Nervös inför nedkomst (del ett?)

Man kan ju fundera på om jag borde genomgå en mentalundersökning; Även om jag haft åtminstone ett fint sto (Tindra) värt att avla på så har tanken inte slagit mig att skaffa föl. Men vad gör jag när jag finner en ras som i mitt tycke är helt fantastisk och som min allergiske make tål? Jo, då har jag plötsligt flyttat 55 mil och har dräktiga ston i min hage. När som helst börjar det dimpa ned föl och jag inser för varje dag att jag inte kan någonting. Eller jo.. jag kan någonting. Jag kan till och med ganska mycket, men det är nära nu och tankarna gnager i mig.

Det är inte länge kvar nu

Tidigast 3:e mars är nedkomst väntad för söta Kalinka. Behöver jag tala om hur nervös och samtidigt förväntansfull jag är? Jag ger ”skräckblandad förtjusning” ett ansikte. Vad glad jag är att det är den luttrade mamman Kalinka som är först att föda.

Lite oväntat har jag fått en slags semester i nästan två veckor så jag har väl för mycket tid över att fundera. Men det är klart allt kommer gå bra. Det är fint väder nu, nästan vårvinter, och det är ännu rent och fint i hagen. Som gjort för ankomst.

Känsliga läsare varnas; Jag gör ner Melodifestivalen

Att avsky Modo Hockey till fördel för Skellefteå AIK när man bor i Foppaland och att avsky melodifestivalen när man bor i Sverige, då bryter man mot alla normer. Att SAIK igår drygade ut sin ledning i elitserien går jag inte in på utan helt olikt mig koncentrerar jag mig på sångtävlingen.

Sporadiskt lyssnar jag på Magnus Uggla på bonnradion på fredagar när jag har tid och tydligen har han hissat och dissat melodifestivalbidrag de senaste programmen. I fredags bestämde jag mig för att på lördagen bryta min bojkott och se melodifestivalen, för årets bästa bidrag skulle ju framföras; Melody Club med the Hunter, som jag fick avnjuta en minut av i Ugglas program. Tyvärr var ljudet på utsändningen på TV igår undermålig, så ingen av bidragen hade någon vidare bas, men så illa lät det ju inte. Och för mig var det ju självklart vilka som var bäst.

Sjunde och därmed näst sista plats landade Melody Club på och jag kan ju bara hålla med Marcus Larsson (Aftonbladet) som idag analyserade tävlingen och liksom jag var bestört över att omgångens bästa låt inte kvalificerade sig direkt till final. Han sa följande; ”Återigen glömde jag att vi bor i ett fjantigt jävla dobidoo-land, det visar sig ofta i den här tävlingen ”. 

Läs Carolina Noréns kommentar till deltävlingen här

Bert Karlsson kommenterade ”festivalen” med att hela tanken med tävlingen gått förlorad, nämligen att det är låten och dess upphovsmakare som tävlar, inte de som framför och det ska vara svenska upphovsmakare, inte som igår att två utländska var med. Det är dessutom en tävling som inte är öppen för vem som helst berättade han och nämnde en ”döskallelista”, alltså de som enligt Björkman inte får delta.

Om det är upphovsmakare som tävlar räcker det väl att en artist framför alla bidrag?

Det är klart att Sverige faktiskt inte har råd att vinna Eurovisionssångtävlingen, det är ju en rätt så stor och dyr apparat, men att i panik rösta fram Linda Bengtzing som en hysterisk och kanariegul Carolavariant á la 2011 för att tävla i att ”företräda” Sverige i Tyskland, hahaha.. allvarligt. Var inte det att ta i? Det var den värsta skit jag hört på länge och jag begravde mig under en stor skämskudde medan jag genomled plågan (jo, jag var tvungen att slå över till annan kanal ett tag, men jag fattade helheten). Förra året vill vi inte heller vinna i Europa, så vi valde bort Salem Al Fakir.

Att låta Svenska folket rösta fram vilka som ska tävla i Europafinalen i låtskrivning är som att låta Svenska folket rösta fram resultatet i konståknings-SM eller en danstävling. Eller.. det sker ju redan, dansen alltså. Den som är mest populär ska vinna.

Men Skellefteå AIK vann igår; Grattis Schläfftä!

Jag är min lyckas smed

Jag rekommenderar ingen att ta emot timmerstockar med huvudet. Sedan smällen i måndags har jag mått sådär.. och nacken jublar inte heller direkt. Men jag klagar inte, jag har det bra och idag känns huvudet bättre också.

Igår fanns en intressant tråd på mitt hundforum med frågeställnigen om man är sin egen lyckas smed. Jag tror ju att vi påverkar vår egna lycka och olycka och att det har att göra med vad man har för inställning till motgångar bland annat. Det är egentligen en djup fråga som kan diskuteras länge och få många olika nyanser, men summan för mig är; Ja, vi är vår egen lyckas smed.

De som inte höll med blev riktigt upprörda och vissa ansåg trådskaparen vara en hemsk person som utan att skriva ut det faktiskt tyckte att handikappade fick skylla sig själva. Det sa aldrig TS och det bevisar också att många faktiskt inte riktigt vet vad lycka är. Skulle en handikappad aldrig vara lycklig?

Jag går inte in mer på den puckodiskussionen, men frågan som dök upp hos mig (och som jag inte vågar ställa på det forumet) är; Vad är lycka just för dig? Jag tänkte på det när jag lätt yr och illamående gick med hundarna i den vackra vinterskogen igår. Olycklig är jag ju definitivt inte över att jag lider lite efter en smäll i huvudet, det är inget jag grämer mig över och vältrar mig i. Däremot kan jag känna genuin lycka över att bo just här där det är så vackert. Lycka över att solen värmer på näsan och att det är fluffigt, mjukt och glittrigt runt om mig och hundarna verkade också lyckliga.

Kärlek är lycka för mig och varje gång jag ser på den ljusblå safiren i min vigselring känner jag lycka över att just han vill vara min man. Njutning är lycka för mig, till exempel att lyckas med en fin älgfilé som blir en magiskt god måltid med passande tillbehör och gott vin. Resultatet av hårt arbete är lycka för mig. Att efter flera dagars slitande med hö slutligen kan se att ladorna är fyllda och känna tillfredställelse över ett jobb väl genomfört. Att jag sedan förmodligen har solsveda och kliande exem av höet och värk i mina klena leder, det gör mig absolut inte olycklig!

Kanske folk inte begriper vad olycka är..?

Motgångar är en del av livet och man kan välja hur man bemöter dem. Livet vore rätt så blaskigt om det inte fanns både ont och gott. Vad skulle göra en stark om man inte gick igenom en prövning nu och då? Vore det vackert väder varje dag blev man alldeles säkert less på det också.

..och himlen så oskyldigt blå

Så ljust som det varit idag tror jag aldrig jag varit med om tidigare. De senaste dagarna har lätta snöflingor singlat ned och täckt allt i stora, dunlätta kristaller. Varje kvist, varje barr verkar täckta i silver och ovanför är himlen så oskyldigt blå, med endast några lätta molntussar.

Så rent, så oskuldsfullt. Så bedrägligt.

Min man är i Falun idag på tingsrättsförhandlingar. Hans exfru har så ohyggligt svårt att släppa deras tidigare relation. Så svårt att bodelningen ännu inte är gjord och så svårt att hon inte ens kan släppa ifrån sig deras äldste sons personliga tillhörigheter, trots att han bott 100% med oss sedan början på juni 2009. Anledningen till att slösa bort rättens tid idag är en påstådd misshandel, samt en påstådd stöld av en gräsklippare som tillhör min makes företag. Det positiva är att åtalspunkterna sjunkit från åtta till två, detta trots att gräsklippetjuven gett sig till känna; Sonen gick på eget bevåg till polisen och sa att han hämtat den, ingen annan.

