Årskrönika i bilder

****************

Årets krönika 2010 blir inte så mycket text då jag till största delen kommer koncentrera mig på det som varit bra. Bilderna får tala istället och det har inte varit lätt att välja ut några få av alla hundratals bilder jag tagit i år.

I januari stiftade jag för första gången bekantskap med de underbara Basjkirerna hos Carina på Gideå BasjkirHästar där jag spenderade mesta delen av första halvåret faktiskt. Den allra första upplevelsen var att efter många år med så kallad ”traditionell hästhantering” prova på Natural Horsemanship, vilket var så mycket svårare än vad jag kunde ana, men så otroligt givande. Den första upplevelsen gjorde jag med lilla, söta, älskade Kalinka:

Vintern i Norrgissjö var kall, blåsig och mycket snöig, den bistraste på länge:

I april hämtade jag Amir Kahn i Norge och tog honom med till Norrgissjö, där han genast blev riktigt bundis med Bobnii:

****************

Sedan kom så våren och med den ett fenomen som kallades ”Ryssvärme”, något som för mig lät som en paradox då de nordostliga vindarna som drar ned från den Sibiriska tundran brukar vara allt annat än högsommarvarma.

Djingis Kahn hade fullt upp i våras och de flesta stona besökte honom på fribetäckning från april till juni.

Jag och Izor, barfota i snön en het majdag vid badplatsen Granto som legat i skugga hela vintern.

Och så lyfte ryssvindarna oss från vår till sommar i ett nafs:

Efter mycket, mycket stängsling släpptes det så ut på bete:

Eldröda Tatjaana med sin mamma Galina

Det här är en av mina absoluta favoritbilder; Ledarstoet Tuscha vid Gissjön, första betesdagen 2010

Kalinka vaktar åt ena hållet när flocken vilar, i bakgrunden vaktar Tuscha åt andra hållet.

När så min tid hos Carina var över så hade tanken växt sig starkare att försöka hitta ett boende här uppe och flytta drygt 55 mil från Gagnef i Dalarna och som av en händelse fick vi tillfälle att hyra en gård i Västergissjö där det även fanns plats för en liten lösdriftsflock.

Det kändes som att komma hem, när vi första gången körde upp på gården. Inga problem att säga ”Ja tack, vi vill hyra!”

****************

Midsommar firades hos min syster i vårt föräldrahem i Agnäs. Det är nog rätt så annorlunda att ta en familj från Dalarna och åka för firande i en liten norrländsk by där stången faktiskt tas ned efter högtiden passerat istället för att stå kvar med sin döda uppsyn ett helt år. Där jag kommer från finns det saker som är viktigare än Midsommar; Älgjakt till exempel;)

Från Agnäs åkte vi så hem till Gagnef i två syften, att packa ihop allt vårt bohag för flytt norrut och vårt bröllop!

Vigseln tog plats på Älvmötet i Gagnef, där Öster- och Västerdalälven rinner ihop, en het julidag. Vi hade beställt en rejäl picknick som kom serverad på en stor planka och vi avnjöt allt det goda i kära vänners lag i skuggan under paviljongens tak. När maten var överstökad kom så vigselförrättaren och två vittnen och under björkarna på Älvmötet sade jag och Stefan ”ja”

Fyra dagar i Stockholm, mer extravagant än så var inte vår bröllopsresa, men det var behövligt att komma iväg, bara vi två. Varmt väder, god mat och långa promenader präglade dessa dagar och vi tog oss också tid att hälsa på våra vänner i Sköndal där vi hade en väldigt trevlig kväll.

****************

Sedan kom flytten till Västergissjö

Och efter det kom de första hästarna, Kalinka och Minotscha..

..följt av Hinica av Basta och Bizra Djingisdotter som vi promenerade med ifrån Norrgissjö och hem till oss. En äventyrlig promenad för korädda lilla Bizra, haha.

Måste bara lägga in en bild från sommarens häftigaste oväder, en riktig åskskur som drabbade oss med enorm kraft när vi var på långpromenad. Bilden är tagen med min mobilkamera. Den duger att ta kort med, alltid något..

En halv minut innan det brakar loss

Så kom den vackra hösten och Stefans son var ohyggligt nervös inför sin första skoldag. Börja nionde klass i en skola långt, långt ifrån den han gått i de senaste åtta åren. Men nervositeten var obefogad och han kunde äntligen trivas i skolan, något han tidigare inte gjort.

