Tadaaaaaaaaaaaaaa.. Avslöjandet

Vi välkomnar Gastroler och Dictorsha i Basjkirflocken

Där gick jag händelserna lite i förväg, vi måste vänta tills vi kan släppa ihop alla på bete i slutet av maj, men jag kan numer titulera mig hingsthållare i alla fall.

Hingsthållare

Jajjemän, jag gillar verkligen att tänja på gränserna när jag funderar på någonting. Funderar jag på hästavel så går jag ut hårt med att först köpa tre dräktiga ston plus ett framtidslöfte för att sedan friskt gå vidare och köpa en hingst samt ett sto med ganska unikt blod.

Nej, så har det inte riktigt gått till, det finns en tanke bakom vansinnet. Som någon kanske minns så gjorde jag tidigare ett inlägg (här) om en hingst som var till salu. Ganska så förmånligt lyckades jag förvärva denna hingst samt en ”sällskapsdam”, en rysk import även hon med obesudlade blodslinjer. Hingsten skulle som sagt kastreras och säljas på auktion om ingen köpte honom och ni är välkomna att kalla mig tokig, men jag var bara tvungen att rädda denna pärla. Med min uppfödares hjälp så ordandes ett tillfälligt härbärge till dessa två tills jag kan släppa ihop flocken. Det krävs neutral mark (den enorma beteshagen vi får nyttja) samt att fölen är födda innan vi integrerar flocken. Det måste bara finnas en mening med att detta föll oss i knäet precis nu.

Vi åkte ned till Bräcke (Bjästa, inte Jämtland) och välkomnade de två. Ankomsten blev åtskilliga timmar tidigarelagt, så lite panik blev det med att sy ihop det sista, men där stod vi med darriga knän och försiktiga leenden när dörrarna till lastbilen öppnades och jag för första gången skulle se vad ödet bestämt att jag skulle ha.

Gastroler var så sockersöt så jag höll på att börja gråta när han leddes ur transporten. Det har bara hänt en gång tidigare och den gången var det en själsfrände jag mötte (nordsvensken Tindra). Dictorsha verkade ha all vinterpäls kvar och hade svettats ymnigt, men hon var väldigt försigkommen i den nya hagen och gick före hingsten för att utforska omgivningarna. Lite märkligt kändes det att lämna de två när man helst ville kela med dem hela kvällen, men vi får ta igen det när de kommer hit.

Jag är lite snurrig nu och skriver osammanhängande. Jag får förstås återkomma i ärendet men lägger in några bilder från första mötet.

På en liten utflykt för att se hur mycket snön håller

Jääääääääklar! Där höll det inte!

Söt som socker..

Ha en fin kväll nu, här finns många intryck att smälta. Puss och kram från fru Jonsson, ännu föllös hingsthållare.