Jag hoppas det går bra. Av erfarenhet vet jag att det kan vara väldigt svårt för en man att bli frikänd när en kvinna bestämmer sig för att sätta dit honom. Ja, ni får säga vad ni vill och den som vill tro att han är våldsam kan ju komma och gå några månader i hans mockasiner.

Sammanlagt 11 200:- har hon begärt för de örfilar hon åsamkade sig själv i väntan på polisen den vackra våraftonen. Undrar hur mycket som är skäligt att vi till slut begär i ersättning för de ständiga trakasserier vi utsatts- och ännu utsätts för?

Det finns mycket gottigt och massor av snaskiga detaljer i bakgrunden för dagens inlägg, men jag lägger helst det åt sidan. Jag är inte ute efter uppmärksamhet eller medömkan här. Kanske någon av sönerna vill publicera händelserna när de blir äldre och tjäna pengar på dem? Om inte kanske jag skriver en bok när allt är över.

Ny vecka, nya möjlihgeter

..och börjar dessutom måndagen med att man står och tvättar ur en igenbajsad hundstjärt innan frukost så kan det ju nästa bara bli bättre, eller hur?

Puss o Kram/fru Jonsson

11:35

Bättre och bättre.. allt beror väl på vad man har för krav här i livet. Jag försökte mig på en akrobatkonst när jag skulle vända på en mindre timmerstock jag dragit fram (som ska bli fina vedklabbar) och det slutade med att jag tappade greppet och fick stocken i huvudet!

Tjong i fontanellen bara så toppluvan flög av. Ajaj.. det tyckte varken huvudet eller nacken om. Men det var ju lite action i alla fall;) Sju småstockar drog jag fram och huvudet sitter ännu kvar.

******************

JAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!

Exakt såhär glad är jag nu!!

Äntligen klar med ”den juridiska skiten”. Helt plötsligt bara lossnade det och jag färdigställde dokumentet med en lättnadens ljuva suck. Nu har jag hela dagen kvar till att göra VETTIGA saker!

-30° Då får man jobba inomhus

När man kliver ut i en -30° kall februarimorgon är solen med sina värmande strålar extra välkommen!

Damerna fick en hel bal igår, så det går ingen nöd på dem och jag slipper slita med den bängliga hökärran i flera dagar nu. Och det är bra, för jag har en del tunga dokument att färdigställa i helgen, vilket känns lite gruvsamt, men det blir ju så när man får viktiga papper i elfte timmen*mutter* Ju mer jag håller på med dessa dokument funderar på om jag inte skulle ta och läsa juridik. Ett ämne som verkar gå hand i hand med retorik då bägge uppenbarligen går ut på att skitsnacka omkull andra part.

Hinica är en cool tjej. Accessoarerna går i ”frost”

Nej, damerna går det ingen nöd på. Själv hade jag hellre varit ute i solen idag än att sitta vid datorn, men det kommer kännas bra när jag är klar. Och jag har ju ingenting annat att bry mig om idag. Ja hundarna, hästarnas vatten och Kalinkas medicin, men de är välkomnande avbrott.

Minna tycker höet är Mums!

Snömåne

Inte den bästa bild jag tagit, men jag ställde upp kameran på vattendunken i vinterhagen och knäppte. Det är den fullmåne som kallas Snömåne i alla fall och den är magiskt vacker i verkligheten. Lyser upp hela hagen så den badar i silverljus.

Jag har haft en konstig dag och min senaste måltid bestod i två bitar god kaka som Carina hade med sig när hon var hit med en bal som vi släppte hel i hagen. Orkar inte gå in mer på dagen som sådan.. jag har helgen på mig att reda ut allt.

Fredagsmys på er;) /fru Jonsson (som faktiskt stavade sitt namn fel här först*suck* Det är mycket nu).

Frukt eller rotfrukt?

