Bygden behöver Butiken!

Så stod det på Westmans ICA-butik i Agnäs där jag är uppvuxen. På plastkassar och skyltar i och utanför affären, klart och tydligt; ”Bygden behöver Butiken”. Westmans finns kvar i den lilla byn i Sveriges minsta kommun och vad jag har förstått så är den föredömlig, särskilt vad gäller service då de nogsamt har sina äldsta kunders personliga önskningar i åtanke när de plockar ihop frukt och skär upp smörgåspålägg till matkassarna som ska köras ut.

Det är många år sedan jag flyttade från Agnäs, men jag bor ju numer i en bygd som i mycket liknar den jag växte upp i. Att bygden behöver butiken var i helgen uppenbart när Gideå äntligen fick en livsmedelsbutik igen. Engagemanget har varit stort och med många lokala och personliga sponsorer har öppnandet av en rätt så fristående lanthandel blivit verklighet, där ICA lämnade ett stort hål mitt i byn för flera månader sedan. Ett hål som varit större och djupare än många kunnat ana.

Att en liten by med många äldre, men även många yngre, både ny- och tillbakaflyttande, innevånare behöver en naturlig samlingspunkt var rätt så uppenbart när jag överhörde flera glada bybor idag. Jag hjälpte till lite när Gideå BasjkirHästar bjöd på gratis ridning idag på den officiella invigningen av butiken, och även om man tydligen gått man ur huse redan under smyginvigningen på fredagen så var det stor uppslutning även idag. Det jag hörde var bybor som knappt sett varandra sedan den tidigare butiken upphörde. ”Men, jag trodde du hade flyttat”, var någonting jag hörde mer än en gång idag.

En lanthandel är så mycket mer än en livsmedelsbutik, den är även post, systembolag, apotek, spel- och paketombud etc. och inte minst; En jätteviktig samlingspunkt för skvaller och samhällsinformation. Idag var första gången till exempel som jag hörde att man kunnat få samhällsinfo på Gideågården/skolan under vintern. Inte har väl jag något ärende dit heller? Ja, om jag inte vill se direktsänd opera och digitala filmer i 3D förstås. Jag är inte så mycket för den typen av underhållning, sådan på skärm alltså, så det hade jag inte haft en aning om.

Det var faktiskt fullt upp kring Basjkirerna Tjagatai och Tai (ja, de är helsyskon, därav mycket liknande namn), men jag fick en stund att gå in och handla. Affären är fräsch, personalen jätteglad och det finns en vräkig soffa direkt när man kommer in som förhoppningsvis inte blir en ungdomsgård utan en samlingsplats i samlingsplatsen. Ett önskemål är att ”ljugarbänken” kompletteras med sittvänligt möblemang för äldre personer så att de inte behöver oroa sig för hur man ska ta sig upp när kaffet är slut i koppen. Ärligt måste jag säga att det var förvånansvärt bra priser för en liten fristående lanthandel också. Bättre än närliggande kedje-lanthandlar. Bra jobbat, självägda föreningen som förhandlat!

Glatt kunde jag också konstatera att det var väldigt många killar som vågade sig upp på hästryggen idag. Få var de som hävdade att hästar är ondskefulla monster från helvetets avgrund som bits fram och sparkas bak, utan killarna satte karskt på sig en hjälm och köade förväntansfullt för att få sitta upp och ledas upp på Bolagsbacken och tillbaka. Tuffa grabbar tycker jag.

Tjagatai går på handikappridning och han ändrar verkligen karaktär när han får en person på ryggen som behöver extra stöd. Han kan gå från kaxig och fräck tonåring som ifrågasätter allt och lite till, till en omtänksam storebrorsa som bär sin vikt som om den vore blåst i sköraste glas.

Ja, det var en bra dag, både för bygden, butiken, hästarna och alla lokala intressenter. Denna affär har möjligheter, helt klart. Att inte vara styrd av en kedja (än) innebär möjligheter för ett lokalt präglat utbud, någonting som verkligen ligger i tiden då de flesta är medvetna om att vi måste försöka minska våra avtryck på jorden. Om många vill handla närproducerat kommer ju även folk från stan att vilja ha ärende till Gideå. Vi ska inte vara så jäkla rädda för att påverka. Saknar du någonting i butiken? Fråga om det går att ta hem! Här finns chansen att skapa en unik och sannerligen skitbra affär och min förhoppning är att fler vågar gå samma väg.

Ja, det blev bara hästbilder.. jag fotade aldrig den skitbra butiken. Det var för mycket folk i vägen;)