Sommaren och hösten var fylld av tuffa prövningar, men den stora behållningen har varit att vi lärt oss ännu mer om hushållning av resurser och hur man tar vara på allt som naturen ger oss. Sylta, safta och baka matbröd är några av de saker jag lärt mig.

Trevliga hyresgäster fick jag under en vecka när älgjakten startade. Ett jaktlag från Lögdeå som varje år bor i bagarstugan på gården och de var inte bara väldigt trevliga utan också generösa. En kväll knackade nämligen jaktledaren på dörren och lämnade två kassar med älgkött åt oss och det värmde otroligt mycket. Även filén stekt till smarriga medaljonger, grytorna, pannbiffarna och inte minst julköttbullarna har också värmt och vid varje tillfälle för sådan njutning har vi sänt en hjärtlig och tacksam tanke till jaktlaget (som säkert har en liten present på farstun när de anländer i höst).

Hösten övergick tidigt till vinter.

Väldigt tidigt och det sägs att denna vinter blir än bistrare än den förra. December har visst slagit alla köldrekord detta år.

****************

I min krönika har jag inte lämnat någon plats åt energitjuvar, strutsar, ex-miffon eller hela nationer som vållat oss bekymmer. Det blir säkert bättre läsning om man får gotta sig i andras elände, men jag hoppas ni har gillat mina bilder istället.

Jag har inte för vana att avge nyårslöften, däremot brukar jag önska mig någonting vid tolvslaget på nyårsnatten. Nu ska jag dock lova att under 2011 lägga in fler av mina egensnickrade texter, de verkar ju uppskattas;)

Gott Slut önskar jag Er, kära vänner och trogna grannar.

Väl mött nästa år

 

 

Hopp i galopp!

Gårdagens "sovmorgon" var mycket välbehövlig och jag låg och drog mig tills klockan väl passerat tio innan jag klev upp (igen). Vi tog då in hästarna, två och två, och jag raspade alla 16 hovarna.

 På kvällen utnyttjade jag makens sista ridlektion och for så till Gideå BasjkirHästar för julavslutning, som pga. väderförhållanden senarelagts en vecka. Men det var så jullikt och mysigt med marschaller, julmusik och snöiga lador.

Vi hade en galopplektion och jag red lilla Ivanna. En söt liten tjej som är lite speciell, men blir så stolt varje gång hon kommer på sig med att göra rätt! 

Man kan inte tro det, men Ivanna är faktiskt syster till Hinica av Basta, den stora musblacka med svarta tecken som går i min hage

 Vi avslutade med julfika efter en lektion som i den bistra vinterkylan ändå var väldigt värmande. Vi hade nog alla klätt oss lite för varmt för en så intensiv timme, men så skönt det var att slippa frysa!

Sovmorgon

Det här är sovmorgon för mig:

05:50 ringer väckaren och jag går upp, tar mina kosttillskott och går ut på power walk med Ludde. När jag kommer tillbaka är Izor rastad och maken drar ut vatten till hästarna. Jag släpper in Ludde och går och fyller en kärra hö som hästarna får och sedan gör vi frukost.

08:25 är det mycket kvar av morgonen och vi lägger oss och sover.

Kikar in senare;)

Exempel på mycket dåligt omdöme

Ibland anser jag att det ta mig klåen borde mentaltestas och behovsprövas innan folk skaffar barn! I dag, på en snöig och illa röjd väg uppstod ett tillfälle då jag verkligen tyckte så!

Jag blåste in till stan fram och tillbaka på förmiddagen för att proviantera då det ekade i både kyl och skafferi i Jonssonska köket. Tomt med folk både på Kvantum och Coop och till min stora besvikelse var det ingen matrea, men jag gick ut med någorlunda prisvärda matkassar ändå. Vägen jag helst kör är den närmaste och naturskönaste; En grusväg som slingrar sig genom byar som alla heter något med ”Landsjö”. Vägen var för dagen dåligt snöröjd och den har efter det myckna snöfallet innan jul plogats för bred. Säkert för att göra plats för ännu mer snöröjning, men det gäller ju att veta om det, annars blir man sittande i diket.

Plötsligt befinner det sig en snöskoter på vägen framför mig! Föraren har som tur är koll i backspeglarna, den ser mig, kör till sidan (sa jag att det var en SNÖ-skoter?? Varför körde den inte AV vägen??)och stannar vilket medför att jag måste bromsa in ganska kraftigt eftersom jag inte vill köra om innan jag försäkrat mig om att jag inte får möte av en timmerbil eller en av de dårar som frekvent trafikerar denna väg på mitten av bägge körbanorna.

När jag krypkör förbi så lyfter den mysbyxklädda damen på den jättestora, pälsklädda huvan på sin stora parkas för att se mig lite bättre och det är här min fundering kommer;

Nu dömer jag utan att veta, men kvinnan såg ut att vara mamma till barnen hon hade med sig, men hon kan nog lika gärna vara faster, moster, kusin.. skit samma! Någon har släppt iväg barnen på ett väldigt farligt äventyr. Framför kvinnan sitter en liten pojke med napp i munnen och keps på huvudet, bakom en lite äldre flicka med toppluva som huvudbonad.

Det finns alltså skoterleder här. Rätt så många är de också och jag har för mig att maxhastigheten på leder är 70 km/h och utanför leder får man ju inte köra. Att sätta små barn UTAN skyddsutrustning på en skoter och köra längst en trafikerad väg där till och med två bilar har svårt att mötas på vintern, där många kör som galningar och där det kör många, många timmerbilar varje dag, hur smart är det på en skala?

Vad hade det spelat för roll om jag saktat in om jag mött volvo-galningen som jag mötte mindre än en halv minut senare som körde väldigt fort mitt i vägen? Förhoppningsvis hade jag väl kört i diket på höger sida bakom skotern, men vad hade mötande bil gjort? Om jag kommit upp bakom henne och barnen i kurvan framför och mött en timmerbil som tagit sats för att komma sig uppför backen?

Ärligt talat; Hur jävla dum i huvudet är den förälder som släpper iväg sina älskade små på ett sådant dumdristigt företag?

Ville bara skriva av mig

Oväders-Anna

Nämnde jag att det börjat blåsa ute?

Jag kan berätta att det på dagen friskade utav helsike över lägdorna här, så när jag skulle fylla på höpåsar och hökärran fick jag hålla fast- och jaga höet!! Det byade så till den milda grad att jag stundtals fick lägga mig över hökärran för att hålla fast maten och medan jag höll på såg jag någonting som flaxade iväg över gården mot vinterhagen; En av de tre IKEA-påsarna jag hängt upp för att de skulle stanna kvar medan jag tog loss hö från balen*suck* Jag älgade iväg efter påsen med stora kliv och vid stängslet tog det stopp för den. Innanför stod hästarna med stora ögon medan jag stod i det snöfyllda diket med snö över midjan (och in i kängorna förstås)och sträckte mig efter det blåa prasslet.

 Isande var vinden, så trots blygsamma -6.4° blev jag fort utfrusen. Det hör till saken att min käre make masserat min trötta och värkande rygg på morgonen med en värmande kräm jag själv rört ihop;

1 del AloeVera-gelé, 1 del rapsolja, två delar Radital Hästliniment

Tanken var att jag skulle ta det lugnt från kroppsarbete idag, men höet höll ju på att blåsa bort för mig, så det var bara att greppa snöskyffeln och röja mig igenom den hårt drevade snön ut mot vägen. Ryggen kved och gnällde illa medan jag höll på och när jag skottat klart var det bara att hålla andan för att inte hela lasset skulle blåsa iväg ned mot älven innan jag hann ut i hagen.

 Jag hann, men efteråt var jag knäckt och dråsade ihop i en liten trött hög i soffan.

Oväders-Anna har målat väggen på utestallet vit av snö

Jag har utan framgång googlat uttrycket och har för mig att jag även hört andra oväders-kvinnonamn, men just Oväders-Anna  är det jag minns. Kanske är det för att det dialektalt finns många andra ”Annor” där jag kommer ifrån, såsom våranna, slåttanna och höstanna, vilka alla har med jordbruk att göra. Varför inte ännu en -anna som med vinden piskar upp snö för att göra vintriga fasader ännu vintrigare?

Det är inte snöfall som gjort väggen vit, utan blåsten. Numer heter väl Oväders-Anna egentligen Stiga eller annat snöslungenamn, men här finns ingen snöslunga (tyvärr).

