Nervös inför nedkomst (del ett?)

Man kan ju fundera på om jag borde genomgå en mentalundersökning; Även om jag haft åtminstone ett fint sto (Tindra) värt att avla på så har tanken inte slagit mig att skaffa föl. Men vad gör jag när jag finner en ras som i mitt tycke är helt fantastisk och som min allergiske make tål? Jo, då har jag plötsligt flyttat 55 mil och har dräktiga ston i min hage. När som helst börjar det dimpa ned föl och jag inser för varje dag att jag inte kan någonting. Eller jo.. jag kan någonting. Jag kan till och med ganska mycket, men det är nära nu och tankarna gnager i mig.

Det är inte länge kvar nu

Tidigast 3:e mars är nedkomst väntad för söta Kalinka. Behöver jag tala om hur nervös och samtidigt förväntansfull jag är? Jag ger ”skräckblandad förtjusning” ett ansikte. Vad glad jag är att det är den luttrade mamman Kalinka som är först att föda.

Lite oväntat har jag fått en slags semester i nästan två veckor så jag har väl för mycket tid över att fundera. Men det är klart allt kommer gå bra. Det är fint väder nu, nästan vårvinter, och det är ännu rent och fint i hagen. Som gjort för ankomst.