The Pants of Evil Destruction

Beskåden dessa ondskefulla byxor...

Se bara hur rädd stackars Fifi (en av Luddes "mjukis-valpar") är!

Har ni i er ägo ett ondskefullt plagg?

Jag menar, det finns ju de (oftast män) som har någon form av lyckoplagg; Lycko-T-shirt. lycko-kalsonger, etc. Men har ni något plagg som är oturligt?

Som ni förstår har jag det och de går numer under benämningen 

"Pants of Evil Destruction" 

(sagt med djup, darrande och olycksbådande stämma).

Jag hinner inte ha på mig dem länge innan jag drattat omkull, skurit mig eller på annat vis helt enkelt skitat ner mig något gröndjävulskt. 

Droppen kom i torsdags när jag dragit på mig dessa rena brallor och gick ut för att fylla på vattentunnan som Bizra tydligt påpekade var tom genom att skramla och kasta runt den. 

Alla fyra damerna trängdes för att se hur jag magiskt skulle fylla tunnan med den gröna vattenormen (slangen). När jag vred munstycket  och vattnet med ett högt väsande skvätte runt i tunnan och tre millimeter från Hinicas mule var hennes första reaktion att medelst frambenen sparka undan slangen..

Hur hon gjorde vet jag inte men plötsligt small det till i hela mitt vänstra ben när hon träffade främre lårmuskeln och skenbenet samtidigt och min värld blev ett stjärnsprakande fyrverkeri av smärta!

OJ vilka svordomar jag skrek och vad jag fick undantrycka ett våldsamt behov av att knöla ned nyss nämnda sto i tunnan och trycka in slangen i första bästa kroppsöppning (ja, hur reagerar du när du blir arg? Och gör du det? Förhoppningsvis inte). 

Benet höll (ont krut osv..) och jag vande alla hästarna vid väsljudet, de drack ur tunnan medan jag skvätte med munstycket, men Hinica var misstänksam. Jag fick gärna spola med slangen på benen och i ansiktet på henne, men ner i tunnan vågade hon sig inte. Hon kanske anade mina tankar när jag var ilsk, haha.

Nåja, jag sprutade inte vatten på dem för att jag var förbannad, det gick fort över, utan endast för att låta dem förstå att det inte är farligt. Dessa hästar verkar kunna vänja sig vid det mesta. Till exempel "borstade" jag Bizra med en lövräfsa en dag utan att hon blev det minsta bekymrad.

Brallorna var leriga utefter hela vänstra benet och åkte i tvättkorgen och nu väntar de på att bli bortskänkta till Röda Korset eller liknande, jag kommer inte ha dem igen. 

Ett annat alternativ är att linda in dem i en vitlöksfläta och gräva ned dem under komposten.

Benet är idag, två dagar senare väldigt färggrannt och har rätt mysko mönster på låret. Skenbenet har ett klockrent blåmärke efter en oskodd Basjkirhov.

**************

Idag bakar jag sirapslimpor och saftigt matbröd i långpanna medan hästarna latar sig i hagen.

Ha en soft lördag

Kramar/fru Jonsson