Coop sänder ut en medlemstidning lite nu och då, den senaste damp ned i min brevlåda för ett par dagar sedan, men jag måste meddela att det insmugit sig ett allvarligt FEL i tidningen; Det påstås nämligen att man i stora delar av landet (som Norrland) kallar potatis för ”päron”.

I den del av Västerbotten där jag är uppvuxen (strax väster om Umeå) och i den del jag senare flyttade till (sex mil norr om Lycksele) avses följande om man säger päron:

Däremot kallas potatis för ”pärern”, eller om man vill vara lite fin ”pären” så till och med Umebor förstår vad man säger. Till surströmming ätes helst mandelpärern, det är delikatess det.

I övrigt kan jag berätta att Emma , Naturliga Hovar, varit hit idag och gjort sista verkningen inför fölningarna. Det märktes på några av damerna att hormonerna gjorde sig påminda, men trots kylan och några egensinniga ston så blev det gjort. Den sista anhalten innan fölning som jag satt upp. Herrefru Gudrun, snart är det på riktigt!

Gott té och mackor vräktes senar in med mycket god aptit i frusna munnar med ivriga hundar påhejjandes och sedan rann eftermiddagen iväg i ett väldigt huj. Så blev det dags för maken att mycket försenad påbörja sin resa till Oslo. Alldeles innan han åkte kom han på att min bil törstade efter servoolja, och medan han fyllde på så brast fläktremmen!

Åtminstone en vecka är maken borta, jag hade planerat en tripp för proviantering till på lördag förmiddag och här står jag utan bil.

Men vilken jävla tur att det skedde på gården. Det finns en mening med allt, och det var helt enkelt inte meningen att jag skulle till stan eller hämta makens son i Trehörningsjö på söndag. Jag är tacksam för det lilla jag.

Är det någon i närheten som ska in till stan imorgon eller på lördag..?

Frikadeller i tomatsås med tagliatelle

Märkligt nog känns det kyligare idag, med ”bara” -17°, men luften är som en iskall, blöt disktrasa, så det är riktigt elakt ute. Då passar det bra med ett långkok och idag var vi sugna på frikadeller i tomatsås med tagliatelle till. Jag måttar aldrig, så detta är på känn;

Tomatsås

3 konservburkar hela tomater plus vätskan (konserverade tomater har mognat innan de plockas, till skillnad från de importerade, färska), två tuber tomatpuré, en stor, finhackad gul lök, några pressade vitlöksklyftor, en hackad fänkål, tre glada paprikor i strimlor (glad syftar på färgerna), svamp om man vill det.

En stjärnanis, ett par lagerblad, chili, några kryddnejlikor, kardemummafrön, fänkålsfrön, några enbär, ingefära och salt. Släng i en kanelstång om du vågar, det ger en bra dynamik. Jag hade i en skvätt glögg också, det ger sötma till syrliga tomaträtter och har jättebra kryddning.

Låt koka ihop ganska länge

Frikadeller

Riv två rödlökar och blanda med knappt ett kilo köttfärs (jag föredrar kyckling-, lamm- eller viltfärs, men idag blev det ko). Krydda med lite salt, kryddpeppar, en skvätt piripirisås, en skvätt worcestershire-sås och timjan. Blanda med händerna, forma små bollar som du släpper ned i tomatsåsen när den kokat minst en timme. Vänd ned dem med försiktighet och låt allt koka upp.

Städa sedan efter dig, diska undan lite och när det är gjort så har frikadellerna kanske kokat mellan 20 och 30 minuter, då är det dags att koka pastan efter konstens alla regler som står på paketet.

När pastan är kokt brukar jag skölja den hastigt i kallvatten, pressa i ett par klyftor vitlök och låta den stå på eftervärmen medan jag dukar.

Prova denna härliga och värmande maträtt och krydda den efter eget behag, det är inte säkert ni har samma smaklökar som familjen Jonsson i Västergissjö.

