En snötyngd en i vinterhagen.
Man ser i bakgrunden hur snön tyngt ned stängseltråden=/
Ja nu är det sannerligen vinter.
Jag ville prova Bizras sadel på Hinica så jag övertalade makens son att skritta ut med henne i skogen medan jag ledde Kalinka och det var så himla mysigt!
Fluffigt vinterlandskap, hästarnas frustande och det lugna trampet från oskodda hovar. Det är meditativt.
Senaste tiden har varit extremt påfrestande och det har gjort att jag verkligen mått allt annat än bra. Det känns som att min favoritårstid (hösten) blev bortslösad i ett enda långt mörker där man aldrig vetat från ena dagen till den andra hur framtiden ska se ut, men sent igår kväll, när jag satt ensam i stearinljusens sken i vardagsrummet och tittade ut på snön som föll så slog det mig att jag för första gången på mycket länge längtade framåt.
Jag längtar efter att om två veckor få adventspynta och jag tar det som ett sundhetstecken att jag vågar se framåt igen.
Ute faller snön.
Jag häller upp lite glögg i ett av de fina stjärnglasen jag fick av min far en gång och lägger fram några pepparkakshjärtan från Nyåker (när man är uppvuxen 8 km från fabriken finns inga andra pepparkakor på världskartan) på ett fat.
Nu ska jag läsa igenom hela polisrapporten, det kommer bli mycket underhållande läsning, och det skriver jag utan ett uns av ironi.
Från gården i Västergissjö önskas en mycket angenäm helg
Så skönt att du orkar se framåt igen. Att inte komma vidare är oerhört påfrestande.
SvaraRaderaMen jag vet inte om jag avundas dig snön. vackert ja men enligt mig så blir allt fan så mkt jobbigare. Å andra sidan så regnade den mesta snön bort här och gårdsplanen förvandlades till is... Regnet har fortsatt och isen bytts mot brun sörja. Det får en nästan att längta efter lite mera snö igen.
Visst är böckerna oftast bättre än filmerna men jag tycker denna film står sig trots att "Red" i boken är Irländare men i filmen en svart man : )