan ett tag har jag planerat att sluta köpa hem godis efter påsk. Inte för att jag äter så mycket godis (om jag jämför med när jag var yngre), av naturliga (och inte allt för logiska) skäl brukar jag ha ett lakritssug några dagar/månaden och då följer det gärna med några skum- och gelékarameller också, men de senaste veckornas extrapriser har gjort att det burits hem lite väl mycket av det goda. Så tänkte jag att jag kanske ska köra en tuffare variant och utesluta mer onödigt socker ur kosten. Inte allt, det tror jag inte att jag skulle palla. Jag jobbar hårt, fysiskt och behöver energi och jag kan inte äta fet mat för då pajar hela mitt system, så det får bli en balanserad kost med mindre socker (i flera former) och lite mer fett.

Det är klart att man inte ska gå ut offentligt med en diet, avgiftning, avvänjning eller annat, men att skriva det här hjälper mig att hålla koll. Som jag ser det är det inte en diet, jag äter mycket balanserat redan med mycket fibrer och proteiner. Min typ av reumatisk värk kräver kött (inte gris), så helt vegetarisk kan jag inte bli. Möjligtvis om jag slutar jobba och sitter rätt upp och ned (ja, inte upp- och nedvänd så jag drunknar då..) i ett varmt badkar dagarna i ända. Ursprung är jag också medveten om, även om jag inte har råd att vara pedantiskt medveten varje dag.

Socker ja, det finns ju överallt nu för tiden. För mig som gärna gör matiga mackor till lunch blir det en omställning. Köttpålägg innehåller mycket kroppen inte behöver, där ibland socker. Egentligen är det helt sinnessjukt att jag ens har fortsatt äta köttpålägg trots att jag vet vad det innehåller, jag har valt det minst sämsta, men inte ens det verkar vettigt längre. För pengarna jag sparar på godis ska jag köpa en riktigt bra skärmaskin och tillverka eget pålägg i fortsättningen! Tjälknöl är ju hur lyxigt som helst. I övrigt är ju keso gott om jag tvunget måste äta mackor. Passar på spisbröd, som det helst blir nu när jag inte kan baka (ja, ugnen är fortfarande trasig, det är SVÅRT att hitta en bra spis med 50 cm bredd).

Potatis mår min mage inte bra av, så det är inte svårt att avstå. Tyvärr gäller det andra rotsaker också, gott men gillas inte av min mage Majsintaget reduceras till enstaka grillade majskolvar (hejdå majskrokar och frukostflingor) och även ris ska jag minska på. Sill och ägg blir nog min nya lunchtrend. Ättiksinläggningar innehåller socker, men det är vanligt socker i alla fall och lägger jag in själv har jag ju koll. Dessutom äter man ju inte lagen. Inte jag i alla fall. Mörk choklad ska jag se till att ha hemma, det är gott och det räcker med en liten bit. Marabous med hallon är smaskens. Frukt och bär har förutom socker en massa nyttigt i sig, men köper man i butik så ser man hur långt de fraktats*suck* Det blir till att minska intaget på köpefrukt.

Kanske någon undrar vad jag ska äta till köttet? Grönsaker som växer ovan jord, exempelvis gillar jag kål i de flesta former, bönor och linser är goda tillbehör, och inför ridlektionerna eller kvällsarbete blir det fullkornspasta. Det måste jag ha när jag jobbar hårt och ska orka prestera på kvällen också. Heintz chilisås blir svårt att avstå förstås. Jag kokar gärna egna tomat- och grönsaksröror, men chilisåsen får bli en enstaka synd att unna sig. Jag får tänka på alla lykopener som finns i chilisåsen.

Bullar, kakor och andra bakverk behöver jag egentligen inte ens nämna, jag är nämligen så o-svennig att jag absolut avskyr ”fika”. Huvva!

Ja vi får väl se hur det går, det blir en liten omställning, främst med mackorna samt frukosten. Lakritssuget får jag väl tackla när det kommer. Äppelcidevinäger brukar bota akut sockersug och det har jag alltid hemma.

Pärlhyacinter och skärsippor

Igår morse fanns på denna plats ingenting, bara jord. Så på aftonen såg det ut såhär:

Pärlhyacinter! Och tittar man strax till vänster om dessa så ser man:

Ännu fler pärlhyacinter och nedanför dessa som jag fotade skjuter det fler hela tiden! Helt fantastiskt vad som händer när jag inte har tid att titta. Det var ju bara brunt och skitfult här nyss. Magiskt.

Här håller sig högsommarvärmen kvar. Trevligt i och för sig, men det är fruktansvärt jobbigt att mocka vinterhagen, vilket jag sysselsatt mig med idag medan manfolket dragit in det sista timret och gjort ved. Jag höll på att få värmeslag idag och att dessutom slita hårt i hettan iförd jeans och gummstövlar, ja, ni förstår nog. Jag har också flyttat en massa ris och småträd från ett ställe till ett annat för att kunna göra en någorlunda gödselstack som vi ska elda i sommar.

Nå, efter väl genomfört (sisyfos)arbete drog jag mig själv in i duschen och det var gudomligt skönt. Det kvarstår ohyggligt mycket mockning, men jag är inte mer än människa. Vem har glädje av mig om jag arbetar ihjäl mig? Ikväll ska jag gräva upp en plätt som ska bli mitt allra första, egna odlingsland! Åh vad spännande det ska bli att så och vänta på vad som kommer upp och att få njuta av det egenodlade.. Som jag längtar! Bredvid odlingsytan har jag förberett en stor och djup låda med hästskit i botten och matjord ovanpå (från en gammal gödselhög som fanns i vinterhagen). Där ska det också planteras.

När jag rekade lite inför mitt utgrävningsarbete såg jag dessa otroligt söta och lysande skärsippor. Ja, det är rosa blåsippor, men det låter ju bara dumt. Det är som mina vita jätteblåklockor. Självklart heter väl de vitklockor?

Manfolket har åkt på jobb så jag styr upp arbetet själv här och påminner mig om att jag måste äta också. Ska göra goda, nyttiga och matiga varma mackor nu innan jag går ut och går lös med grep och spade här ute. Bulleribång i min mage nu.

Ha en fin vårkväll! Puss o kram/fru Jonsson

Glad Påsk!

Än är det inte för sent, det är ju bara påskdagen än;)

För en vecka sedan var det snö och nu är det högsommarvärme! Träden skiftar redan i grönt och det lyser av blommor överallt. Jag har varken tid eller lust att sitta framför datorn, därav den sena påskhälsningen.

Cyklade till Gideå idag för att kanske, kanske få bevittna en fölning, men när jag cyklade hemåt var det fortfarande bara två föl i hagen.

Två väldigt pömsiga föl..

Igår var det krocketpremiär. Har aldrig spelat på påsk förut. Vi spelar riktig cross-krocket, vilket innebär lång bana på utmanande underlag och smått omöjliga placeringar av portarna. Omöjliga tills man klarar dem, då blir man stolt! Hela gräsmattan klassas som utmanade underlag med sina otaliga tuvor och sorkgångar, men skoj var det.

Nä, jag sitter hellre ute med en kall öl i näven och tittar på storspovar som häckar än att jag häckar här. Ha det fint i vårsolen!

Eldröda Tatjaanas dotter

Tidigt i morse nedkom eldröda Tatjaana med en dotter

Jag tog förstås cykeln i det fina vädret för att beundra den lilla nya. Vilken skillnad det är på fölens personligheter! Tamaras lille pojk har ju vuxit till sig på några dagar:

Låg i höet och tuggade förstrött på några strån, för det är så hästar gör. Tassar runt med damerna i hagen och ibland gör han några räser-rundor för att släppa ut energi. Tatjaanas lilla fröken är verkligen framåt! Endast sex timmar gammal försökte hon sig på att stegra på en liten runda kring sin mor ute i hagen och trillade förstås över. Ilsket piskade hon den lilla svansen och rullade över på rygg för att ta sig upp. När detta inte funkade vecklade hon de fyra benen fram och tillbaka och kom sig så upp. För att stegra igen och slå en liten bakut, och denna gången höll hon sig på benen. Vilket humör och vilken framåtanda!

Kavat spatserade bägge fölen med sina mammor och de andra stona ut i hagen. Tamara för att äta lite hö och hingstfölet äter ur sin ände:

Ledarstoet Tuscha är ständigt nära den nyblivna mamman och hennes dotter

Jag vill önska alla en underbar långfredag (nuförtiden kan man göra det, långfredagen är inte längre årets längsta dag som den var när jag var liten). Ha det bra i det ljuvliga vårvädret!

