Alternativt födelsedagsfirande (och; JA, änglar finns!)

Blir man av någon anledning less på att fira sin födelsedag på traditionellt sätt (vad nu det är) så ska man inte vara rädd för att prova någonting nytt. Exempelvis kan man sitta bredvid E4 drygt fem mil hemifrån och ivrigt sms:a sig genom halva telefonboken. Men nu går jag händelserna i förväg, jag ska förklara:

Såhär tänkte jag; Vi har ändå stött på patrull vad gäller att få hem hästarna från Skule på fredag, eftersom min kära medhjälpares bil gått och tappat avgassystemet, så då tar jag en dag bort från slitet på gården, lastar bilen med hösäckar och drar iväg för att hälsa på Gastroler och Tova. Eftersom bilen betett sig lite märkligt (bla måste man stänga av fläkten för att den ska orka starta samt att den nya fläktremmen låtit värre en den gamla) så tog jag även med mig hundarna och vatten till dem. Gudarna vet när man kommer hem?

Jag kör bil så sällan att jag de senaste åren inte ens behövt tanka, någon annan hinner alltid före;) När jag gick in på Statoil Norra för att betala för bensinen jag tll slut fått i bilen  så skrattade jag och sa till kassörskan att jag kände mig som ett äkta miffo som för det första behövde instruktioner för att få upp tanklocket (som sitter på fel sida bilen) och sedan trodde det var ett flipperspel jag lyft tankmunstycket från då hela maskinen började plinga, tuta och blinka. Nåja, soppa för 220 spänn fick jag i och tjejen i kassan kommer att minnas mig.

Strax söder om Örnsköldsvik, 09:50 på förmiddagen, känns det plötsligt konstigt i gaspedalen, strävt på något vis och då först tittar jag på tempmätaren. Snabbt förstod jag att visaren inte ska befinna sig över den röda markeringen högst upp på mätaren, långt över bokstaven H. Jag frikopplar och då stannar bilen och jag gör mitt bästa för att styra bilen mot sidan innan tvåfiligt blir ett.

Fanfanfanfanfanfanfanfan tänkte jag och ringde maken, mest för att ynka. Vad kan han göra från Oslo liksom? Då kommer en vägens riddare i form av en mc-polis. Han tyckte förvisso synd om mig, men ansåg främst att jag borde koncentrera mig på att få bilen till en bättre parkeringsplats, helst hemma på gården, men när jag började darra med underläppen och rabbla osammanhängande om hästar och hundar och att jag var ensammast i hela världen utan pengar till bärgare kontaktade han en bil med snälla poliser istället.

De snälla poliserna var där i ett nafs! De hade inte bara med sig en bogserlina, utan även en liten manick som talade om att jag minsann hade körförbud på bilen! VA???!!?? Sa jag och undrade i nästa andetag om det även stod att det idag var min födelsedag? Med darrande underläpp förstås. Ja, vad säger man. En hel del förmaningar fick jag, både i det olämpliga i att framföra ett fordon med körförbud samt det olämpliga i att köra så långt i en bil som betedde sig som jag beskrev för dem.

På frågan om jag kollat kylaren innan jag åkte svarade jag med att peka på mitt huvud och säga; Jag är blond! Jag vred om nyckeln, bilen startade, jag åkte. Poliserna skrattade och undrade om det var min rutinmässiga besiktning innan långkörning, att bilen startar? Långhörning, hrmpf. För en västerbottning är avstånd relativt. Idag var det långt, förra gången var det inte det.

Nåja, jag fick hjälp av de snälla poliserna att bogsera bilen till ett lämpligt ställe och de ”glömde” botfälla mig för min olagliga framfart. Då började jobbet med att försöka komma sig hem. På fullt allvar tänkte jag först att om bilen bara startar så kör jag ändå till Skule och sedan hem, men bilen löste det problemet (och säkerligen fler bogseringar) med att vägra låta sig återupplivas.

Jag ringde syrran, svågern, sms:ade de jag känner som skulle kunna tänka sig.. Tillslut blev jag faktiskt nervös. Hundarnas vatten hade jag hällt i bilen och det finns ju bättre att göra på sin lediga dag än att andas in gifter vid E4. Men så fick jag kontakt med omvärlden! Ett telefonsamtal från en god medmänniska och 40 minuter senare var jag på väg hemåt med hundar och de få värdefulla saker som fanns i bilen.

Den buddistiska delen av mig tar inte detta så hårt. Allt sker av en anledning, även detta. Kanske hindrade min olycka andra, värre olyckor från att hända? Jag klarar mig fint utan bil bara jag vet att det är så, jag har allt inom cykelavstånd. Utom hästarna i Skule. Det bekymrar mig, men jag är övertygad om att det löser sig. Saker tenderar att göra det till slut.

Väl hemma blev det en sen, lätt lunch och sedan gjorde jag sista rycket i hemmahagen. Inte en helt bortödd dag alltså. Hundarna krävde ingen lång lunchrastning. Det tar på med alla intryck, särskilt att skjutsas hem i en bil där det vanligtvis åker en söt tik.

Jag är nyduschad och avnjuter ett litet glas kallt rosévin som aperitif till min lilla förrätt beståendes av räkor. Till huvudrätt för födelsedagsbarnet blir det min nya favoriträtt, mina goda varma mackor med bönsallad till. Osötat rågbröd för den som funderar på hur det går med matomställningen och tomat- och grönsaksröran har jag som vanligt gjort själv. En 2.8 får jag till för man får skämma bort sig och synda lite på sin födelsedag. Särskilt när man når den aktningsvärda åldern av 38 jordeår;)

Ärligt talat har många av mina födelsedagar varit mycket värre än dagens. Trots allt tog jag mig en ledig dag och det har, som det alltid är den 5:e maj, varit otroligt vackert väder och jag har sett Ö-viks kommun i skir vårskrud och även haft tid att pussa och krama mina tre fina Basjkirston här hemma.

Önskar alla en fin afton, och massor av rosor och varma kramar till Stålis! Jorden behöver fler, fina människor som du, då skulle den vara mycket, mycket bättre.

Fridens!