Nu puttrar en väldoftande köttfärssås på spisen och jag ska köra igång vattnet för fullkornsmakaronerna. Det gjordes taberas (alla som sett/läst Emil i Lönneberga bjuda fattighjonen på kalas i Katthult behöver ingen förklaring på det ordet, ni som inte sett/läst det borde skämmas och får skylla er själva;)) på julematen till lunch, allt som är kvar är sill som sparas till en god lunch till veckan.

Nu ska det bli gott med lite enkel vardagsmat!

Annandagjul

Ja God fortsättning på Julen!

Här hos Jonssons så förflyter den i lättjans tecken, vilket är oss väl förunnat. Vi drog in lite timmer igår och hästarna fick en stor kärna av höbalen framåt aftonen som de fortfarande har mycket kvar ur. Vi såg Fångarna på Fortet och åt snask och bara latade oss på kvällen.

Nu har det börjat blåsa här, men snön verkar tack och lov utebli.

Återkommer kanske senare under dagen, ha det fint så länge!

Här har Ludde lagt beslag på både sin och Izors julklappskringla i råhud

God fortsättning

Julaftonen var mycket God i Jonssonska huset.

Vi skojade lite på dagen och sa att vi var så fattiga att vi inte hade råd att äta all den goda maten i kylskåp och skafferi, så vi skulle nog vara tvungen att slänga allt åt räven, men så gjorde vi inte förstås.

Älgfärsbullarna, uppiffade med mycket kryddpeppar var julbordets stora vinnare och av sillarna var favoriten min lite juliga löksill, även om chili/lime-sillen också var god. Den kanske vinner på att vila några dagar till. Rödkål stekt med rödlök, chili, ingefära och en skvätt glögg, dekorerad med granatäpplekärnor var en uppskattad nykomling och min gravade lax slog den rökta köpelaxen med hästlängder!

När jag vaknade i morse var det endast -9°

”Joy to the World” utbrast jag, överlycklig för att kylan släppt sitt benhårda grepp och att snöovädret ännu inte börjat! På med träningskläder, handledsvikter, en vit storpudel i bältet och iväg på en härlig power-walk. Det kändes nästan som vår i luften*s*

När vi kom hem hade hästarna på magiskt vis fått både hö och vatten så det var bara att sätta sig vid frukostordet. Magikern heter för övrigt Stefan.

Nu har den riktiga julefriden infunnit sig, så idag ska jag till och med lata mig lite och lyxäta av all den goda fisken som blev kvar från igår. Längtar redan till en lunch bestående av fem sorters sill och två sorters lax.

Fortsatt God jul till er också!

Julpussar från fru Jonsson

God Jul i stugan!

 

Den där Anders som hade namnsdag i slutet på november är en riktig lurifax för trots en braskande Andersdag uteblir julslasket med råge;

-28.4° visade termometern när jag gick upp 05:50

 

Med sådan temperatur var det bara att stryka raska hundpromenaden från göra-listan då vovvarna drabbas av köldkramp i tassarna men hästarna behöver mycket mat när det är kallt så det var bara att klä sig och gå ut för att tampas med den frusna höbalen.

Hästarna hade mat kvar sedan igår. De fick en ljummen gröt av havre, renfoder och mineraler kvällen innan. En gröt som de uppskattade väldigt mycket och som säkert var mycket mättande.

 

Eftersom även vår julegröt kokades igår så ställdes ett fat ut åt tomten (läs; Räven) med en rejäl smörklick i, men tomten var nog engagerad annorstädes för fatet stod djupfruset och orört nu på morgonen=/

 

Köttbullar rullades i takt till stämningsfull musik från Lars Vegas trios julskiva och kokades. Bara att smörsteka i afton när det är dags för julbordet. Fördelen med att koka köttbullarna är, förutom att de håller formen, att de inte blir torra, vilket kan ske om man behandlar älgkött omilt.

 

Jag gjorde ättiksgurka och min grymma gravlaxsås;

Matlagningsyoghurt, wasabi och röd stenbitsrom. 

Det går att använda tångrom också, men eftersom den inte färgar av sig på samma vis blir såsen ljusgrön med röda prickar istället för laxrosa som den blir av vanlig rom.

Såsen passar faktiskt till nästan alla fiskrätter men gör sig allra bäst till lax!

 

Ja, här blir det en mycket God jul och jag tillönskar er alla det samma. Hoppas ni också får njuta av god mat och trevligt sällskap och att ni finner andemeningen med julen och känner frid och värme.

 

Julpussar från fru Jonsson

Kallt och vackert

Dan före dan bjuder på torr midvinterkyla.

Likt små Michelingubbar tultar vi runt gården i olika göromål såsom ved och hö. Michelingubben heter för övrigt Bibendum, och man kan ju undra hur Michelin tänkte när de gav sin maskot ett namn som närmast går att översätta med ”skål”. Då menar jag varken knä- eller godisskål, utan en riktig gutår-skål!

 Jag har gått runt vinterhagen och inspekterat tråden. Det var synnerligen behövligt, men nu är den spänd och klar. Helt otroligt att hästarna inte bara klivit över tråden egentligen..

När mina uppdrag utomhus är slutförda ska jag ägna mig åt att göra ättiksgurka och förbereda älgfärsen till julköttbullarna. Massor med kryddpeppar, mmmmm. Risgrynsgröten ska kokas i afton och jag måste ju se till att vi får middag idag med. Vi köpte en hel kyckling igår så den ska kokas och ingå i en saffransrisotto. Vad tok-billigt det är med hel kyckling och man behöver ju ingen buljong eller fond heller när man tillagar den med ben och allt.

 Nu säger tvättmaskinen att den är klar. Så jag får väl ägna mig åt den en stund. Ha en fin dan före dan och kom ihåg att stanna upp och njuta.

Kram/fru Jonsson

 

Vintersolstånd

I blek midvinterdager mötas de tillslut.

Gryning och Skymning trevar med frostnupna fingrar, finner varandra och drar till sig var sin stjärngnistrande kind. ”Älskade” suckar Gryning och sjunker in i Skymnings famn. Det finns ej tid för trivialiteter; Vintermötet är på allvar, till skillnad mot Midsommarens förlustelser över några korta nätter innan de utmattade glider isär.

”Jag har sett dig blekna bort i dagar nu” viskar Skymning.

”Och jag har sett dig växa dig större och försvinna i natten.” Gryning avslutar meningen med en lätt kyss på Skymnings brinnande panna.

”Vi sover djupt som Ulven strax, i morgon möts vi igen min älskade och då får vi lite mer tid. Du vet att vi snart härskar över jorden”

”Jag vet” svarar Gryning och hennes panna slätas ut när hennes ögon ler. ”Ännu sover Ulven djupt, men det är mycket oro i världen. Vår tid kommer nog strax”

Hon drar Dagens gyllene mantel om sig och bleknar bort ur Skymnings syn.

 

Djupt sover de under den längsta natten och Gryning drömmer, insvept i sin varma mantel, om de få, korta och skälvande nätter de har tillsammans under sommarens ljusaste tid. Som hon längtar. Från det att de ljusaste sommarnätterna är över vilar hon trygg i sina ljuva minnen, ungefär fram till höstdagjämningen, då börjar hennes älskade göra sig påmind igen. Mot senhösten kan hon ana hans gestalt och hon kämpar då för att glöda extra mycket i sin tillvaro för att han ska se att hon fortfarande väntar, att hon ännu är en del av honom.

 

De vilar i varandras armar och viskar snabbt allt som är viktigt. Snart ska de skiljas åter och en brännande tår rinner som ett stjärnfall över Skymnings frostiga kind och landar i Grynings rödblonda hår. Det värker i hela hans varelse när hon inte finns nära och han skriker då ut sin saknad i flammande skyar över himlen. Han förbannar den obevekliga solen som varje dag tvingar bort hans älskade.

Så dras de isär och skiljs åt med en sista kyss.

”Det är så grymt” Grynings röst darrar och hennes kinder är strimmiga av tårar som liknar ett duggregn av iskristaller. De glittrar i den bleka dagern när de faller ned över världen. ”Älskade”, Skymning försöker nå hennes hår med fingertopparna medan hon sveper manteln om sig. ”Vi har väntat i så många årtusenden, vad är väl några få år till?”

Hon ropar någonting men han hör inte vad. Han vänder sig från henne och går för att tända stjärnorna hon nyss släckt.

 

Ja Ulven sover ännu djupt, men snart nog vaknar han, rister sig lös från sina kedjor och slukar både sol och måne för att lämna världen i ständigt dunkel. Då behöver de älskande ej vara ifrån varandra längre.

 

Dagens goda gärning

Nu så ligger laxen i kylen och gravas och julens sillar är inlagda; 

En chili/limeinläggning och en löksill med lite julkryddor.

Älgfärsen ska jag ta fram ur frysen i morgon också hoppas jag på att få hem en ny spis så jag kan slänga in tjälknölen. Ja det blir nog julbord i år igen.

Efter intagen lunch gick jag för att

göra i ordning Kalinka och när jag släppt henne i hagen igen hörde jag ett rassel när jag gick upp mot huset. Som jag nämnde häromdan fick jag skottat här och snön lades upp mot fasaden som isolering. Nu rasslade det rejält ifrån ett stuprör på hörnet där snön är upplagd.

Inte kan jag leva med ett liv på mitt samvete, så jag hämtade skyffeln och började skotta fram röret. Jag börjar ju vara en hejjare på att skotta nu.

När jag grävt mig ned till öppningen så ramlade det så ut en trött, tilltufsad och rädd liten talgoxe som flaxade/sprang över snön. Jag hoppas den klarade sig. det var några fjädrar borta ur ena vingen och jag såg den senare, sittandes i häcken.

Kanske Johans katt blir glad, men jag hoppas hellre den klarar sig.

Glad i hågen över att ha räddat fågeln gick jag på snöpromenad med hundarna. Tyvärr råkade jag av misstag slå Izor rätt i huvudet, så mitt kharma-konto landar väl på plus/minus noll idag ändå..

Men jag uppnådde ett mål idag;

I morse så tänkte jag att jag behöver en timme på soffan att sova middag med hundarna. Senaste dagarnas slit med snö, ved och hö har tagit hårt på kroppen och en timme är guld värt. Halv tre slumrade jag in på soffan med Izor i famnen och Ludde som delade kudde med mig.

Helt underbart!

Ha en fin kväll//fru Jonsson 

Sisyfosarbete

Sisyfos var enligt den grekiska mytologin kungen som grundade Korinth.

Han var också en riktig skvallerbytta, för när han såg Zeus strula med vattennymfen Aigine sprang han genast till hennes far, som var en flodgud, och berättade vad han sett.

Detta gjorde Zeus riktigt ond på Sisyfos så han skickade en dödsgud på honom.

För att göra en rätt så omständlig historia lite kortare (read all about it here) så slutade det med att Sisyfos svek ett löfte gentemot Hades och som straff fick han försöka få upp en sten på en kulle. När toppen var nådd skulle han bli fri, men varje gång slant han när han var nästan uppe och fick börja om med sitt menlösa arbete som visst fortgår än i dag.

Å hej å hå

Sisyfosarbete;

Snöskottning i Västergissjö, december 2010

Nu varnar de på radion för kraftigt snöfall längst hela ostkusten.

Det kanske ändå får bli en mellandagsfika med min vän på andra sidan älven istället för adventsfika?

Men ändå,

när jag sliter med snöskyffeln mot den hårt packade snön för att få fram hökärran med snoret hängande likt två skosnören ur näsan så tänker jag att det är rätt fantastiskt, att jag fortfarande tycker det är vackert med vinter.

Fjärde advent

Snö i sikte

Nu är jag seriöst less på snöfallet.

All snöröjning gör att jag inte hinner annat och idag tänkte jag julstäda och göra lagen för sillinläggningarna.

Hästarna har hö kvar så jag får åtminstone äta frukost innan jag går ut och skottar. Jag hade behövt ordna mer ved också, men snön gör att jag inte hinner elda heller, så det jämnar ut sig.

Nä, det är bara att blåsa ut ljusen, dra på sig skoterkängorna och signaljackan och bege sig ut och skotta.

Igen.. 

Kung Bore tar inte sovmorgen

..vilket innebär att jag inte heller får det.

Upp klockan 05:50 och ut med hundarna på en kort promenad.

Sedan skottades det. Skottades och skottades och sedan fick hästarna vatten. Mer skottning och mer och sedan ännu mera så var jag framme vid ladugårdsdörren. All snö som blåser över ladugårdstaket ramlar nämligen ned framför ladugården, mot huset.

Sedan pulsade jag faktiskt till höbalen, det var inte så djup snö där.

Knölade två IKEA-påsar fulla med hö och sedan pulsade över hela lägdan för att lägga höet i lä. 

Såg inte fram emot att fylla fler påsar och funderade på om jag skulle kunna ta kärran ändå, även om  jag inte skulle orka styra den till läsidan.

Sagt och gjort; Ännu mera skottning när en rätt så bred gång skulle göras genom hårt sammanpackad, drevad snö. Sen så skulle den stackars Mitsubishin letas fram också och den fann jag under en stor snöhög framför garaget. Nu står den med en sladd i nosen och tinar upp.

Klockan nio fick jag frukost (ursäkta för smulorna).

Jag måste handla idag och passar även på att slänga saker i återvinningen.

Ni kan väl hålla tummarna för att jag klarar resan helskinnad?

Kikar in sen om jag tar mig hem=)

Här kan man jämföra med bilden jag lade in igår..

Antingen var det fruktansvärt dåligt plogat (länk till tidigare inlägg)

eller så har jag världens sämsta bil för det var en riktigt läskig biltur fram och tillbaka och nu kan jag meddela att jag inte kör bil mer i år!

Fast.. jag har ju kanske ridlektion på tisdag.. hmm.

Nu lunch!

En julig risotto jag gjorde igår, mums=)

Snön vräker ned..

Bilden på adventsstjärnan i selkammarfönstret tog jag medan det var kallt, innan snön kom.

-------->

Ja jäsiken vad snö det har dråsat ned!

Det är väldigt vackert förstås, men jag är lite bekymrad över att mina snöskottare är bortresta. Både ved/flis och skottning av rätt så kompakt snö vet jag inte om mina stackars leder mäktar med.

Jag och hundarna fick pulsa oss fram till vägen med gatlyktan som vägledning. Det blev ingen lång promenad, det blåste också och denna snö på pudelpäls blir katastrof! Allt fastnar.

När sedan strömmen gick för trettitolfte gången sedan igår blev vi riktigt snöblinda kan jag lova.

Väl hemma slängde jag in hundarna på toa för att torka upp på varma handdukar medan jag greppade snöskyffeln.

Först från bron till portdörren och därifrån till höbalen.

Som tur var så hade jag förberett kärran med hö redan igår eftersom jag anade att det skulle kunna vräka ned, så det omaket slapp jag, men innan jag fått ut den gamla mjölkkärran på vägen.. jisses.

Jag slet och drog kärran, först i snön ut på vägen och sedan längst vägen mot hagen på nedersidan (lite svårt att förklara hur det ser ut här, men vi har liksom två infarter till gården varav den ena används huvudsakligen till hö-transport) och jag insåg snart att jag aldrig skulle orka få in kärran i hagen i denna snön så det var bara att svänga in kärran på gården och skotta en väg ned till släppet i hagen och en bit in. Bred nog för att kärran skulle kunna gå lätt.

Själva släppet är i en svacka så det gäller att ha fart när kärran är tunglastad.

När hästarna fått sitt drog jag så upp kärran på gården och skottade en ganska bred väg tillbaka till huset. Och snön bara fortsätter vräka ned..

Egentligen hade jag behövt till Björna och handla, men jag klarar mig nog. Det är knappast värt det att köra ihjäl sig när djuren är ensamma hemma.

Förutom att jag ska se till att det brinner i pannan ska jag nog julpynta inne idag. Det känns som att vädret passar för det.

Så en fundering:

Jag har sett att många markerat med reflexpinnar på sina gårdar för snöskottning.

Om jag sätter upp reflexpinnar på min gård, 

kommer det en traktor och skottar då..?

Strömmen hann gå en gång medan jag skrev detta inlägg 

så nu skyndar jag mig posta

Puss på er och ge er inte ut på vägarna om ni också har oväder

/fru Jonsson

14:20

Jag kör en favorit i repris

Nä, jag orkar faktiskt inte ta fram kameran idag.

Även om det funnits tillfällen att föreviga, men jag bär minnena med mig ändå. Som när Ludde efter trägen bön om att få springa lös fick det, och drog iväg i snön som en liten Ski-Doo och knappt orkade gå hem. Svarte Izor som efter två minuter var täckt i snöklumpar från topp till tå. Bizra, vars man var fylld av iskristaller och när hon sprang påminde hon om en rastafari med pärlförsedda flätor som rasslade.

Ölen på bilden har bytts ut mot en Falcon Julöl modell folköl som smakar gott efter vedhuggning och ett ständigt pulsande fram och tillbaka i snön.

Jag behövde inga reflexpinnar på min gård, det blev traktorskottat ändå och snön lades upp på husfasaden, så nu blir det säkert mindre golvkallt i köket.

