Rulla-de-rulla-de-rulla-de-ruuuuulla

Grönt gräs/tre snygga brudar i hagen bredvid. Pest eller kolera på omvänt plan.

Regnet gör det grönt. Det är ett mantra jag upprepar för mig själv när det blåser friskt från havet och regnar kallt. Regnet gör det grönt. Dagens göra var att få Tova att utan krångel låta sig ”infångas”. Jag skriver det inom parentes, för att fångas har en negativ klang, jag vill att hon ska tycka att livet är enkelt när hon kommer till mig.

De har inte riktigt landat än, Gastroler och Tova, och här är det kanske lite annorlunda regler än vad som är invant. Till exempel så avlägsnar jag mig inte från den nyupplagda maten med kärran förrän hästarna står still på lämpligt avstånd, och tro inte för en sekund att jag inte har koll på alla åtta hovar!

Planen var att leda Gastroler in till avskärmningen/slussen som finns mellan deras hage och vägen som skiljer dem från stohagen. Tova följer förstås med, bägge får en trevlig hink med lite havre, mineraler och morot i och livet är frid och fröjd. Gastroler får titta lite närmare på damerna, gräset är grönt, hingsten putsas upp lite (trots regnskvitter) och får sedan återvända till sin hage medan Tova får vara kvar i slussen (som är lika stor som en större ridplan och full av spirande grönt).

Fasen vad hon lade hårremmen i ordning. Kan inte se ut som en stekare heller, måste tänka på imagen [imaasch’n].

Lägligt nog hade Nonne kommit över från Andra Sidan, så hon fick bistå lite till att mycket provisoriskt hägna in slussen så den blev ännu mindre, för jag tänkte mig närma mig henne på samma sätt som inför transporteringen. Jag borde kanske kört bort henne mer i stora hagen för att jobba lite med hennes energier, men det hade jag inte gjort och fick skylla mig själv. Mina första försök att närma mig henne resulterade i att hon hoppade över tråden vi satt upp. Duktig tjej på att hoppa måste jag säga!

Eftersom fulvädret tilltog och jag behövde energi så lät vi henne vara ifred i ett hörn av hagen och drog om avskiljningen. Nonne var på väg till stan och lämnade oss och jag drog i mig hett té och mackor innan jag fortsatte.

Med större utrymme, bättre avskiljning och mig i bättre kläder gick det mycket bättre. Flera gånger kunde jag närma mig och hon följde mig när jag vände henne ryggen och gick från henne. Vi nöjde oss där.

Slussen är en trevlig enhästshage lite tillfälligt sådär, bra med mat och trevlig utsikt. Både hon och Gastroler verkar väldigt vana vid att avskiljas från andra och gå med stängsel emellan. Vi avslutade väldigt bra och Tova får gå själv i den bättre, lilla hagen, så fortsätter vi imorgon (till skillnad från att börja om). Tova kom självsäkert fram till mig när jag bar ut en vattentunna åt henne senare. Väldigt trevligt, det här kommer bli bra.

Ordningen återställd, ser återigen ut som en Bad Boy efter noggrann rullning.

Här har vi badat varmt och avnjutit räkor och bubbelvin.  Vi har grillat men inte ätit ute, utan inne i levande ljus’ sken och vi har gett hö i alla hagar. Kvällen blir lugn (hoppas vi), vi har mycket att ta igen när maken varit bortrest så länge. Vi är också viktiga. 

Ha en supermysig fredagskväll och glöm inte bort att säga någonting riktigt snällt till dina kära, plussa på med en kram.

Kram från mig till Dig/fru Jonsson