Amatörodlarens små glädjeämnen samt en ung, skicklig jägare

När min man fyllde år fick han blommor av mig. Stora, röda solrosor. Eller, OK då, en påse innehållande nio frön som med tur och omvårdnad hinner blomma ut i röda, präktiga solar innan nattfrosten tar dem. Jag har försått dem och nu är de faktiskt redan på gång!

Med kameran gick jag runt på gården idag medan jag hjälpte våren på traven (skottade ut snö). Här och där spirar det upp spännande saker som jag inte har en aning om vad det är, och med den grå/brun/ruttna bakgrunden marken erbjuder blir det inte så fina kort. Fjärilarna hade också så bråttom idag att de inte fastnade på bild. Men så när jag står uppe på vår fina sten ser jag Idun nedanför mig, och hon har spanat in någonting.

Jag smög mig ned från stenen för att få bättre uppsikt och hon rörde inte en min. Hästarna hoppade till för någonting utanför hagen men Idun behöll sin pose.

Hon har spanat in en skogsmus som vill in i skyddet under trappen jag byggde upp på stenen i fjol och hon har hur mycket tid i världen att vänta ut den.

Jag behövde inte vänta länge innan det small till och jag hann inte riktigt med, det blev bara en bild och den blev ju inte så bra..

Och inte ville hon posera med sitt byte, hon sprang in till sig med den, vilket är ladugårdsbyggnaden, företrädesvis ladugårdsvinden. Jag är tacksam att hon ännu inte kommer in för att stoltsera med sina byten.

Bra jobbat Idun! Bra mycket sötare än fällor ljuvare än gift är hon ju också. Matte är stolt=)