På cruisercykel längst tjällossande grusväg

Det har varit en helt fantastisk dag idag; Massor av sol, värme och tydliga tecken på annalkande vår. Mest lycklig blev jag nog av rabarbern, men det finns mer att glädjas åt. Vi åt lunch ute i solen för första gången i år och Idun höll oss sällskap i solgasset. Jag hade bett maken titta över min svarta ögonsten på förmiddagen, kolla däcken och kedjan och så, och efter lunch var det så dags för premiärturen.

Den är faktiskt helt magisk, min oväxlade cruiser. Lättcyklad på de flesta underlag och det gick bra på en smetig grusväg full av tjälskott också. Jag cyklade Svedje runt och lade märke till följande vårtecken; Sälg och al blommar, två nässelfjärilar hade vågat sig ut i vårsolen och jag tror minsann jag hörde och såg koltrast!

Hemma från cykelturen så tvättade jag cruisern ordentligt med vaxschampo och varje gång jag gör det så fnissar jag över klisterlapparna med varningar och förmaningar. Amerika är ett speciellt land där man verkligen blir stämd för vad som helst om man inte friskriver sig i förväg.

Sitt inte på cykeln med fotstödet nere!

Att kunna cykla räcker inte för att sitta upp på the Black Beauty och cykla för guds skull inte i mörkret!

Kalinka verkar nära, nära nu. Jag har lagt märke till hur de andra är extra fysiska med henne, kliar och liksom masserar henne överallt och hon ligger ofta, vilket tyvärr gör att hon ser halvläbbig ut i sin ljusgula hårrem, men vad gör väl det? Jag förstår nu det kloka i att de nyttjat sådan liten bit av lägdan i vinter, stora delar av den är vit av orörd och kritvit snö.

Ska vi offra till gudarna att Guld-Gossarna i SAIK vinner i kväll och att Kalinka släpper ifrån sig sin lilla guldklimp i natt? Jag håller alla tummar så de vitnar!

Ha en fin kväll!