Påskpussar från fru Jonsson

Skärtorsdag på hästfarmen

Idag har vi påbörjat den preliminära mockningen av vinterhagen. Preliminär för att damerna fortfarande går där och ska så göra tills beteshagen är klar. Men för att det ska växa någonting där så avlägsnade vi vinterns foderrester och bajjhögar från centrala delen av hagen så att den sista snön under kan smälta.

Varmt och härligt väder hade vi och tranorna trumpetade sina vårserenader för oss medan hästarna nogsamt undersökte våra förehavanden och ivrigt mumsade i sig det ljusgröna, späda som vi räfsade fram. Det är tungt att mocka för hand, men vi tänkte samtidigt på att vi är himla miljövänliga i vårt slit, samt hur otroligt mycket en traktor skulle förstört den mjuka marken under snön. Plötsligt slog lunchhungern sina slitande klor i oss och jag gick för att köra igång ett äggkok och förbereda medan maken körde de sista kärrorna innan rast. Jag bar upp gårdens lilla trädgårdsmöbel upp på vår utsiktssten och såg till min glädje att blåsipporna slagit ut.

Lunchen som dukades upp på stenen bestod av två rejält matiga tunnbrödsklämmor med keso, limemarinerad avokado, kräftrumpor, tunt skivad färsk lök och kokta, skivade ägg. Till det varsin sval folköl.

Tvåkommaåttor;)

En rödhake kom och tittade till oss, men jag hann inte fota den. En trött humledrottning hann jag faktiskt med att fånga på bild Hon vilade bara en stund innan hon fortsatte på sin färd.

Dessa små blomster har jag ingen aning om vad de kallas, men de är så vårligt söta i sin enkelhet och allt som kikar fram ur det grå och smutsiga gör mig glad. Det finns ingen årstid jag har svårare för än våren med allt det gråa, dammiga, leriga och skitiga. Trasiga stängsel, obarmhärtig sol genom smutsiga fönsterrutor, framtinat skräp, skvakatrastens (björktrast på Svenska) skrän, spindlar.. ja det är mycket som tillsammans kan få mig på fall, men det nya och hoppfulla som spirar fram ur det smutsiga och döda skänker mig hopp och glädje.

Ja vi har fortsatt mocka, men lämnat en hel del så att allt inte töar på en gång. Det är risk att det blir för vattensjukt då så vi fortsätter i morgon. Jag ska gräva runt i mina nyanlagda, blivande rabatter och odlingsytor och även vattna ordentligt. Mat ska det också bli idag, en god och närande kyckling- och fänkålsgryta med fullkornspasta till (det kan behövas efter allt slit). Inspirerad av Bondjäntans blogg ville jag även ha med nässlor i grytan men (och det här är första och enda gången jag kommer med detta yttrande) det växer för lite nässlor här! Det är bara några få som kikat fram än och de räcker inte långt. Men jag hinner ju prova senare.

Jag har plockat fram den rosa dammsugaren för färd till Blåkulla (man är väl en modern häxa), men det vette tusan om jag har tid att åka i år. Och inte hittar jag katten heller, Idun har så fullt upp att jaga så hon kikar bara in sent på kvällen för att få vräka sig i husfolkets säng och mysa hela natten.

Ni får ha en trevlig Skärtorsdag på er (alla tre trogna läsare*s*)

PåskPuss och kram på er/fru Jonsson

Hemmahagens bra- och dåliga sida

Hinica kan vara riktigt mysig ibland

Det blir inte mycket tid och ork över till datorn mitt i vårbruket och rensandet av hagar för att det ska kunna växa där igen. Jag vill helst inte publicera bilder från vinterhagen där damerna går, för om man visar bajspluttar i en hästhage tror folk att man är djurplågare och ”låter djuren gå med skit upp till knäna”. Folk är alltså sådana som inte riktigt vet var lösdrift är samt att en häst bajsar 14 ggr/dygn, men jag kan meddela att vinterhagen är torr. Att den är torr beror nog på att det är sand under och i ärlighetens namn är hagen dubbelt så stor än man tror då de har mycket skog plus en äng till att gå på och där har de inte på långa vägar gödslat så frekvent. Dock var fototillfället för mycket att stå emot då min man myste med en pömsig Hinica på eftermiddagen och det framgår i alla fall att det ser torrt ut. Det var det jag ville förmedla.

I hemmahagen ser det rätt så OK ut, inte så mycket hästgödsel kvar att mocka bort. Sedan ska bara stängslet rätas upp och visst skrot som uppenbarat sig ska hägnas in så att nyfikna föl i höst inte oturligt gör illa sig. Vad är det med gamla gårdar och att stort skrot är utspritt här och där? Jag hade velat hägna in lite skog i hemmahagen, men överallt ligger det skrot; Gamla harvar, delar från slåttermaskiner, rostiga plåtbaljor, verktyg, stora stålfjädrar etc i evighet. Hur tänkte man när man lade ut det här och där i skogen? Hemmahagens åkerdel med stora talldungen har varit ganska förskonad och några ston gör inte mycket väsen av sig, men nu ska det gå en hingst, fyra ston och två föl där i höst är det tänkt så då får man fölsäkra nu när allt uppenbarat sig från sly, nässlor och snö. Nå, jag tog en bild från det fina hörnet i hemmahagen:

Så ser det mesta av lägdan ut, ren, torr och snygg, alla stolpar står kvar. Men en bit bort..

Japp, såhär ser det tråkiga hörnet av hagen ut. Det finns inte mycket mer att säga. Jag undrar när det kommer torka upp ordentligt här?

Äggmånen hyllas av blotande katt

Jag fuskade och tog en suddig bild av månen redan igår kväll. Det är egentligen i kväll den är full, men vi har ju ljust så himla länge nu. Jag kan ju hinna somna*s*

Det kanske inte är så jättenormalt att upplåta ett glädjetjut när man sätter ned tassarna på det morgonkalla golvet i sovrummet och upptäcker att där ligger en död mus, men jag ska försöka förklara.

I vintras vaknade jag med ett ryck vid ett flertal gånger av att det rasslade till i sovrumsväggen eller, ännu värre, över sovrumsgolvet. Önskvärt hade varit att någon av våra storpudlar hade kommit till undsättning, men oftast när jag satte mig upp i sängen så låg ena hunden utfläkt på rygg bredvid mig, snarkandes, medan den andre låg i sin alldeles egna Ektorp-fåtölj (med klädsel; Blekinge. Behöver jag ens börja förklara hur den ser ut i ägo av pudel med grävlingskomplex?), upp- och nedvänd och okontaktbar. Därför kom unga kattfröken Idun till oss, i egenskap av jägare.

I natt var det jag som sov som en stock medan Idun blotade till fullmånens ära och lade sin offergåva nedanför det heliga altaret, det vill säga herrskapets säng, företrädelsevis husfruns sida. Jag är tacksam att Idun inte stolt visade sitt byte på närmare håll. Men jag blev ärligt glatt överraskad (och lite äcklad) över ”morgongåvan”, men nu ränner det en skogsmus mindre i huset.

I övrigt har dagen bestått i en massa hästskit- och matjordsskyfflande och därtill brände vi iväg ned till Skule för att se till Gastroler och Tova och se över staketet. Dagen är inte över än och skiten som inte hann skottas innan vi åkte finns kvar. Vi tänkte också hinna stega sommarhagen för att se hur många pallar stolp som ska beställas.

No rest for the wicked..

Orkanbyar och en udda balklänning

Den vita knoppen var vad jag trodde; En vit liten Krokus=)

Så ohyggligt praktiskt det är med egna gödselmaskiner när man anlägger rabatt! Jag har nu bestämt att solrosorna ska få bo mot husets södervägg. Där försvann snön fort och nu växte det frodigt gräs mot husgrunden. Frodigt gräs som jag medelst grep och spade avlägsnade med rötterna i stora klumpar. Sedan vände jag ned två skottkärror hästskit, vände, vände och vände innan jag vattnade. Jag ska vattna och vända dagligen nu ett tag och avlägsna mer rötter. Sedan tänker jag vända ned såjord och blodmjöl innan jag sätter ut mina sköra små solrosbäbisar som just nu spirar i sitt lilla drivhus.

Vid stenen spirar någonting rött. Som allt annat som gror så blir det en överraskning att se vad det blir för något.

