Ljusbringare

Lucia som kommer med ljus i sin krona och skönsjungande tärnor i tåget.

Lucifer, eller Lussepär, med en bockmask som leder sitt skrålande följe.

Blond, nordisk skönhet eller mörk sydeuropé.

Martyr som genom guds försyn fick än vackrare ögon än de som stacks ut.

Lucia som företeelse är bred och komplex och mycket är en mix av myter, hedniska och religiösa, som lägligt nog inföll under årets mörkaste tid och som tillpassats för att vi ska glädjas med skönsång och levande ljus elva dagar innan tomten glöggrusig bankar på dörren.

Förr var i alla fall Lussenatten den längsta och farligaste och fylld med magi, både ond och god. Djuren kunde tala med människotunga och för att de inte skulle prata för mycket ont om husfolket fick de extra mat på kvällen den 12:e också hoppades man på att det skulle få Brunte att glömma eventuella hårda slag under slåttern.

Lussefala, följet som red efter den ondskefulla häxan Lussi över himlen försökte man värja sig mot eller åtminstonde hålla sig undan. Häxan kunde i värsta fall krypa ned genom eldstadens rökgång och hämta med sig barn som inte varit snälla.

Här passar det ju bra att peta in Lucifer, som lite oförtjänt fått bli syndabock för all ondska då man tog till sig en misstolkning att Lucifer och Satan skulle vara samma filur. Lucifer betyder just Ljusbringare och var en lycklig ängel som råkade falla i synd och förkastades från himlen. Vissa hävdar att han föll väldigt långt.

Jag har sökt en bild som jag minns av ett Luciafölje från förr; Först går en man i päls och bockmask och efter följer en rumlande skara, bocken är förstås "Lussepär", den fallne ängeln. Tyvärr fann jag ingen sådan bild (det kommer fram konstiga saker både när man bildgooglar Lucifer och Lucia har jag märkt).

På 1750-talet övergick vi till den Gregorianska kalendern och således flyttade Vintersolståndet nio nätter och historierna kring Lusse fick handla om en martyr i stället, och sedan 1893 (eller 1901, olika info) har det på Skansen firats Lucia och den första Svenska Lucian utsågs 1927

. Jag går inte in på martyr-Lucia, för det är den mest kända myten.

De gamla, hedniska myterna som sedemera blev kristet präglade vill jag inte ska falla helt i glömska, kanske fick någon lära sig något nytt här idag?

Själv lussade jag för hästarna i morse när jag drog ut en kärra hö.

Det gör jag förvisso varje morgon och pannlampan hade jag glömt, så inte ens ljus i håret hade jag, men jag sjöng för dem i alla fall.

Nu går solen strax upp och det är hög tid för mig att ta itu med ved och hästar.

Ha en fin Lucia