Kostsamma farthinder

Farthinder

Ja, alla som kört i stadstrafik känner väl igen en vägbula? Ofta ser de ut just som bilden ovan (som jag hämtat på nätet), asfalterade med vita markeringar för att synas bättre. Ofta kompletteras hindret med en varning innan i form av en trekantig, gul skylt med just bula eller gupp på, samt två skyltar med rekommenderad hastighet, vilken brukar vara högst 30 km/h.

För att göra tillvaron lite spännande så har det nu poppat upp liknande hinder på vägen jag brukar nyttja gör att ta mig till staden. Tänk då att bulan på bilden är ett slags medel vad gäller storlek. Den kan också vara dubbelt så stor med en efterföljande grop på en sträcka som i övrigt är fin. I enstaka fall en liten skylt mitt i gropen, men oftast ingen förvarning alls och den rekommenderade hastigheten är max 70 km/h.

Jag tror jag slog sönder hela undersidan på bilen på väg till stan igår, den låter i alla fall allt annat än glad när den är igång numer. Fint väder, hård och bra väg, fru Jonsson i sin egna lilla värld bestående av föl, hästbajs, trädgårdsmästrande och helgens grillmeny, också PANG bara. Och inte bara en gång. OK, kalla mig klantig som inte krypkör efter första markkänningen för bilens underrede, men jag har några ganska långa mil till stan, minst lika många hem (eftersom jag bör välja en bättre men längre väg hem), och allt jag inte gör på gården medan jag sitter i bilen finns kvar åt mig när jag kommer hem. Dessutom är det mesta av vägen bra, förutom dessa abrupta avbrott då.

Jag har tidigare vårar läst i lokalblaskan om den djävulska Landsjövägen. Nu, vår allra första vår i Västergissjö, har jag själv fått uppleva Landsjövägen på riktigt nära håll. Stackars Mitsubishi=( Han är inte byggd för att rulla på tjälskadade, norrländska vägar.