Min första Basjkir!!

Här hämtade vi Amir Kahn.

Hade jag vetat att han stod mitt bland Norska fjällen hade jag nog varit mer orolig över att vi bytt till sommardäck, men vi hade en sagolik tur hela vägen, fram och tillbaka och upp till Gideå med väglag och väder.

Här leder jag Amir från hagen till transporten.

Jisses, det ser verkligen ut som att Amir är en liten ponny på den här bilden. Han är förvisso liten, men inte såhär liten..

Inne i transporten fick han plötsligt för sig att försöka krypa under bommen och en iskall hand grep om mitt hjärta. 

Nåja, ingenting dramatiskt skedde, vi sänkte bommen, satte fast Amir och ett hönät och sedan gick allting bara toppen!

Vi stannade några gånger under vägen. Amir åt lite och lekte med vattnet jag erbjöd. Han stod på alla fyra lugnt och fint hela vägen upp till Gideå.

Vi rullade in på Carinas gård klockan åtta på kvällen och lastade ur.

Amir såg verkligen ut att känna igen sig! 

Jag ledde honom ned till de andra som ställde upp sig på rad längst staketet och hälsade Amir välkommen. Han svarade artigt tillbaka.

Han fick gå själv i natt och nu på morgonen gick han genast fram och hälsade när jag kom för att se till honom och de andra. I andra hagen kastade sig nästan Bizra i min famn, härligt!!

Senare idag ska vi slussa över hästar till Amir.

Stefan ska köra hem idag så jag ska vara lite trevlig med honom nu, inte bara sitta vid datorn;)

Kikar in senare, på återseende.