lördag 12 mars 2011

Var lite tacksam för tusan!


Bild; Astrofotograf P-M Hedén

Det var så vackert i går kväll när jag gick ut för att kvällsrasta hundarna så jag tappade andan. Äntligen hade den ihärdiga vinden mojnat och det var några minusgrader. En skarp månskära hängde mitt på himlen och blickade ned på oss, det var så fantastiskt stjärnklart och över himlen dansade ett härligt norrsken i klara färger. Uppe på mon sjöng pärlugglorna sina klingande kärlekssånger så det ekade över hagarna (hör en pärluggla här). Hästarna tuggade lugnt sin mat under stjärnorna och jag tittade på hundarnas ystra lek i den tjocka nysnön och jag kände en sådan tacksamhet. Tacksamhet över att jag bor i ett land som är så skyddat från naturkatastrofer och oroligheter.

Svenskar har ju ofta en helt fantastisk förmåga att gnälla över futtigheter; Vintern är för lång, sommaren för varm, bensinen för dyr och fel låt vann. Lyft blicken och se lite längre än näsan räcker! Vi behöver inte gräva ned oss i undergångstankar, detta är inte apokalypsens början, men vi kan väl vara tacksam över att vi har det rätt så bra här, jämförelsevis? Och kanske svenskarna skulle börja fundera på om inte brinnande oljeraffinaderier och svajande kärnkraftverk ända borta i Japan kommer drabba även oss till slut. En tanke bara.

Ni får ha en helt underbar helg nu och krama om de som betyder något. Jag ska laga mig god mat, krama mina goa hundar och drömma om kommande trädgårdsarbete. Och jag kan avslöja redan nu;

Fel låt vann;)

2 kommentarer:

  1. jag håller med dig! Om man har mitt arbete inser man att de som egentligen har MINST att klaga på klagar mest... Själv försöker jag klaga så lite som möjligt för varje dag är en ny dag fylld med nya lärdommar o erfarenheter. Livet suger ibland men sånt är livet! ha en skön kväll!

    SvaraRadera
  2. Ja den kvällen var verkligen vacker. Jag brukar sitta på höhäcken och titta på stjärnorna och beundra alla tindrande små lampor långt där ute i kosmos. När kvällen e så där lagom kall och norrskenet dansar och knastrar, pärlugglan sjunger och hästarna tuggar rofyllt.....Visst e det gott att leva! Långt från krig o misär, jordbävning och vulkan och den enda härdsmälta jag behöver oroa mig för är i min egen huvudknopp:-)Kram från 2:a sidan

    SvaraRadera