Mums;)

Jag har förstås en hushållsassistent

Kyligt värre

-29.7° när jag går upp. Då är det lätt att klä sig, man tar det varmaste man har;

Dubbla underställ, ett tunt och ett kraftigare, under thermoridbyxor och varmfodrad signaljacka, funktionssockar och arméns tjocka yllesockar i skoterkängorna, SAIK-halsduken, öronvärmare, fleecefodrad mössa med öronlappar och handskar med batterivärme. Hundarna fick nöja sig med var sin reflexsele, men promenaden blev kort. Damerna fick renfoder och frukosthö. De verkade totalt obrydda av kylan och lät sig väl smaka. Idag ska de få hö på vinterängen eftersom det blåser från nordväst.

Ni får ha en riktigt fin Alla Hjärtans Dag och är det kallt kan man alltid krypa nära någon. Delad värme är dubbel värme.

Puss på er/fru Jonsson

Perfekt vinter

En helt perfekt vinterdag!

-5.6° när jag gick ut med hundarna i morse och vindstilla. Damerna stod så fridfullt i hagen och tuggade sitt hö och gryningen var magiskt vacker uppe på mon. Jag är själv i huset i helgen och det är så skönt att få vara ifred (till skillnad från att vara ensam) och bara ha mig och djuren att se till. Efter promenaden, medan hundarna låg på handdukar inne i badrummet, gjorde jag eld i pannan och bytte vattentunna hos hästarna innan jag åt frukost. Jag gjorde sedan bort allt arbete i ett huj och njöt av den härliga solen. När höet var fixat gick jag upp till Vinterhagen med en hink Renfor.

Där väntade redan hästarna förstås, med Hinica i täten

Jag strödde ut fodret i små högar och damerna gick runt och bytte högar, tuggade och verkade uppskatta solen minst lika mycket som jag.

Tänk att det bara är en månad kvar innan du kommer ut, lilla föl

En helt underbar dag har det varit. Trots de vardagliga, rätt tunga sysslorna, har jag en känsla av semester. Nu skämmer jag bara bort mig själv och djuren resten av dagen, slarvar lite och slösar tid med mina kompisar på vovvechatten. Livet är synnerligen njutbart en dag som denna.

Hoppas Din helg är lika bra som min. Ta hand om er och ha en helt fantastisk lördagskväll. Glöm inte bort att ge någon en kram, h*n behöver och är värd den.

*************************

Istället för den där jävla Melodifestivalen ser jag "Det är vi som är hemgiften" med Klungan; De som med bravur gör Mammas Nya Kille i P3 som år efter år vinner pris som bästa humorprogram. Jag missade just denna föreställning på Folkan i Ö-vik för den var slutsåld=/

Jag är ohyggligt tacksam över att SVT väljer att visa den!

En rejäl, sparad slant!

Med en stor klump i halsen gick jag idag genom Granngårdens entrédörrar. 10% rabatt under medlemsdagarna, tre små rabattcheckar och en lång och dyr inköpslista. Jag visste att jag inte skulle komma ut ur butiken utan att ha lämnat ifrån mig i alla fall 2500:- För så är det ju, man passar på när tillfälle ges.

Nu hade jag en sådan infernalisk tur, så istället för att köpa på mig en produkt som jag kanske, kanske inte behöver för att öka effekten av ett annat preparat som jag också skulle passa på att köpa mer av, fick jag hjälp i butiken att finna en gyllene medelväg.

Jag går inte in på detaljer, men det handlar om glucosamin, och det är ändå inte poängen; Poängen är att jag fick rabatt utöver att jag fann det perfekta preparatet, så jag kom ut ur butiken med en vagn fylld av Renfor, fågelfrö, saltsten, Shy-Feeder, nya preparatet och fröpåsar och hade bara betalat 838:-

Lycklig körde jag hemåt med den strålande solen i backspegeln med känslan av att ha gjort ett riktigt klipp, när så den uppenbara tanken slog mig; Varför i hela friden handlade jag inte mer?

Jag brukar sätta solrosor. Redan i april försår jag och vårdar dem ömt för att de ska hinna upp och blomma ordentligt innan Rimtursarna trampar ned dem med sina frostiga jättefötter. I fjol var jag tvungen att klara mig utan av förklarliga skäl, med flytt och allt, men nu har jag inhandlat fröer till vackra, präktiga exemplar.

Som dessa vackra med namnet Cherry Rose

Åh, vad fint det kommer bli i höst med dessa vackra solar runt om på gården. Några fler fröer inhandlades också, maken har lovat bygga mig ett uterum till blommor och annat av några gamla fönster vi funnit. Jag är egentligen inte så förtjust i att plantera. Varför heter det ”gröna fingrar”? Svartbruna och illaluktande är väl närmare sanningen när man planterar? Men det är fint att se när det spirar och belöningen är ju de vackra blommorna och de goda grönsakerna och örterna.

Och jag är inte bitter över att jag inte handlade mer när tillfälle gavs. Vi behöver varje slant nu, för det är investeringar på gång. Jag har nämligen en hemlis eller två som jag tänker avslöja i slutet av mars;)

Puss på er så länge och ha en underbar fredagskväll

En vedhuggares tankar

Ved är egentligen helt fantastiskt; Inte bara blir man varm när man eldar det, medan man hugger så spar man samtidigt ved eftersom själva arbetet gör en genomvarm.

Snacka om fulländad energi..

Jag har en ny och flink yxa, så idag är jag en källargumma som hugger för glatta livet (och märkligt nog tycker det är kul). Alla andra sysslor ska förstås också skötas, så bloggen har jag inte tid med.

Hörs sen, ta hand om er så länge

Värmande pudel

Sängvärmare deLux. Nej, deLudde!

Två minuter efter jag tog bilden låg jag under täcket. Jäklar vad frusen jag var i morse. Täcke, överkast, storpudel. Mmmmmmmm.. det var varmt och gott, även om Ludde är lite benig att ha liggandes över magen.

Otroligt ljust ute idag också. Snacka om äkta ljusterapi att vara utomhus! Så nu går jag ut, ni får ha en fin dag.

Säg det i bilder

Idag var det premiärfika uppe på stenen

Eller, fika och fika.. en termos glögg för att hålla oss varma där vi satt i solen på stenen och tittade ut över ägorna och fotade fåglarna som blev allt mer oskygga.

En fantastiskt fin och solig dag, en av de ljusaste jag varit med om. Bara ett par minusgrader på dagen, men vinden var kall och blöt och vi blev genomfrusna, trots allt det vackra.

Så kan det va’

Jubileum?? Visst ja

Typ bröllopsdag idag; Den 7/7 2010 sade vi ”ja” till varandra och det är idag sju månader sedan.

Det firar vi med att värma upp restmat från helgen. Inte kom väl jag ihåg att det skulle vara jubileum idag heller. Och inte skulle jag haft tid att göra festmat heller för den delen.

Kanske lite räkor som snacks i kväll, med ett litet glas vitt..?

Dukat för räklunch under rönnarna på vår utsiktssten en varm dag i Augusti

En himmelsk ensemble saknade en gitarrist..

..därför sände man efter Gary Moore.

Vi tröstar oss med att musiken lever vidare. Dessa två har betytt mycket för mig:

Någon som saknar en hund?

Det var en väldigt vacker morgon. Klockan sju klev jag upp och precis då slutade det snöa och molnen skingrade sig. Jag tog med bägge vovvarna och gick upp på mon.

Efter ett tag så såg jag spår efter en hund. Eftersom jag såg när det slutade snöa och gick hemifrån en halvtimme senare kan jag med säkerhet säga att hunden traskat ned från mon, mot idrottsplatsen vid sjutiden. Jag vet inte hur långt den gått för jag går bara till avtagsvägen innan sandtaget och vänder. Mellan vägen till fäboden och IP vek så spåren av upp i skogen, mot Gideå. Närmare IP korsade spåren vägen igen, mot Svedje, så jag kan inte säga vart den tagit vägen.

