Sammanträffande

Jag gillar sammanträffanden.

Små som stora, de visar på ett större sammanhang, att nornornas väv inte växer fram med slumpvist valda färger och mönster.

I går kväll hände en lustig sak;

1995 gjorde jag en värdefull bekantskap i min dåvarande pojkväns gamla klasskompis från småskolan. Många roliga samtal om allt möjligt, långa promenader, vi har firat midsommar, jul och nyår ihop och har stöttat varandra i svåra tider och skrattat ihop i glada tider. När jag flydde hals över huvud från just den pojkvännen drygt sju år senare var han en av dem som hjälpte till att plocka ihop spillrorna av mig.

En riktigt god och trygg vän.

Men en sak jag inte visste var att vi har en låt.

Tacksamt nog så har jag vänner som inte kräver så mycket underhåll vad gäller kontakt, vilket är tur. Det kan räcka med ett SMS per halvår så vet man att den andra fortfarande är i livet och att vänskapen består.

Sedan jag flyttade tillbaka norrut så borde jag väl hört av mig mer till gamla bekanta, men det har tyvärr inte blivit så. Min gode vän har jag talat med i telefon en gång i augusti sedan vi flyttade hit i somras. Men så i går kväll ringde min telefon.

Det var så lustigt för jag hade under dagen bytt låt på telefonen eftersom det närmar sig advent och julen snart står och stampar i farstun och när jag såg min väns namn på displayen så smålog jag då vi en jul hade ordnat allsång med grannarna med just den låten.

När jag svarar så säger han;

"Jag var bara tvungen att ringa till dig. På TV:n är det ett musikprogram och de spelar precis 'Fairytale of New York'"

"Lägg av!!" replikerar jag i smått hysteriskt tonlag.

"Jag bytte ringsignal idag till 'Fairytale of New York'!"

Var inte det ett lustigt sammanträffande?

Men då är det kanske världens bästa julsång även om texten kanske inte är rumsren rakt igenom*s*