Jo, jag tog mig som sagt ur sängen igår.
På skakiga ben, med svarta fläckar dansandes, svettningar och hårt klappande hjärta så ordnade jag till ett hölass och rastade hundarna, lagade mat som jag inmundigade med god aptit och kände mig helt OK så småningom.
Ludde blev så glad över sin mattes tillfrisknande så han tog med stor iver itu med uppdraget att tugga upp den rejäla bitkringlan i råhud som han fick av tomten.
Efter enträget arbete i alla möjliga och omöjliga ställningar och med den älskade, nya tomte-mjukis-pipisen ständigt inom tasshåll så hade han kommit rätt så långt på sitt uppdrag.
Medan jag fotade kom så en vit (nåja) päls svischande framför objektivet! Ludde kände sig visst lite hotad av uppmärksamheten jag gav hans saker. Han hade stått bredvid och funderat på vilken han skulle rädda, då han inte kunde ta bägge i munnen samtidigt. Han räddade med sig den viktigaste av dem bägge:
Pappa Ludde räddade förstås den nya valpen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar