söndag 26 december 2010

Oväders-Anna


Nämnde jag att det börjat blåsa ute?

Jag kan berätta att det på dagen friskade utav helsike över lägdorna här, så när jag skulle fylla på höpåsar och hökärran fick jag hålla fast- och jaga höet!! Det byade så till den milda grad att jag stundtals fick lägga mig över hökärran för att hålla fast maten och medan jag höll på såg jag någonting som flaxade iväg över gården mot vinterhagen; En av de tre IKEA-påsarna jag hängt upp för att de skulle stanna kvar medan jag tog loss hö från balen*suck* Jag älgade iväg efter påsen med stora kliv och vid stängslet tog det stopp för den. Innanför stod hästarna med stora ögon medan jag stod i det snöfyllda diket med snö över midjan (och in i kängorna förstås)och sträckte mig efter det blåa prasslet.

 Isande var vinden, så trots blygsamma -6.4° blev jag fort utfrusen. Det hör till saken att min käre make masserat min trötta och värkande rygg på morgonen med en värmande kräm jag själv rört ihop;

1 del AloeVera-gelé, 1 del rapsolja, två delar Radital Hästliniment

Tanken var att jag skulle ta det lugnt från kroppsarbete idag, men höet höll ju på att blåsa bort för mig, så det var bara att greppa snöskyffeln och röja mig igenom den hårt drevade snön ut mot vägen. Ryggen kved och gnällde illa medan jag höll på och när jag skottat klart var det bara att hålla andan för att inte hela lasset skulle blåsa iväg ned mot älven innan jag hann ut i hagen.

 Jag hann, men efteråt var jag knäckt och dråsade ihop i en liten trött hög i soffan.


Oväders-Anna har målat väggen på utestallet vit av snö

Jag har utan framgång googlat uttrycket och har för mig att jag även hört andra oväders-kvinnonamn, men just Oväders-Anna  är det jag minns. Kanske är det för att det dialektalt finns många andra ”Annor” där jag kommer ifrån, såsom våranna, slåttanna och höstanna, vilka alla har med jordbruk att göra. Varför inte ännu en -anna som med vinden piskar upp snö för att göra vintriga fasader ännu vintrigare?

Det är inte snöfall som gjort väggen vit, utan blåsten. Numer heter väl Oväders-Anna egentligen Stiga eller annat snöslungenamn, men här finns ingen snöslunga (tyvärr).

Nu puttrar en väldoftande köttfärssås på spisen och jag ska köra igång vattnet för fullkornsmakaronerna. Det gjordes taberas (alla som sett/läst Emil i Lönneberga bjuda fattighjonen på kalas i Katthult behöver ingen förklaring på det ordet, ni som inte sett/läst det borde skämmas och får skylla er själva;)) på julematen till lunch, allt som är kvar är sill som sparas till en god lunch till veckan.

Nu ska det bli gott med lite enkel vardagsmat!




2 kommentarer:

  1. Minns mina stunder med vinterbrottning vid fodertillfällena. Minns dem med en viss saknad, men likväl är det gott att ha tillbringat dagen inomhus i värmen vid vedspisen där mat har förberetts under dagen för mannens alla hungriga barn (små vuxna)

    Lär väl bli gråhårig i kväll av allt folket ; )

    Ha det gott ni alla där i norr.

    SvaraRadera
  2. Jag har liksom du brottats med ilsket kringflygande hö....inte kul. Å jag frös likt en nakenhund i den isande vinden igår. TRots 'värmen' var det verkligen isande kallt som -25. Önskar ibland en pytteliten nästan omärkbar stund att man inte hade hästar så man slapp gå ut i vinterrusket, men sen brukar jag komma ihåg hur mysigt det e med varma mulpussar och härliga ridturer. Nog för att det senare vaar länge sen! Ha det gott och var rädd om dig. Kram från 2:a sidan.

    SvaraRadera