Utan kort kommer man till korta

Såhär ser det ut hemma hos mig nu:

Säsongens allra första julöl, första skumtomtar och startlistorna för lördagens V75 på Romme

När det ser ut så på mitt köksbord kan man hoppa upp och sätta sig på att fru Jonsson gjort helg! Ja, för i kväll då.. jag har det ganska så busy i morgon, men just nu njuter jag av välbehövlig helgkänsla=)

Vilken jävla dag!

Ja ursäkta franskan, men om ni fortsätter läsa kommer ni förstå.

Vid tiotiden ramlade det in välbehövliga pengar på mitt nyöppnade företagskonto, så jag avbröt mitt adventspyntande, drog på mig en klänning, lite mascara och till sist varmaste kappan (måste lägga in ett kort på den någon dag, jag får mycket beröm för den fuskpälsen). Jag gick ut i hagen och avlägsnade Kalinkas Back on Track och gav hästarna renpellets samtidigt som jag tyst svor för mig själv över att min hovleverantör inte kommit med en bal än

(hästarna är runda som snöbollar, men det blåser frisk/hård nordostvind).

Så in i bilen och till mitt kära lilla bankkontor i Björna.

Med plånboken full av fräscha kontanter åkte vi mot stan för att proviantera och först av allt skulle vi tanka. Dels gillar vi inte macken i Björna, men man kan heller inte tanka diesel kontant, bara med kort och vi hade inget brukbart kort med oss, bara en jäkla massa kontanter.

På "vår" mack i Gullänget kunde vi bara konstatera att man bara kunde tanka med kort så vi passerade pumparna och åkte mot stan samtidigt som motorn började hosta. Men Bilisten låg nära så vi körde in mot deras pumpar och samtidigt som vi noterade att de bytt namn till Q-Star såg vi att de enbart tar kort. Hostande tog vi oss ut på vägen igen med DiselDoris och tog sikte mot OK/Q8 vid Nordemans och Tanka ligger ju där också.

Ingen av dem tar kontanter.

Ute på E4 lade Doris av och Stefan parkerade henne halvvägs uppe på gångvägen och traskade iväg mot Statoil i vinterblåsten. Jag satt kvar med varningsblinkersen som enda underhållning.

För att jag tyckte lite synd om mig själv ringde jag och gnällde lite för min syster; "Nog är det väl själva fan att det inte ska gå att tanka med pengar längre!"

Maken kom tillbaka med en liten dunk, men nu hade Doris minsann fått nog! Så behandlar man inte en dam*fnys*.

Lätt lutad och helt torrkörd ville inte dieseln riktigt leta sig fram till alla cylindrar och i den elaka kylan började så batteriet ge upp. Jeez vilken jävla dag! Så ringde min telefon, det var systerns make som sett oss och kom till undsättning.

Med bogsering gick så bilen igång, men svågern bogserade oss för säkerhets skull till Statoil där vi kunde tanka och klappa om stackars Doris.

Tack Fredrik!

Det blev jäktigt på stan och jäktigt hem (går inte på allt) och vi kunde snart konstatera att vi måste åka in i morgon igen. Hemma hade höbalen ännu inte kommit och hästarna var annat än glada. Maken skjutsade sonen till Trehörningsjö där han ska vara i helgen så när balen kom bylsade jag på mig och fick själv kämpa med 300 meter (minst) nät som den var invirad i!

Två stora vagnar körde jag ut till hästarna, sedan gick jag in och tände ljus och tog fram julens första julöl (ja, ni såg bilden. Den är snart tom).

Men hur fan kan det vara så att man sitter där i en bil som snabbt utkyls samtidigt som fredagsstressade bilister blir förbannad på en, med en plånbok fylld av värdelös valuta?? Va??

****************

För två år sedan

körde mannen som skulle bli min make från Norge, 87 mil till min lilla etta i Örnsköldsvik för att träffa mig för allra första gången. Vi hade träffats på en forumchatt och under hösten blivit totalt förälskade i varandra. Han drabbades av kalla fötter i Sundsvall; Jag kunde ju vara en yxmördare, men blev övertalad av romantiska vänner på samma forum att fortsätta men att stanna på vägen och köpa blommor till mig=)

Ja, det var två år sedan.

Eller, på söndag är det två år sedan, men då reser han igen. Så nu får vi njuta av att bara ha varandra och minnas tillbaka.

Glad första advent på er

/fru Jonsson

****************