Inte har jag hunnit julpynta heller

(jag tar fram en del till första advent och drar på det stora julartilleriet efter Lucia), men det är ju mycket av dagen kvar.

Laga mat måste jag också, men har ingen lust.

Har tinat både ko och pippifågel och som nödlösning ifall jag verkligen inte orkar har jag kräftrumpor som jag kan lägga i en fullkornsnudelsoppa.

Ha en fin fredagkväll alla.

Jag ska krama hundarna i soffan och se näst sista Robinson.

Hur nu det ska sluta förresten; Ingen verkar ju lämna tävlingen..?

Musikhjälpen i P3

P3 har blivit en riktig skitkanal.

Ja förutom Mammas Nya Kille förstås och Christer, men i övrigt är det ofta ren dynga de sänder, och nyhetssändningarna låter som P4-nyheterna vardagar kl 18:00, Klartext.

Men en vecka om året är det P3 och ingenting annat som gäller för då är det 

Musikhjälpen!

Årets insamling går till att bekämpa handel med barn och man kan bidra själv eller med sitt jobb, sin skolklass eller sin lokala idrottsförening om man vill. Eller utmana andra föreningar/arbetsplatser/skolor till att samla ihop pengar.

Jag sände ett SMS och önskade en låt;

Man of Constant Sorrow med the Soggy Bottom Boys från min favoritfilm

 Oh Brother, Where Art Thou?

Så här kan man göra om man vill bidra:

Inled med hur mycket du vill skänka
50, 100 eller 200 för om du vill skänka 50 kr, 100 kr eller 200 kr
(gör ett mellanslag)
skriv sen låt, artist och motivering
och skicka till 72 999

Exempel: "50 One U2 Bästa låten, kram Malin"

Bidra om du vill eller bara lyssna. Det är värt det.

Wasa bread och spritsill

Vi har lånat lite här och där till vårt vardagliga språk, 

från latin, tyska och romanes till exempel och nu försöker vi anglifiera språket för glatta livet med att peta in så många svengelska ord som möjligt och dessutom skriva isär allt (vilket jag retar mig ohyggligt på, men det och alla, ibland rent farliga, missförstånd som uppstår när man delar upp sammansatta ord, går jag in på en annan gång).

Men vi är ju inte sämre än att vi kan dela med oss.

Jag gillar att upptäcka svenska ord i amerikanska filmer och TV-produktioner. Här följer några exempel och ni får ursäkta mig för min påhittade fonetiska skrift:

Advent calendar [ædvent kælender] (upptäckte jag i "Bad Santa")

Ombudsman [ombuddzmæn]

och klassikern; Smorgasbord [småårrgasbååard]

I går kväll när jag såg Nurse Jackie fann jag ännu ett;

Wasa bread [vasa bredd]

Spisbröd, eller knäckebröd om man vill. Bit för bit smyger vi oss in amerikanska språket!

****************

Jag ska lägga in sill i helgen för första gången.

Det är en sanning med modifikation, för jag gjorde det ifjol också och följde då ett recept där man skulle lägga in filéerna i sprit!

"Vuxen smak" stod det och om det med vuxen smak menas att den går att jämföra stanken i busskur F på Nygatan där A-lagarna brukar sitta på bidragsdagen så stämmer det nog, men då har jag hellre en gammaldags, barnslig smak och gör vanlig sillinläggning gjord på ättikssprit, lök och kryddpeppar.

Har någon ett tips på klar inläggning kan ni lämna den under kommentarer. Med klar menas att den inte innehåller majonnäs, creme fraiche eller annan smet utan är just klar

****************

Gårdagen lämnar jag bakom mig, den var så fruktansvärt jäktig att jag till slut blev riktigt ledsen och var väldigt nära att ställa in ridlektionen som jag tänkte delta i istället för maken som är i Norge. Stressad och ledsen är inte bra förutsättningar för en barbackalektion.

Men jag for i alla fall och det är jag glad för.

Jag red den eldröda Tatjaana och det gick riktigt bra för oss. Vi travade mycket, men på hennes rygg känns det som att sitta i en varm och skön fåtölj.

Bild från förra vinter

Bra avslut på hektisk dag.

Idag snöar det och det kommer vara en källargumma hela dagen.

Det ska huggas ved, eldas, städas panna och sopas flis (om jag finner den där förbaskade piassavan som pojken gömt någonstans).

Ha en fin dag alla