25/2-10 Torsdag

Igår var jag och sex snygga brudar till på föreläsning; "Du Äger!" med Mia Törnblom. Även om man som jag har väldigt gott både av självkänsla och självförtroende kan det vara bra att få en påminnelse ibland.

Det var väldigt inspirerande.

Men det var inte det jag skulle prata om.

Jag har en syster i Canada som fyller 50 idag.

När jag och brudarna satt på en restaurang i Leksand innan föreläsningen och väntade på maten ringde min andra syster, eller.. första..? Hon har hur som helst en bra bit kvar till 50;)

Ja hon berättade i alla fall om stundande högtidsdag som jag förstås inte hade en aning om, jag är inte den ordningssamma av oss två direkt.

Sist jag träffade min äldsta syster var jag 17 år.

Snabbt räknar jag på fingrar och tår och kommer fram till att det i sommar var 20 år sedan. Hon var rätt så mycket inne på schamanism och sådant och det tyckte jag var ganska coolt; att ha en syrra i Canada som var mer indian än tam*s*. Jag var själv väldigt intresserad av ockultism, mysticism, schamanism.. you name it!! Vid den tidpunkten var jag svartpunkig och gav intryck av att hata allt. Jag älskade saker också, men det var mest i smyg, haha.

Ja, jisses *himlar med ögonen* Det var tider det..

När jag var liten var min äldsta syster världens argaste barnvakt och jag var skiträdd för henne

Jag minns från när jag växte upp att hon var väldigt konstnärlig och jag tyckte hennes händer var magiska. Så fort hon tog i en pensel -eller en kladdkrita för den delen- blev det vackert! Själv gjorde avsaknaden av självkänsla att jag slutade måla.. jag trodde någonstans att de där magiska händerna en dag bara satt där och när jag insåg att det inte var så klappade jag ihop målarboken.

Nu när självkänslan finns har jag lik förbannat begränsat mig själv;

Jag har nämligen bara en duk (som stått några år, haha) och den måste ju fyllas med storverk annars kan det ju lika gärna va;) Men duken ska fyllas innan jag får börja på min bok!

Nåväl, en dag, den där sommaren när jag var 17 år så fick äldsta systern nog. Spottande och fräsande smällde hon igen alla dörrar på vägen ut och med buller och bång försökte hon sätta eld på en bro som redan var rätt så gisten och skör och sedan den dagen har hon stolt hållit sig på sin sida Atlanten.

Min första-syster (hon som är så himla ung*s*) fundilerade på att skicka ett Grattis-Mejl, mest för att retas tror jag. Tänk vad tekniken är fantastisk, inte går det att hålla sig undan i dessa tider heller, hur bitter man än är. Jag tycker hon ska göra det (om det är för att retas, moooaaahhahhaa).

Ni får ha en fin vinterdag alla, och glöm inte att krama varandra;)

Och stort Grattis till Eva på Födelsedagen också