Hjärtan i fönstret som passar till mina hjärte-gardiner
Tio över två släppte de sista, rosa solstrålarna talltopparna på Västergissjömon. Det var då jag tog bilden så jag lade märke till det.
Det är svårt att förklara för andra det fantastiska i en Norrländsk decemberdag (och jag menar riktiga Norrland, inte Gävleborg, det ligger inte i Norrland..); "Ni har ju så korta dagar" är något jag får höra.
Nej, dagarna här är precis lika långa som dagarna i Madrid. Det vet jag med all säkerhet, för jag var i där i december 2008 och dagarna var exakt lika långa som hemma även om solen råkade vara uppe längre i Madrid. Det är nämligen det enda som är rättvist här i världen; Alla har 24 timmar på ett dygn.
Det är inte så att solen hoppar upp på himlen här klockan tio och rasar ned igen 14:10 När jag satte mig i bilen för att åka till stan i morse hade solen inte gått upp än, men mörkt var det då inte. Gryningsljuset har inte bråttom utan dröjer länge innan det går över i dager. Solen hastar inte heller utan stiger sakta upp på himlen, inte allt för långt från horisontlinjen dock, och väl uppe börjar den sin lika långsamma nedfärd och den stryker trädens snötyngda toppar innan den sänker sig bakom berget.
Långa skuggor och snöglitter i guld- och purpurtoner präglar en vacker, Norrländsk decemberdag. Nu, 50 minuter efter jag tog bilden så brinner himlen av röda moln och snön på ladugårdstaket lyser i rosa. Mörkret kommer dröja än ett tag, men snart anar man de första stjärnorna över havet.
Nej, mörkret alla pratar om märker jag inte mycket av.
Snö, stjärnor och ibland en svällande eller krympande måne lyser upp och nu har de fått sällskap av juleljus i alla möjliga, ibland märkliga och mindre lyckade konstellationer.
Inomhus tänder vi adventsljus, både levande och elektriska.
Så länge jag bor i Sverige ska jag banne mig bo i Norrland!
**************
Nu till en premiär;
Årets allra första julklappar är nu inköpta. De enklaste gåvorna till de mest tacksamma mottagarna:
Två kraftiga tugg-kringlor, tuggis-granar till Izor (som inte gillar mjukisar) och en pipmjukis till Ludde (som inte gillar konstiga tuggisar).
Men det var fan inte lätt att ta kort på klapparna.
Nog känner Ludde igen prasslet från en Djurmagazinet-påse, även om han ligger i djup dvala i matte och husses säng på övervåningen..
Jag fick låsa in dem när jag tog bilden, haha.
Vilket påminner mig..
De kanske inte vill ligga på varma handdukar inne i badrummet längre.
På återseende;)
**************
Förresten så snålade jag in ute-lunch idag och gav en tidig present till mig själv; Senaste numret av Gård & Torp. men läser jag någonstans ordföljden;
"Huset är som gjort för den franska lantstilen, vi bara äääääääääälskar vitt och slitet och det mesta i huset har vi hämtat hos släkt, köpt på loppis eller ropat in på auktion.."
åker blaskan i pannan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar