Jag har varit med om en hel del solförmörkelser och jag blir lika besviken varje gång. En gång klev jag upp före halv fem en morgon för att fotografera den partiella solförmörkelsen som man kunde se sommaren 2003 (tror jag det var), jag gick med hunden ned till kajen i Köpmanholmen, riktade kameran mot solen och knäppte av. Jag vill ju att en solförmörkelse sak se ut som i Tintin eller som den beskrivs i Stephen King’s Dolores Claiborne, men inte syntes det att 75% av solen var täckt av månen inte=/
Vid niotiden i morse skulle drygt 80% av solen täckas av månen. Problemet var att den inte ens gått upp riktigt här innan den förmörkades och dessutom var det moln i sydost.
När jag efter morgonens sysslor (vilket innebar väldigt fula svordomar rörande en genomfrusen rundbal samt en puckad dräng) kom in så hade månens skiva lämnat solen och det var så vackert med allt mässingsglitter som spreds så jag tog ett kort genom köksfönstret.
Lite synd är att det inte syns på bilden hur miljarders med lätta snöflingor glittrar i luften, men det är ju vackert ändå.
Fördelen med att ”solförmörkelsen” är över är förstås att det nu är Nymåne, ett utmärkt tillfälle att sjösätta nya projekt och inleda stordåd inför en blomstrande framtid.
Ha en fin tisdag.
På återseende /fru Jonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar