Hårda, kalla vindar

Bild från förra vintern när vi bodde i Dalarna

Ute blåser det friska, ryska vindar från nordost och mina ryska hästar vänder rumporna mot vinden och tuggar sitt hö.

Det blåste rätt så friskt här inne i går kväll också då junior hade en del att förklara. Både varför han beslutat sig för att skita i skolan (fast här kan jag skylla på ett dysfunktionellt skolsystem som tillåter en elev att fortsätta till nästa klass trots underkänt i kärnämnen som svenska och matte. Det vore väl motiverande att åtminstone försöka om man hamnar efter kompisarna och gå om,

 eller har jag fel?) samt varför hans.. hrrmm... "egenheter" blir mer och mer bisarra.

Reaktionerna är som vanligt ivrigt förnekande, vansinnigt försvar och tysta förbannelser.

Går inte in på egenheterna, men för en vecka gjorde jag en upptäckt som fick mig att i förtvivlan ringa BUP, bara för att veta att jag i egenskap av icke-förälder inte kunde få hjälp, men de skulle ringa min make en vecka senare, vilket är idag.

Han fick inte heller så mycket hjälp, men efter ett kommande möte med skolan så kan det bli frågan om remiss till BUP. Problemet här är att hans mor måste gå med på det, vilket jag utan större övernaturliga förmågor kan förutspå inte ens kommer att ske vid det allra första snöbollskriget på hemmaplan mellan hin håle och alla smådjävlar, men kanske, kanske finns det en möjlighet för oss att få hjälp om pojken själv begär det.

Vilket han kommer göra.

Frågan är vad jag ska göra.

Min gräns är passerad och jag vill inte att han bor här mer.

Det är inte så kul att ha dessa känslor för min livskamrats son och knappast så kul för honom eftersom hans mor gjort klart att inte heller hon vill ha med honom att göra. Förutom bidragen, de vill hon ha, men utan att pojken bor där.

Jag är smått förtvivlad.

Men jag är glad över att det bara är en månad kvar till Julafton=)

Alltid något.