Jag har inte alls hunnit allt jag tänkt idag, men nu är det ju faktiskt vilodag, så jag tänker inte ta ihjäl mig. Ändå hann jag sätta upp tråden runt ridplan (som ser ut som ett nybriserat minfält med alla sjukt stora tjälskott), skotta fram det som ska bli mitt odlings-land, samt anlägga grunden till nyss nämnda rabatt. Egentligen hade jag tänkt träna Bizra, eftersom ridplan med lite försiktighet går att nyttja, men vinden har en jävla fart här utanför idag, så jag skjuter upp träningen till en annan dag. Inte juste mot henne att parkera och ensamträna med vad som känns som orkanstyrka i byarna.

Vi försökte få ut lite hö i hagen, men det var nästan omöjligt. En halv kärra lyckades vi packa och fick nog ut det mesta i hagen och jag jobbade sedan febrilt med att få ned allt löshö som rasade från balen i säckar innan det blåste iväg mot Husum och vidare till Finland. HerreFru Gudrun vad det blåste! Jag gick till slut och hämtade ett gammalt balnät som vi knöt som en liten coctailklänning runt balen så att inte allt skulle blåsa av!

Alla lösningar är bra utom de dåliga!

Nu ska jag förbereda middagen och söndagsslappa lite. Grabbarna har varit duktig och påbörjat mockningen av hemmahagen. Det är någonting tillfredsställande att göra sådant för hand och se hur fint det blir, men det är förstås ohållbart i längden. Vi måste ha maskiner som underlättar för oss. Nästa vinter har vi ju nästan dubblat besättningen här, så vi måste göra det lättare för oss.

Undrar om man kan lära hästarna att skita ut pengar också..?

 

Storspoven har anlänt

Bilden är målad av duktige Hans Larsson

Nu har vårens mesta sångare anlänt; Storspoven. Såhär låter det när de sjunger in våren.

Idag fortsätter ”våranna”, vilket är Västerbottniska för vårbruk, så här kan jag ju inte sitta och skrota.

Hej hopp, ut i vårsolen!

 

 

Bygden behöver Butiken!

Så stod det på Westmans ICA-butik i Agnäs där jag är uppvuxen. På plastkassar och skyltar i och utanför affären, klart och tydligt; ”Bygden behöver Butiken”. Westmans finns kvar i den lilla byn i Sveriges minsta kommun och vad jag har förstått så är den föredömlig, särskilt vad gäller service då de nogsamt har sina äldsta kunders personliga önskningar i åtanke när de plockar ihop frukt och skär upp smörgåspålägg till matkassarna som ska köras ut.

Det är många år sedan jag flyttade från Agnäs, men jag bor ju numer i en bygd som i mycket liknar den jag växte upp i. Att bygden behöver butiken var i helgen uppenbart när Gideå äntligen fick en livsmedelsbutik igen. Engagemanget har varit stort och med många lokala och personliga sponsorer har öppnandet av en rätt så fristående lanthandel blivit verklighet, där ICA lämnade ett stort hål mitt i byn för flera månader sedan. Ett hål som varit större och djupare än många kunnat ana.

Att en liten by med många äldre, men även många yngre, både ny- och tillbakaflyttande, innevånare behöver en naturlig samlingspunkt var rätt så uppenbart när jag överhörde flera glada bybor idag. Jag hjälpte till lite när Gideå BasjkirHästar bjöd på gratis ridning idag på den officiella invigningen av butiken, och även om man tydligen gått man ur huse redan under smyginvigningen på fredagen så var det stor uppslutning även idag. Det jag hörde var bybor som knappt sett varandra sedan den tidigare butiken upphörde. ”Men, jag trodde du hade flyttat”, var någonting jag hörde mer än en gång idag.

En lanthandel är så mycket mer än en livsmedelsbutik, den är även post, systembolag, apotek, spel- och paketombud etc. och inte minst; En jätteviktig samlingspunkt för skvaller och samhällsinformation. Idag var första gången till exempel som jag hörde att man kunnat få samhällsinfo på Gideågården/skolan under vintern. Inte har väl jag något ärende dit heller? Ja, om jag inte vill se direktsänd opera och digitala filmer i 3D förstås. Jag är inte så mycket för den typen av underhållning, sådan på skärm alltså, så det hade jag inte haft en aning om.

