Äggmånen hyllas av blotande katt

Jag fuskade och tog en suddig bild av månen redan igår kväll. Det är egentligen i kväll den är full, men vi har ju ljust så himla länge nu. Jag kan ju hinna somna*s*

Det kanske inte är så jättenormalt att upplåta ett glädjetjut när man sätter ned tassarna på det morgonkalla golvet i sovrummet och upptäcker att där ligger en död mus, men jag ska försöka förklara.

I vintras vaknade jag med ett ryck vid ett flertal gånger av att det rasslade till i sovrumsväggen eller, ännu värre, över sovrumsgolvet. Önskvärt hade varit att någon av våra storpudlar hade kommit till undsättning, men oftast när jag satte mig upp i sängen så låg ena hunden utfläkt på rygg bredvid mig, snarkandes, medan den andre låg i sin alldeles egna Ektorp-fåtölj (med klädsel; Blekinge. Behöver jag ens börja förklara hur den ser ut i ägo av pudel med grävlingskomplex?), upp- och nedvänd och okontaktbar. Därför kom unga kattfröken Idun till oss, i egenskap av jägare.

I natt var det jag som sov som en stock medan Idun blotade till fullmånens ära och lade sin offergåva nedanför det heliga altaret, det vill säga herrskapets säng, företrädelsevis husfruns sida. Jag är tacksam att Idun inte stolt visade sitt byte på närmare håll. Men jag blev ärligt glatt överraskad (och lite äcklad) över ”morgongåvan”, men nu ränner det en skogsmus mindre i huset.

I övrigt har dagen bestått i en massa hästskit- och matjordsskyfflande och därtill brände vi iväg ned till Skule för att se till Gastroler och Tova och se över staketet. Dagen är inte över än och skiten som inte hann skottas innan vi åkte finns kvar. Vi tänkte också hinna stega sommarhagen för att se hur många pallar stolp som ska beställas.

No rest for the wicked..