onsdag 17 november 2010

Snöröjning; En utdöende vetenskap?

Brum brum..

Under senare år har jag tyckt att kvalitén på snöröjning blir sämre och sämre. De stora vägarna saltas och ju längre från tätorterna man kommer verkar själva begreppet snöröjning tolkas olika och i många fall ske rätt godtyckligt.

En gissning är att själva budgeten för snön sker per år och inte per säsong eftersom snöröjningen vanligtvis är extra undermålig under den allra senaste tiden på året. En gissning som sagt, men är det verkligen så är det ju idiotiskt!

Det var sådant jag tänkte på när jag försökte ta mig in till stan idag.

I kommunen jag bor i nu verkar det att "de som bestämmer" tror att vi som bor några mil från stan enbart har stora, fyrhjulsdrivna pickupper med rejäla terrängdäck och en egen liten snöbila längst fram, så då behöver man väl inte ut och skrapa vägarna?
Det har vi inte.

Det jag körde på idag skulle säkerligen benämnas snökaos någonstans i världen, dock inte här (särskilt som man inte anser det nödvändigt att ploga), men bara för att man råkar vara född och uppvuxen där riktumret börjar på 09 (vet ni vad riktnummer är barn?) betyder det inte att man är en självförverkligad vintervägsfantom!

Närmaste vägen till småstaden är en sceniskt tilltalande grusväg som i folkmun benämns "Landsjövägen". Den var idag mestadels enfilig och på grund av den typen av trafik som dagligen går där så var underlaget genomgående tvättbräda.
Dagen till ära hade jag makens jobbarbil, en stor jäkla DiselDoris (VW Transporter med extra allt), en bil som i sig låter rätt mycket och på det underlaget var ljudnivån öronbedövande.
Därtill hade pojken extrautrustat ett fack i sidodörren med en insexnyckelsats och en matsked(?) som låg och skramlade, så som sopranstämma i vägskören lät det som om jag hade en hel jävla kaffeservis som låg och skramlade.

Vid möte verkade förarna tro att jag var i innehav av ovan nämnda präktiga terrängdäck och fyrhjulsdrift. Inget kunde stämma mindre;
Ett hjul på Transportern har drivning och jag körde på den ytterst tveksamma kombinationen ny-begagnade vinterdäck fram och ap-dåliga sommardäck bak (se där, nu erkände jag ett brott också) och fick därmed balansera vid dikeskanten med hjärtat i halsgropen medan mötande tant leende fortsatte i mittfilen.

Kom och gör dit jobb!!

Nåja, jag tog mig fram och åter och jag kör visst väldigt ekonomiskt också.
Den digitala mätaren som visar hur långt man tar sig på det som finns kvar i tanken räknade nämligen upp vissa sträckor. Vid hemkomsten sade bensinmätaren att jag egentligen bara kört sju av mina tio mil*s*

Att det plogas över huvudtaget är en sak, en annan är hur det görs.
Förr kunde de skrapa vägarna, nu är de spåriga och riktigt farliga ibland. Plogbilen går med plogen lätt mot underlaget medan det rinner en strimma sand/salt från flaket. Ingenting tas egentligen bort, det petas på lite och efter ett tag är det lika spårigt igen.
Det värsta jag sett var när jag bodde i Dalarna:
Vid nedkomst av snö åkte den lokale köttbonden ut med sin traktor utrustad med plogbila! Fullkomligt livsfarligt! Efter hans framfart var det glashalt och i kurvorna visste man aldrig åt vilket håll det lutade. Vansinne.

Nä det är en utdöende konst, det där med snöröjning.
Jag bunkrade ordentligt för jag åker inte in till stan igen förrän jag har chaufför. Han väntas hem tidigast tisdag. En bra anledning att hålla sig hemmavid är att snön åter faller som om det vore advent. Väldigt vackert är det.
Och apropå stundande högtid gjorde jag mitt första julpyssel igår kväll; Ett litet sött paket som ska hänga i granen=)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar