Jag är Lego

Rubriken syftar på filmtiteln "I AmLegend"

Bara för ett förtydliga

Angenämt! Fru Jonsson var namnet, martyr och helgon

Jag var på långritt  lördags.

Härligt underbart att pulsa runt i ett julkort på en bred, varm Basjkirrygg. Vad gör väl det att fötterna tappade känseln redan från början när lyckan är så fullkomlig att rida ut i en tyst vinterskog?

Mindre skoj var det att nacken gjorde sig påmind efter långturen.

Efter sista flygturen från Bizra när jag landade olyckligt verkar jag få ont så fort jag får på mig en hjälm. I morse när jag klädde mig för en träningsrunda så nös jag när jag höll på att ta på mig jackan och efter det är jag totalt obrukbar.

Från skulderbladen och uppåt har jag lika mycket motorik som en legogubbe. 

Ärligt talat är jag väl mer lik Amy.. Förutom att jag är blond och snygg

Och det passar ju utmärkt till mina lego-händer.

Helgen bjöd på några få minusgrader och blöt havsluft, vilket är rena döden för mina leder samt en gammal fraktur i armbågen. Helt hopplöst att försöka hålla fast någonting och finmotoriken är obefintlig. Bättre som nu när det är kallt och högtryck.

Jag är den typen som gärna vill klara mig med kosttillskott och lite hokuspokus och anser att mediciner bryter ned kroppen, men ju längre tiden går inser jag att långvarig smärta bryter ned psyket också. Kanske dags att krypa till korset?

Med korset menas Vårdcentralen.

Äh, vem lurar jag? Känner jag mig själv går jag nog inte till doktorn förrän jag drar  mig fram i tänderna.

It ain't over until the fat lady sings

Flispannan vållar oss stort huvudbry.

Det brinner som det ska, aska och annat skit avlägsnas, reglagen vrids på och alla element fungerar. Trots det vaknade jag upp i ett 14-gradigt hus!

Med -16° ute så är det inte så att man jublar direkt.

Idag sitter jag själv i kåken och jag fattar ingenting av den mullrande tingesten i källaren så det är bara att klä på sig och se glad ut. Varmvattnet är det inget fel på så jag får väl lägga mig i badkaret om det blir olidligt.

Skogsmössen flyttade in i helgen

och för pojken, som är stor djurvän, blev det för mycket igår när han såg att de bitit hål i en ny säck med hundmat; Möss må vara söta, men tar de hundarnas mat, då har det gått för långt!

Han riggade två fällor med ost (jag var tveksam till ost, sade att choklad nog fungerar bättre, men då trodde han det fanns risk för att ha själv skulle fastna i fällorna*s*) och en stund senare small bägge. En till mus fick sätta livet till innan det var läggdags, och när han gick ut för att slänga den på komposten satt redan räven och väntade på honom.

Det tyckte pojken var bra; Mössens död gjorde honom vän med räven.

Jag rör inte fällorna.

Med min buddistiska inställning till livet önskar jag bara att jag kunde övertala de söta mössen att flytta någon annanstans och sedan är alla glada och nöjda. Under natten hade ännu ett musliv släckts och det såg inte ut att ha gått så stillsamt till. Det var ett mindre blodbad i källartrappen och offret låg på rygg med fällan hängandes runt huvudet.

Dumma, söta möss..

"Motståndare mot det onda genom aktivt ickevåldsmotstånd"

Nu ska jag klä mig varmt och gå ut till hästarna.

De ser ut att må ganska så gott i kylan, de har burrat upp pälsen som är alldeles rimfrostig i topparna och står och tittar ut över den nu tömda kohagen.

Har jag tur kommer maken hem från Oslo i kväll.

Kan han inte fixa flispannan så kåken blir varm kan han åtminstone se till att jag blir varm.

Min skinande rustning är liiite i vägen när jag ska köra hem och värma min fru

Ha en fin dag /fru Lego