Storpudlarna lämnar rätt så stora avtryck, dessa tassar var något mindre och såg ”korthåriga” ut, dvs. rena avtryck utan en massa hår.

Ja det var väl all info om spåren.

I hagen uppvisade hästarna sitt sinne för humor. Jag tar av Kalinkas bandage och Back on Trackpaddar i hagen på morgonen och idag råkade jag tappa en av paddarna . Bizra sprang snabbt fram och tog upp padden i munnen och sprang iväg med Hinica tätt intill. Bizra såg så lycklig ut över sitt tilltag men verkade samtidigt lite förskräckt; ”Men vad i hela friden har jag i munnen??!?” och Hinica var så avundsjuk över att hon inte fick ha den roliga tingesten.

Nåja, Bizra släppte den inte långt från mig, det var ju snällt.

Infriande av nyårslöfte del 2

Idag har jag verkligen inte tid för bloggen. Det vräkte ned snö igår och jag skottade två timmar innan frukost och två timmar efter och jag har ordnat med hö till hästarna för både idag och imorgon (då jag måste till stan) och det som är kvar är att hugga och stapla ved och självklart ska hundarna få en härlig promenad.

Alltså passar det ypperligt bra att återigen infria mitt löfte att publicera mina egna alster och även denna skrev jag när jag läste Svenska B för Bo R Holmberg på Hampnäs Folkhögskola för några år sedan. Kan tillägga att Bo gillade slutet skarpt!

V8:ans muller överröstade sorlet från TV:n i köket. Hon gick in i matsalen med underlägg och tallrikar och såg genom fönstret hur Mustangen vände upp mot det stora, gamla trähuset. ”Perfekt”, sade hon för sig själv, ”maten är precis klar.” Hon slog av ugnen och dukade klart. Så tittade hon ut igen, han satt fortfarande kvar i bilen och pratade i mobilen.

”Hallå!” Ropade han när han kom in. Hon mötte honom i hallen och gav honom en kram. ”Du är punktlig, maten är precis färdig.”

Han avböjde vinet och drack vatten till maten. Det brukade han göra, allt oftare ville han åka hem till sig på kvällen. Hon fick beröm för sin matlagning och när de ätit färdigt dukade hon av. Han berättade ett skämt och hon skrattade.

”Kom här, vi måste prata om en sak”, sa han och hennes leende dog, först i hennes ögon, sedan på hennes mun. ”Jag kan inte komma hit mer.” sa han och försökte ta hennes hand över bordet. Hon drog den åt sig och lade den med sin syster i knät. ”Jag har träffat någon och..” Han tystnade när hon reste sig, ropade hennes namn efter henne när hon låste dörren till badrummet. Hon lutade sig över toalettstolen och kräktes, behövde inte ens stoppa fingrarna i halsen den här gången. Försiktigt baddade hon sig runt ögonen med kallt vatten, lade på ny mascara och pudrade pannan och kinderna. Han skulle inte få se hur illa han gjort henne.

Han stod i hallen med jackan på när hon kom ut. ”Jag är ledsen att det blev såhär, jag..” ”Ja, eller hur?” Hon avbröt honom med hård och stadig röst. Inom henne rasade en storm. ”Vet jag vem hon är?” Han sade hennes namn och i hennes värld började himlen rasa ned i stora block. ”Hon kom till jobbet idag och berättade att hon är gravid. Ja, jag måste ju ta mitt ansvar.” ”Gå!” befallde hon och rösten var inte längre stadig.

