Inte en tiger kanske, men väl en liten bondkatt ute på sitt första äventyr i Västergissjö
Idun tycker hundarna är jättefula. Särskilt Ludde, han är fulast i hela världen säger hon och dessutom viftar han på svansen jämt och viftar man på svansen, då är man arg! Ludde är mest rädd för Idun, men nu börjar de vara otåliga bägge två. Ludde vill att de ska hälsa ordentligt och Idun är trött på att bara ligga på skänken när hundarna är lösa.
På västfronten intet nytt, så är det här. Låsta i sina skyttevärn försöker de vänta ut varandra. Idun vågar sig ned emellanåt, men då är Ludde för ivrig. Hon blir skitarg, han backar, hon drar sig tillbaka till skänken.
När hundarna inte är lösa på nedervåningen är Idun ett riktigt busfrö! Idag tog jag ut henne så hon skulle få utlopp för all energi och bekanta sig med gården. Det tyckte hon om och var inte så jätteförtjust i att gå in igen. Men jag ska ta med henne ut sedan igen när jag ska jobba med höet.
Man vet ju när den första snön faller och man vet på ett ungefär när den väntas, men när fan faller den sista snön egentligen? Igår satte det igång att vräka ned snö så jag fick faktiskt skotta på morgonen. Fortsatte med det under förmiddagen med Idun som skeptisk åskådare. Men det är väldigt ljust och vackert nu och hela världen ser ren ut. Fåglarna sjunger för glatta livet, solen lyser och snön den smälter.
Härlig vårvinter alltså!
PS inget föl än.
Men nu ska väl ändå lilla fölet passa på att komma innan det kommer mer snö....För de lovar en rejäl mängd inom kort igen.
SvaraRaderaTänk va bra om man visste NÄR den sista snön kom då skulle allt vara lättare att planera.
Önskar dig lycka till på andra sidan med stundande fölisar och Idun. Kram på er alla!