Det var faktiskt fullt upp kring Basjkirerna Tjagatai och Tai (ja, de är helsyskon, därav mycket liknande namn), men jag fick en stund att gå in och handla. Affären är fräsch, personalen jätteglad och det finns en vräkig soffa direkt när man kommer in som förhoppningsvis inte blir en ungdomsgård utan en samlingsplats i samlingsplatsen. Ett önskemål är att ”ljugarbänken” kompletteras med sittvänligt möblemang för äldre personer så att de inte behöver oroa sig för hur man ska ta sig upp när kaffet är slut i koppen. Ärligt måste jag säga att det var förvånansvärt bra priser för en liten fristående lanthandel också. Bättre än närliggande kedje-lanthandlar. Bra jobbat, självägda föreningen som förhandlat!

Glatt kunde jag också konstatera att det var väldigt många killar som vågade sig upp på hästryggen idag. Få var de som hävdade att hästar är ondskefulla monster från helvetets avgrund som bits fram och sparkas bak, utan killarna satte karskt på sig en hjälm och köade förväntansfullt för att få sitta upp och ledas upp på Bolagsbacken och tillbaka. Tuffa grabbar tycker jag.

Tjagatai går på handikappridning och han ändrar verkligen karaktär när han får en person på ryggen som behöver extra stöd. Han kan gå från kaxig och fräck tonåring som ifrågasätter allt och lite till, till en omtänksam storebrorsa som bär sin vikt som om den vore blåst i sköraste glas.

Ja, det var en bra dag, både för bygden, butiken, hästarna och alla lokala intressenter. Denna affär har möjligheter, helt klart. Att inte vara styrd av en kedja (än) innebär möjligheter för ett lokalt präglat utbud, någonting som verkligen ligger i tiden då de flesta är medvetna om att vi måste försöka minska våra avtryck på jorden. Om många vill handla närproducerat kommer ju även folk från stan att vilja ha ärende till Gideå. Vi ska inte vara så jäkla rädda för att påverka. Saknar du någonting i butiken? Fråga om det går att ta hem! Här finns chansen att skapa en unik och sannerligen skitbra affär och min förhoppning är att fler vågar gå samma väg.

Ja, det blev bara hästbilder.. jag fotade aldrig den skitbra butiken. Det var för mycket folk i vägen;)

Vi var och hälsade på snyggingen idag..

Med trumpetande fanfarer..

..hälsar nu tranorna våren (och andra små nykomlingar) välkommen även här.

Med nykomling menas Tamaras hingstföl som föddes i morse i Norrgissjö, hos Carina Hedmans Gideå BasjkirHästar. Stora grattiskramar till Carina och Tamara, och även till min Bizra som fått ännu en lillebror. 

Vi säger också "Hej" till de första tussilagona som lyser upp de gråa slänterna i Västergissjö

Glad vår på er! 

Amatörodlarens små glädjeämnen samt en ung, skicklig jägare

När min man fyllde år fick han blommor av mig. Stora, röda solrosor. Eller, OK då, en påse innehållande nio frön som med tur och omvårdnad hinner blomma ut i röda, präktiga solar innan nattfrosten tar dem. Jag har försått dem och nu är de faktiskt redan på gång!

Med kameran gick jag runt på gården idag medan jag hjälpte våren på traven (skottade ut snö). Här och där spirar det upp spännande saker som jag inte har en aning om vad det är, och med den grå/brun/ruttna bakgrunden marken erbjuder blir det inte så fina kort. Fjärilarna hade också så bråttom idag att de inte fastnade på bild. Men så när jag står uppe på vår fina sten ser jag Idun nedanför mig, och hon har spanat in någonting.

Jag smög mig ned från stenen för att få bättre uppsikt och hon rörde inte en min. Hästarna hoppade till för någonting utanför hagen men Idun behöll sin pose.

Hon har spanat in en skogsmus som vill in i skyddet under trappen jag byggde upp på stenen i fjol och hon har hur mycket tid i världen att vänta ut den.

Jag behövde inte vänta länge innan det small till och jag hann inte riktigt med, det blev bara en bild och den blev ju inte så bra..

Och inte ville hon posera med sitt byte, hon sprang in till sig med den, vilket är ladugårdsbyggnaden, företrädesvis ladugårdsvinden. Jag är tacksam att hon ännu inte kommer in för att stoltsera med sina byten.

Bra jobbat Idun! Bra mycket sötare än fällor ljuvare än gift är hon ju också. Matte är stolt=)