Äntligen är de hemma!

Välkomna hem, Gastroler och Tova!

Som jag tidigare nämnt så går Dictorsha numer under smeknamnet Tova, som är kort för Tovareshch, vilket betyder kamrat. Det passar både oss och hästen bättre tycker vi. Det enda vi var riktigt säkra på när vi åkte för att hämta dem var att Tova inte låter sig fångas av främlingar, inte ens av nära och kära vänner som varit borta från henne någon vecka. Utmanande förutsättningar alltså.

Plan A var att jag skulle försöka ta henne på en gång. Vissa hästar funkar så, att man får en liten, liten chans att ta dem genast, sedan håller de sig undan. Det funkade inte så vi provade nya tekniker. Vi visste att mutor inte funkade eller att bli lämnad själv. Då började jag att sjasa bort henne. Så fort hon inte gav mig uppmärksamhet skickade jag iväg henne. Det tog en stund för Gastroler att förstå att det inte gällde honom och sedan var han mest i vägen, alltså tog vi honom ur hagen och ställde honom i box.

”Sjasa-metoden” kan se brutal ut för en som inte är bekant med det sättet att hantera hästar. Många kan nog fundera på vad jag försöker ernå i att fånga in min häst när jag kör iväg den hela tiden. Det handlar om att det är obekvämt att inte vara uppmärksam på mig. Att hon sedan galopperar när jag kör iväg henne, det är hennes problem, det har jag aldrig bett henne om. När hon blir uppmärksam på mig stannar jag och ger henne andrum; Hon får vara ifred (eftergift). Då försöker jag att få henne att flytta bakdelen så hon står vänd mot mig, uppmärksam mot mig. Släpper koncentrationen eller om hon exempelvis äter, går iväg eller nonchalerar mig kör jag åter iväg henne. Sjas bara. Ett tydligt exempel på att det inte är stressande eller ”förstör” infångandet är att Gastroler lät sig infångas på en gång sedan vi bestämt att han inte skulle vara kvar i hagen längre (då han var i vägen).

Med hingsten borta så fick vi hjälp att med stängselband avgränsa hagen så den tillslut var som en stor box. Jag kunde då utan problem vara ganska nära Tova när hon gav mig uppmärksamhet. Vi bestämde en gräns (osynlig) där hon fick vara ifred i sin zon så länge hon var uppmärksam på mig, och inte fick kliva över i min zon. Så kom hon fram och hälsade (luktade på ovansidan på min framräckta hand). Lugnt och försiktigt. När vi hälsat försökte jag åter flytta bakdelen så hon skulle åter vända sig mot mig. Bortsjasning om hon brast i uppmärksamhet.

Ungefär fem gånger hälsade vi. Varför tog jag henne inte bara då? Det var ju bara att hugga tag i grimman och hålla fast. Jo, jag vill att hon ska vilja komma till mig, inte att jag lurar och överfaller henne. När vi så hälsat och jag kunde stå kvar tätt intill henne smekte jag hennes hals på höger sida. Så vände jag ryggen mot henne och gick ett par steg; Tova följde på samma, täta avstånd. Jag vände mig mot henne och smekte halsen på hennes vänstra sida. Hon var fortfarande helt lugnt, vänlig blick och avslappnad. Jag vände mig om och gick, hon efter som i ett osynligt snöre. Efter jag smekt henne på halsen en tredje gång tog jag ett tag i grimman. En lätt reaktion (får jag fan nu eller är vi OK?), sedan helt lugnt fick jag ta grimskaftet och sätta fast det i grimman.

Plättlätt, det tog ca en och en halv timme från det att vi anlände till att vi ledde Tova ur hagen.

Lastningen var hon lite lurig med. Tog kavata steg framåt, upp på baklämmen, sedan stegrade sig bakåt om hon inte kunde dra mig bakåt (jag började ta spjärn och hålla i mig med en hand och låste armen jag höll henne i, då blir man skitstark). Sedan upp på lämmen igen. Så klev hon bara på! På femte försöket ungefär. Hon klev över havrehinken och ställde sig på plats bara! Skönt för mig som kämpar med lastningstrauma.

Gastroler var skitless på att vänta! Han leddes ut till transporten och gick på rätt omgående. När vi skulle lasta av ville han inte alls vänta tills vi lugnt och fin lett ut stoet, utan han lastade av sig själv minsann när Tova hur fint som helst backat ur. Tur mellanväggen och allt höll, han blev lite fastklämd en stund, han är nog inte van vid sin nya rondör än;) Det blev mest pinsamt för honom, jag lovar.

Så inne i hagen vändes mularna mot det skira gräset efter en kort och slarvig besiktning av omgivningen. Stona i hagen på andra sidan vägen var inte så jätteexalterade över nykomlingarna. Gastroler luktade en hel del men konstaterade att gräs var viktigare just nu (med tanke på de enorma mängder hö som gått åt under inhysningstiden är jag ytterst förvånad att det går i ett grässtrå till, men vem är jag att döma? Bara det är lugnt i hagarna är jag nöjd).

Nu har jag ätit och ska diska. Resten av kvällen är mitt jobb att titta på hästar. Sämre kan man ju ha det.

Laters all, ha en fin kväll! Det ska jag.

 PS Finns det frågor om mitt sätt att fånga in Tova så fråga gärna i kommentarsfältet=)

DS