När han öppnade dörren slog det henne att efter fyra år hade han inte en enda personlig ägodel i huset. När dörren gick igen hade hjärtat slagit upp ett stort hål i hennes bröst. De tårar som så förargligt bränt bakom ögonlocken började strömma utför kinderna som het lava när den tunga klumpen i halsen slutligen tilläts släppa. Ljudet av Forden hördes allt svagare och hon sjönk ned på det smutsiga hallgolvet. ”Det är över”, viskade hon. Det var egentligen inte ett konstaterande, utan en önskan; Han skulle komma tillbaka, inte idag, inte i morgon, men någon dag skulle han komma tillbaka och hon skulle ta emot honom med öppna armar. Han hade gjort så förut och hon hatade sig själv för att hon accepterade det. Medan hon väntade skulle hon plåga sig själv. Varken äta, dricka eller sova. En gång var han borta så länge så hon fick läggas in på sjukhus, alldeles uttorkad.

Hon reste sig från hallgolvet och gick uppför trappen. Inne i det stora sovrummet öppnade hon den översta lådan på den antika byrån. Hennes hjärta hade redan gått i tusen bitar långt innan skottet ekade mellan de kala väggarna i det stora huset.

Det var över.

Men se, det snöar!

Damerna har nya, rena snötäcken på sig

Ja så snöar det igen då. Det blir i alla fall vitt och fint igen, så hagen ser nästan ren ut nu. Alltid nå’t!

Jag ska dra stockar mest hela dagen eftersom vedförrådet håller på att sina. Men det är bra med hårt kroppsarbete som skingrar tankarna och det är ju som sagt ljust ute. En vit dag som i övrigt började jävligt bajsbrunt, men det får jag inte skriva om här..

Ha det fint idag!

 

Vad gör man av bomullstrikå?

Ute har det varit så himla fint väder, men jag har haft en rätt så tråkig dag med massa måsten och jobbiga telefonsamtal (som är sköna att göra bort), men lite hann jag njuta av det fina vädret.

Senaste dagarna har jag gjort en sådan där skön rensning av garderoben som resulterat i ett berg av helt OK kläder som jag ska skänka till Röda Korset så andra får glädje av dem. Klädberget ligger på min säng för att gås igenom en sista gång, vikas ihop och paketeras. Faktiskt skulle jag kunna montera en linbana på berget och ta betalt av folk för att åka. Jag kallar mitt monument för ”Lilla K2”

Riktiga K2

Inte alla avlagda kläder platsade i K2-högen. Sådant som är trasigt eller har missfärgats på ett eller annat vis antingen slänger jag eller så spar jag tygerna, men nu undrar jag en sak; Vad kan man göra av begagnad bomullstrikå?

Jag har två stycken klassiska, gröna Husquarnamaskiner och de klarar utmärkt att sy i trikå, tror till och med det ska finnas en typ av overlocksöm om jag inte missminner mig, men jag är grovsömmerska i grunden. Ni vet en sådan som syr i läder och juteväv med kraftfulla raksömsmaskiner. Ärligt talat kan jag inte ens sy i en dragkedja. Men jag gör sjukt snygga stickningar (typ av dubbelsöm)!

Till exempel så har jag en turkos Nikita-klänning med huva, en halvlång, slapp sak med mycket tyg i. Eftersom jag inte använt den på länge så förvisas den obönhörligen från garderoben, men en misslyckad tvätt har gjort att den inte går att ge bort.

Har någon ett tips av vad jag kan använda tyget till?

Jag kommer kanske prova mig på att sy ett mjukisdjur av det om jag inte får några skojiga tips. ”Kjol” behöver inte ens nämnas, det är den logiska förstatanken när man ska göra något av en klänning och jag är inte så säker att jag vill bära det plagget mer. Överhuvudtaget alltså.

Tips tack!

Årets första regn

Klockan är över 17, men trots att det är täta moln och även fast årets första regn stilla faller ute så är det skymningsljus!

Jag upplever inte så stor skillnad på gryningens ankomst, men om aftnarna dröjer ljuset längre och längre och längre.

Välkommen februari, nu tar vi nya tag!