Anders braskar

..julen slaskar.

Ett gammalt uttryck som betyder att det blir en mild jul ifall det är kallt på Andersdagen och tvärt om; Kallt om Anders slaskar.

Här har det varit -20° under morgonen, det till trots misstänker jag att även julen kommer att braska. Vet inte riktigt om jag vill ha fel heller, jag föredrar kyla istället för "mild" vinter som brukar innebära hejdlösa mängder blötsnö och hård vind.

Den som lever får se om jag har fel eller ej.

Nyfiken i en strut!

På begäran lägger jag in bilder på gårkvällens julpyssel.

När vi gifte oss i somras fick jag tårtpapper i form av rosa hjärtan av min syster som jag pyntade med. Jag hade sex stycken kvar av de minsta så jag virade dem om pappersstrutar och limmade på bokmärken i gammal stil. De blir nog fina i granen jämte mina små tändstickspaket.

Det ska vara hemsnickrat i jul har jag läst och det gör inget om det är lite fult. Då kan man alltid skylla på egna eller bekantas barn*s*

I lådan som de tillfälligt bor i sitter också en av mina favorittomtar och vaktar så ingen blir för nyfiken på strutarna;)

Puss på er så länge

/fru Jonsson

Björntjänst

Ludde i vinterskrudad skog förra vintern

Himlen ovanför var märkligt nog blå men luften fylld av miljoner, glittrande snöflingor när jag gick ut för att vattna hästarna och ta emot sotaren. Solen steg ur gyllene och rosa moln och det glimmade av guld runt mig.

Tyvärr hade jag inte kameran med mig då men det blir fler tillfällen.

Ofta får jag frågor om jag tjänar mycket pengar på hästarna, ibland lite föraktfullt. Innan folk ens frågat varför jag har dem så undrar de om jag lever på dem samt om jag har ridskola.

Nej, jag tjänar inte ett skit på hästarna, de kostar bara pengar och nej, jag kommer aldrig någonsin att bedriva ridskoleverksamhet eftersom jag inte gillar att ha folk rännandes runt min gård!

Så är det; Jag är fruktansvärt osocial, anser att de flesta är idioter (tills de bevisat motsatsen) och vill vara ifred!

Det där med osocial..

Jag säger ju så för att jag verkligen vill värna om min privata sfär och vill välja själv när jag ska umgås med andra, samt vilka jag ska umgås med.

Till exempel så tyckte jag sotaren verkade sympatisk och dessutom nämnde han att han kände sig lite krasslig, så jag bjöd in honom på kaffe och pepparkakor. Något som uppskattades för han sade att han inte fått kaffe i det här huset sedan "originalägarna", ett äldre par, bodde här.

Vi fikade och pratade om allt möjligt, allt medan hans bil stod på tomgång ute på gården för att hålla värmen, han var lite krasslig som sagt.

När han skulle åka var dieseln slut.

Vad gör man på landet?

Jo, man ringer till näste man som ska få sotat så får han komma med en dunk diesel. Det känns som att min omtanke blev till en björntjänst när sotaren vankade runt ute i väntan på bränsle medan jag utfodrade hästarna, så både han och bilen måste varit utkylda när hjälpen till slut anlände. Han hade sagt till sin fru på morgonen att han skulle bli sen och fortsätter sotarens dag i samma stil som morgonens oflyt blir han nog väldigt sen.

Och kanske väldigt sjukskriven..

Nu ska jag ut i det vackra vintervädret.

Ha en fin dag alla.

Första advent

"Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla är döda i enslig gård, tomten sin motorsåg trimma.."

Nä, vi är inte döda, men flispannan dog i natt så när vi vaknade var det 12 grader inomhus!

Bara skendöd, tack och lov. Nu brinner det i den igen, men värmen vill inte riktigt rinna upp i elementen. Med ett nyinförskaffat elektriskt element har värmen i köket nu nått upp till 16.3°

Ute är det drygt -14° men vinden har äntligen gett med sig så det gör att det är ganska så behagligt ute när man är rätt klädd.

Stefan kör mot Oslo idag och jag är inte så jätteglad över det. Han måste ju för att vi ska få ihop pengar, men att vara ensam med pojken är jag allt annat än nöjd över! En vecka. Bara att bita ihop.

"Vinden blåser hård och drevande, endast tomten är levande"

I morse satte jag upp adventsstjärnan i selkammarens skeva fönster. När jag kom in doftade det gott av kaffe och på bordet var det första ljuset tänt.

Advent; Ankomst.

Vi tänder massor av ljus istället för att förbanna mörkret och inväntar ankomsten av goda nyheter och goda tider. Ja vi hoppas på det i alla fall, hoppet är det sista som överger oss. Det har varit ett hårt år, förhoppningsvis ordnar mycket upp sig inom kort.

Ha en underbar första advent och kom ihåg att helgerna som är i antågande inte nödvändigtvis måste handla om en massa prestige, frosseri, nödgåvor och nödrim. 

De kan lika gärna handla om att skita i att dammsuga eftersom dammråttorna ändå inte syns i mörkret, äta pepparkaksdeg om man vill det, umgås med hjärte-viktiga vänner och skåla i saffransglögg, och det kan även handla om att sann rikedom inte har med pengar att göra.

Och glöm inte släcka ljusen när ni går hemifrån

Varma vinterkappan

Japp, såhär ser den ut;

Den varma fuskpälsen jag så ofta får beröm för. Som en busschaufför på bussen till Rättvik som utbrast när han öppnade dörren för mig;

"Men gud vad myyyyyysig du ser ut!"

Haha.

Nåväl, denna relik är ett billigt fynd ur Halénskatalogen för många år sedan. Jag har ägt en äkta mockapäls en gång men denna är både lättare och varmare.

Nu ska jag skölja ur blekningen ur hårrötterna, kikar in senare. Puss och kram så länge.

/mysiga fru Jonsson;)

Dagen gick i ett flygande fläng och jag hann bara en bråkdel känns det som. 

När lunchen var avklarad skulle jag "bara" ut och sätta upp adventsgranen och dekorera den med ljus, rasta hundarna, fylla på mat åt fåglarna och ge hästarna fodermorötter och renfor på vinterängen innan jag skulle pynta inne och börja med maten.

Ja, ni hör själv, men i mitt huvud såg jag det framför mig och det gick i en grisblink.

Jag hade lite fel.

Det tog lite längre tid att spetta ned granen (ungefär dubbelt så lång tid som jag tänkt) men till slut satt den där!

När jag sedan skulle sätta dit ljusslingan märkte jag en finurlig nymodighet; Istället för att knöla ihop slingan på 20:e dag Knut och svära kolsvarta ramsor över den kommande advent så har de numera trasslat ihop dem redan från fabrik!

I Taiwan (ja, jag är både fördomsfull och ignorant, jag har inte ens tagit reda på var slingan kommer ifrån, jag gissar hej vilt) sitter en mycket elak grupp barnarbetare och knölar ned ljusslingor i kartonger som sedan ska packas upp i Sverige och pynta granar, buskar, träd, stolar, ledningar, hängrännor, broräcken, etc.etc. och de tänker inte göra det lätt.

Det blev bra till slut men det är inte lönt att ta kort av mästerverket då det inte riktigt kommer till sin rätt i dagsljus och är omöjligt att fotografera i mörkret.

Något pysslande i övrigt blev det inte efter alla andra göromål,

men nu puttrar en härlig gryta på spisen och vi har nyss avnjutit goda räkor som maken hade med sig från stan. Nu inväntar jag V75-sändningen för att se om jag vann stort.

Go kväll

Utan kort kommer man till korta

Såhär ser det ut hemma hos mig nu:

Säsongens allra första julöl, första skumtomtar och startlistorna för lördagens V75 på Romme

När det ser ut så på mitt köksbord kan man hoppa upp och sätta sig på att fru Jonsson gjort helg! Ja, för i kväll då.. jag har det ganska så busy i morgon, men just nu njuter jag av välbehövlig helgkänsla=)

Vilken jävla dag!

Ja ursäkta franskan, men om ni fortsätter läsa kommer ni förstå.

Vid tiotiden ramlade det in välbehövliga pengar på mitt nyöppnade företagskonto, så jag avbröt mitt adventspyntande, drog på mig en klänning, lite mascara och till sist varmaste kappan (måste lägga in ett kort på den någon dag, jag får mycket beröm för den fuskpälsen). Jag gick ut i hagen och avlägsnade Kalinkas Back on Track och gav hästarna renpellets samtidigt som jag tyst svor för mig själv över att min hovleverantör inte kommit med en bal än

(hästarna är runda som snöbollar, men det blåser frisk/hård nordostvind).

Så in i bilen och till mitt kära lilla bankkontor i Björna.

Med plånboken full av fräscha kontanter åkte vi mot stan för att proviantera och först av allt skulle vi tanka. Dels gillar vi inte macken i Björna, men man kan heller inte tanka diesel kontant, bara med kort och vi hade inget brukbart kort med oss, bara en jäkla massa kontanter.

På "vår" mack i Gullänget kunde vi bara konstatera att man bara kunde tanka med kort så vi passerade pumparna och åkte mot stan samtidigt som motorn började hosta. Men Bilisten låg nära så vi körde in mot deras pumpar och samtidigt som vi noterade att de bytt namn till Q-Star såg vi att de enbart tar kort. Hostande tog vi oss ut på vägen igen med DiselDoris och tog sikte mot OK/Q8 vid Nordemans och Tanka ligger ju där också.

Ingen av dem tar kontanter.

Ute på E4 lade Doris av och Stefan parkerade henne halvvägs uppe på gångvägen och traskade iväg mot Statoil i vinterblåsten. Jag satt kvar med varningsblinkersen som enda underhållning.

För att jag tyckte lite synd om mig själv ringde jag och gnällde lite för min syster; "Nog är det väl själva fan att det inte ska gå att tanka med pengar längre!"

Maken kom tillbaka med en liten dunk, men nu hade Doris minsann fått nog! Så behandlar man inte en dam*fnys*.

Lätt lutad och helt torrkörd ville inte dieseln riktigt leta sig fram till alla cylindrar och i den elaka kylan började så batteriet ge upp. Jeez vilken jävla dag! Så ringde min telefon, det var systerns make som sett oss och kom till undsättning.

Med bogsering gick så bilen igång, men svågern bogserade oss för säkerhets skull till Statoil där vi kunde tanka och klappa om stackars Doris.

Tack Fredrik!

Det blev jäktigt på stan och jäktigt hem (går inte på allt) och vi kunde snart konstatera att vi måste åka in i morgon igen. Hemma hade höbalen ännu inte kommit och hästarna var annat än glada. Maken skjutsade sonen till Trehörningsjö där han ska vara i helgen så när balen kom bylsade jag på mig och fick själv kämpa med 300 meter (minst) nät som den var invirad i!

Två stora vagnar körde jag ut till hästarna, sedan gick jag in och tände ljus och tog fram julens första julöl (ja, ni såg bilden. Den är snart tom).

Men hur fan kan det vara så att man sitter där i en bil som snabbt utkyls samtidigt som fredagsstressade bilister blir förbannad på en, med en plånbok fylld av värdelös valuta?? Va??

****************

För två år sedan

körde mannen som skulle bli min make från Norge, 87 mil till min lilla etta i Örnsköldsvik för att träffa mig för allra första gången. Vi hade träffats på en forumchatt och under hösten blivit totalt förälskade i varandra. Han drabbades av kalla fötter i Sundsvall; Jag kunde ju vara en yxmördare, men blev övertalad av romantiska vänner på samma forum att fortsätta men att stanna på vägen och köpa blommor till mig=)

Ja, det var två år sedan.

Eller, på söndag är det två år sedan, men då reser han igen. Så nu får vi njuta av att bara ha varandra och minnas tillbaka.

Glad första advent på er

/fru Jonsson

****************

Vila på maten

Torsdag förmiddag i vinterhagen

När höbalen närmar sig slutet och vi mäktar med att styra upp den på mjölkkärran så styr vi ut hela rasket så hästarna får lite kalas. Nu när det blåser envist kallt också gör det inte så mycket om de äter extra mycket. Hästarna är så förtjusta i dessa balar så de nog skulle äta tills de sprack om de fick hela balar i hagen.

Jag vill dock känna igenom all mat hästarna får, man vet aldrig vad som åkt med i slåttermaskinen. Aluminiumburkar tror jag är det djur gör sig illa mest på.

När hästarna bökat runt höet och alla ätit sig mätta lade sig ungstona ned i maten och de äldre stod och vakade. När jag kom ut med kameran hade Bizra rest sig, men Hinica är inte den som kliver upp i onödan;

Middagsvila sker företrädesvis i middagen

Det ser himla mysigt ut när hon ligger och myser i höet.

Jag gick ut i hagen för att ta reda på en adventsgran jag sett ut. Tyvärr så hade hästarna också upptäckt granen och dess delikata grenar, så den såg ut som en ynklig pinne med några glesa spinkiga kvistar kvar.

Med fogsvansen  handen och fyra hästar i släptåg gick jag upp på vinterängen för att se om det fanns någon gran eller ungtall som var värdig att offras som adventsgran, men det var inte så lätt att föreställa sig hur de kommer ta sig uppe på stenen med en ljusslinga på när de delvis är nedtyngda med snö.

Jag chansade och sågade ned en som jag tror blir fin.

Utan framgång hade jag försökt få tag på min hyresvärd, som också är hovleverantör; det vill säga han levererar höbalar till mina hovdjur, för att jag behöver en ny bal.

Den bistra nordostvinden har med iskristaller slipat vägen och sparkföret är ypperligt så jag tog sparken för att se om jag fick tag på honom. Det gjorde jag, han hade lyckats slå in fel pinkod i telefonen bara..

Det var en jättehärlig sparktur

och lunchen som vankades när jag kom hem smakade extra gott.

Nu ska jag ut och samla ihop granris som ska pryda bron i advent. Förra julen lade jag granris framför dörren, ett tilltag som inte uppskattades av hundarna, så i år knyter jag fast granriset runt broräcket istället.

Men först vilar jag lite på maten;)

Sammanträffande

Jag gillar sammanträffanden.

Små som stora, de visar på ett större sammanhang, att nornornas väv inte växer fram med slumpvist valda färger och mönster.

I går kväll hände en lustig sak;

1995 gjorde jag en värdefull bekantskap i min dåvarande pojkväns gamla klasskompis från småskolan. Många roliga samtal om allt möjligt, långa promenader, vi har firat midsommar, jul och nyår ihop och har stöttat varandra i svåra tider och skrattat ihop i glada tider. När jag flydde hals över huvud från just den pojkvännen drygt sju år senare var han en av dem som hjälpte till att plocka ihop spillrorna av mig.

En riktigt god och trygg vän.

Men en sak jag inte visste var att vi har en låt.

Tacksamt nog så har jag vänner som inte kräver så mycket underhåll vad gäller kontakt, vilket är tur. Det kan räcka med ett SMS per halvår så vet man att den andra fortfarande är i livet och att vänskapen består.

Sedan jag flyttade tillbaka norrut så borde jag väl hört av mig mer till gamla bekanta, men det har tyvärr inte blivit så. Min gode vän har jag talat med i telefon en gång i augusti sedan vi flyttade hit i somras. Men så i går kväll ringde min telefon.

Det var så lustigt för jag hade under dagen bytt låt på telefonen eftersom det närmar sig advent och julen snart står och stampar i farstun och när jag såg min väns namn på displayen så smålog jag då vi en jul hade ordnat allsång med grannarna med just den låten.

När jag svarar så säger han;

"Jag var bara tvungen att ringa till dig. På TV:n är det ett musikprogram och de spelar precis 'Fairytale of New York'"

"Lägg av!!" replikerar jag i smått hysteriskt tonlag.

"Jag bytte ringsignal idag till 'Fairytale of New York'!"

Var inte det ett lustigt sammanträffande?

Men då är det kanske världens bästa julsång även om texten kanske inte är rumsren rakt igenom*s*

Hårda, kalla vindar

Bild från förra vintern när vi bodde i Dalarna

Ute blåser det friska, ryska vindar från nordost och mina ryska hästar vänder rumporna mot vinden och tuggar sitt hö.

Det blåste rätt så friskt här inne i går kväll också då junior hade en del att förklara. Både varför han beslutat sig för att skita i skolan (fast här kan jag skylla på ett dysfunktionellt skolsystem som tillåter en elev att fortsätta till nästa klass trots underkänt i kärnämnen som svenska och matte. Det vore väl motiverande att åtminstone försöka om man hamnar efter kompisarna och gå om,

 eller har jag fel?) samt varför hans.. hrrmm... "egenheter" blir mer och mer bisarra.

Reaktionerna är som vanligt ivrigt förnekande, vansinnigt försvar och tysta förbannelser.

Går inte in på egenheterna, men för en vecka gjorde jag en upptäckt som fick mig att i förtvivlan ringa BUP, bara för att veta att jag i egenskap av icke-förälder inte kunde få hjälp, men de skulle ringa min make en vecka senare, vilket är idag.

Han fick inte heller så mycket hjälp, men efter ett kommande möte med skolan så kan det bli frågan om remiss till BUP. Problemet här är att hans mor måste gå med på det, vilket jag utan större övernaturliga förmågor kan förutspå inte ens kommer att ske vid det allra första snöbollskriget på hemmaplan mellan hin håle och alla smådjävlar, men kanske, kanske finns det en möjlighet för oss att få hjälp om pojken själv begär det.

Vilket han kommer göra.

Frågan är vad jag ska göra.

Min gräns är passerad och jag vill inte att han bor här mer.

Det är inte så kul att ha dessa känslor för min livskamrats son och knappast så kul för honom eftersom hans mor gjort klart att inte heller hon vill ha med honom att göra. Förutom bidragen, de vill hon ha, men utan att pojken bor där.

Jag är smått förtvivlad.

Men jag är glad över att det bara är en månad kvar till Julafton=)

Alltid något.

Fågelskådning

En liten blåmes

Det är så roligt och se hur småfåglarna förser sig från matbordet.

Mestadels Talgoxar och Blåmes men även blyga små Talltitor och Bofinkar som försiktigt gömde sig i den stora gran en vid fototillfället.

Talgoxe som kollar in mig

Jag stod säkert 20 minuter ute med frisk ryssvind vinande runt öronen för att småfåglarna skulle vänja sig vid min närvaro och komma fram och äta.

Hästsko upphängd i en rönn på utsiktsstenen

Nu doftar ljuvligt vitlöksbröd och en god fisksoppa

som vi ska avnjuta i skenet av levande ljus.

Maken kom hem i natt och dagen har varit underbar utan större måsten, nu stundar en kväll där vi bara tar hand om varandra och ser framåt.

Jag önskar er en helt underbar tisdagskväll

/fru Jonsson

Jag är Lego

Rubriken syftar på filmtiteln "I AmLegend"

Bara för ett förtydliga

Angenämt! Fru Jonsson var namnet, martyr och helgon

Jag var på långritt  lördags.

Härligt underbart att pulsa runt i ett julkort på en bred, varm Basjkirrygg. Vad gör väl det att fötterna tappade känseln redan från början när lyckan är så fullkomlig att rida ut i en tyst vinterskog?

Mindre skoj var det att nacken gjorde sig påmind efter långturen.

Efter sista flygturen från Bizra när jag landade olyckligt verkar jag få ont så fort jag får på mig en hjälm. I morse när jag klädde mig för en träningsrunda så nös jag när jag höll på att ta på mig jackan och efter det är jag totalt obrukbar.

Från skulderbladen och uppåt har jag lika mycket motorik som en legogubbe. 

Ärligt talat är jag väl mer lik Amy.. Förutom att jag är blond och snygg

Och det passar ju utmärkt till mina lego-händer.

Helgen bjöd på några få minusgrader och blöt havsluft, vilket är rena döden för mina leder samt en gammal fraktur i armbågen. Helt hopplöst att försöka hålla fast någonting och finmotoriken är obefintlig. Bättre som nu när det är kallt och högtryck.

Jag är den typen som gärna vill klara mig med kosttillskott och lite hokuspokus och anser att mediciner bryter ned kroppen, men ju längre tiden går inser jag att långvarig smärta bryter ned psyket också. Kanske dags att krypa till korset?

Med korset menas Vårdcentralen.

Äh, vem lurar jag? Känner jag mig själv går jag nog inte till doktorn förrän jag drar  mig fram i tänderna.

It ain't over until the fat lady sings

Flispannan vållar oss stort huvudbry.

Det brinner som det ska, aska och annat skit avlägsnas, reglagen vrids på och alla element fungerar. Trots det vaknade jag upp i ett 14-gradigt hus!

Med -16° ute så är det inte så att man jublar direkt.

Idag sitter jag själv i kåken och jag fattar ingenting av den mullrande tingesten i källaren så det är bara att klä på sig och se glad ut. Varmvattnet är det inget fel på så jag får väl lägga mig i badkaret om det blir olidligt.

Skogsmössen flyttade in i helgen

och för pojken, som är stor djurvän, blev det för mycket igår när han såg att de bitit hål i en ny säck med hundmat; Möss må vara söta, men tar de hundarnas mat, då har det gått för långt!

Han riggade två fällor med ost (jag var tveksam till ost, sade att choklad nog fungerar bättre, men då trodde han det fanns risk för att ha själv skulle fastna i fällorna*s*) och en stund senare small bägge. En till mus fick sätta livet till innan det var läggdags, och när han gick ut för att slänga den på komposten satt redan räven och väntade på honom.

Det tyckte pojken var bra; Mössens död gjorde honom vän med räven.

Jag rör inte fällorna.

Med min buddistiska inställning till livet önskar jag bara att jag kunde övertala de söta mössen att flytta någon annanstans och sedan är alla glada och nöjda. Under natten hade ännu ett musliv släckts och det såg inte ut att ha gått så stillsamt till. Det var ett mindre blodbad i källartrappen och offret låg på rygg med fällan hängandes runt huvudet.

Dumma, söta möss..

"Motståndare mot det onda genom aktivt ickevåldsmotstånd"

Nu ska jag klä mig varmt och gå ut till hästarna.

De ser ut att må ganska så gott i kylan, de har burrat upp pälsen som är alldeles rimfrostig i topparna och står och tittar ut över den nu tömda kohagen.

Har jag tur kommer maken hem från Oslo i kväll.

Kan han inte fixa flispannan så kåken blir varm kan han åtminstone se till att jag blir varm.

Min skinande rustning är liiite i vägen när jag ska köra hem och värma min fru

Ha en fin dag /fru Lego

Korta dagar

Frostmåne över berget

Halv tre går solen ner.

Det noterade jag idag när jag snubblade ut från badrummet i ett skymningskulet hus. Halv tre, det är vintertid det. Jag klev i "brandmansbrallorna", det vill säga skoterkängorna med nedhasade överdragsbyxor över, drog på mig signaljackan och gick ut i tiogradig kyla med blött hår för att ge hästarna hö.

Kanske inte så smart, men det var så vackert ute. Månen som steg över mon och skymningsljusets rodnad som fastnade på de snötäckta bergen. 

Det såg ut som ett julkort.

Sparkturen med Ludde i dag var hur kul som helst!

Han var verkligen inne på att jobba och hade stenkoll på när han skulle dra på och när vi skulle ta det lugnt, samt vart sparken var. Jätteduktig var han.

När vi i full fart åkte in i Svedje sa jag åt honom att ta det lungt; Det är ju bara 50-sträcka där*s*

Det var verkligen roligt, det kommer vi göra fler gånger.

Ta bort kameran ur mitt ansikte och ge mig maaaat!!

Apropå mat så gjorde jag så himla god middag!

Skoj också att få sådant beröm av en 15-åring när man serverar torsk till fredagsmiddag.

Jag använder inga mått när jag lagar mat, jag feestylar;

5 pressade vitlöksklyftor

1 finhackad gul lök

Kanske en msk curry (trodde jag hade mer, men det tog slut, så då hittade jag på en annan kryddning än den jag tänkt)

Lite spiskummin

Ett par tsk malen ingefära

Lite kardemumma och en aning kanel.

Det fräste jag lite lätt och höll sedan den vita vindunken över pannan och tryckte lite på kranen. Hällde samtidigt upp ett glas åt mig själv.

Sedan i med en burk krossade tomater, en strimlad, gul paprika, kanske två deciliter fil (eftersom jag upptäckt att fil, som jag alltid har hemma funkar lika bra som matlagningyoghurt eller cocosmjölk som jag nästan aldrig har hemma), cirkus två msk sirap och en skvätt med thai-chilisås.

Medan det kokade ihop tärnade jag torsken (fryst, tinad förpackning) och saltade den. Satte också igång fullkornsriset och gjorde min helt makalösa kalla sås för fisk (främst gravad lax, men den funkar till allt);

Matlagningsyoghurt (som jag inte hade hemma, det blev fil, med gott resultat), röd stenbitsrom och wasabipasta.

När riset nästan kokat klart stängde jag alla plattor och vände ner torsken i tomatröran och lät allt stå tio minuter medan jag dukade.

Ris, tomatröra med torsk och kall wasabisås.

Grymt gott och jag fick mycket beröm.

Tyvärr hann jag inte ta kort, som alltid när jag lagar mat.

Jag tänker ofta ta kort, men det hinns inte när jag är hungrig, haha. Och det som är kvar efteråt är ingen rolig syn, tro mig.

Ha en fin kväll

Kram/gräsänkan Jonsson

Mina favoritkryp

Det var gnistrande kallt i morse.

Över huset hängde Stora björn och i väster sänkte sig Orion bakom berget.

Hela världen gnistrade av iskristaller och stjärnor utom i öster där horisonten var eldröd och morgonstjärnan lyste som en liten sol. De må säga i väderprognoserna att vinden är svag, men här där vattendrag och stora lägdor kantas av berg åt alla håll får nordanvinden fart och biter en rejält i kinderna.

Vägen förbi huset är hård, vit och blank.

När man då har två sjukt starka storpudlar med mer eller mindre fri uppfostran som sätter tålamod, nerver och reflexer på prov heter räddningen

ICEBUG®

Mina älskade, fula kängor.

Icebugsen är utrustade med dubbar undertill som på något mystiskt sätt fäster på is men dras in på asfalt. Jag fick de här av maken i julklapp i fjol, och de är helt underbara! Passar foten som en löparsko, de är lätta och så länge man rör sig är fötterna varma, många, många minusgrader ner.

Enda nackdelen med mina är att skaften är för styva, så är det spårigt eller så är det lätt att vricka sig tycker jag; De kräver plant underlag. Skaft är bra ändå med tanke på snön, men de finns som löparsko också.

Ja det är kallt och gnistrande idag.

När jag hämtade Bizra ut hagen kikade solen över horisonten och målade den snötyngda skogen på berget i glimmande koppar. Det röda glittret spred sig över landskapet i takt med att solen försiktigt steg upp på en klarblå himmel.

Jag har funnit en spark i porten, så dagens utmaning för mig och Icebugsen är att låta en av hundarna få dra lite längst vägen. 

Och till Lasse Åberg: "In Sweden we call it a 'kick'"

Nä, det gör vi inte; In Sweden we call it spark och därmed jämt!

Nu är det hjul igen

Matchar dörren till selkammaren

Jag fann en grej uppe på ladugårdsvinden med ett jättefint hjul som jag ville ha.

Och vill jag ha någonting kan jag vara ganska tjurig och gör rätt mycket för att genomföra min plan. Den här gången bad jag pojken att lossa hjulet, vilket han gjorde. Plättlätt*s*

Grejen är att hjulet är jättetungt.

Min plan var att använda hjulet istället för den stora järnringen jag fann för att göra min ljuskrona, men förutom att hjulet är järnskott så väger navklumpen som håller ihop hela konstruktionen en hel del. Summan av kardemumman är att taket kommer rasa in om jag genomför min plan.

Nåväl, vad är väl en bal på slottet..?

Vad ska jag nu göra med hjulet?

Och föreslå inte att ställa upp det mot en vägg i vardagsrummet, för är det ett ord jag är less på så är det stilleben, och att dra in gamla dörrar, fönster och jordbruksredskap och kalla dem för stilleben har aldrig lockat mig för jag har inte fattat grejen. Alla får ha som dom vill, huvudsaken man trivs med det, men skulle jag ställa upp hjulet som pynt i "finrummet" (hahahaha) så skulle jag dessutom få smisk av maken.

Den dåliga sortens smisk.

Hjultips mottages tack!

Apropå stundande högtid så nämnde jag att jag gjort mitt första julpyssel:

Ett litet paket som ska hänga i granen

Idag har jag samlat kottar som också ska bli pynt. De ligger på tork nu och ska få någon typ av konstsnö på sig.

När jag var in till stan fick jag hicka när jag såg priserna på julpynt; En kula med en söt domherre på; 50:-. En antik, vacker glaskula kan jag betala 50 spänn för men inte en masstillverkad på Åhléns. Så jag har sparat -eller som en god vän i Sköndal säger; tjänat- en himla massa pengar idag.

Men på Himlen runt hörnet fann jag vackert julpynt till rimlig peng. Dit ska jag gå när det trillar in en extraslant.

Jag ensamhetstränade Bizra på förmiddagen och det började tveksamt med avslutades med bravur! Resten av dagen ska ägnas åt pappersarbete och juridiska termer. Jag finner det roligare än det låter.

Puss/fru Jonsson

(som längtar ohyggligt efter sin make)

**************

Vilken jävla skitdag det blev.

Ibland har jag funderingar på att starta en helt anonym blogg där jag ohämmat kan skriva mina innersta tankar och berätta om saker som faktiskt händer i det här huset utan att grannskapet ska börja spekulera i saker och ting. En blogg där jag inte behöver skydda familjemedlemmar eller tänka på 

vad jag skriver om vilken häst.

Jag gjorde en helvidrig upptäckt idag som helt tog knäcken på mig

och jag ringde faktiskt en rådgivning för att få hjälp men jag var inte berättigad till någon hjälp minsann.

Nu vet jag varken ut eller in och här kan jag inte skriva av mig.

Istället får jag nog använda min kära Mac's skrivprogram. Jag när ju en författardröm och kanske är det som händer nu min väg mot kommande kioskvältare. Folk älskar ju att läsa om andra människors elände.

För att ytterligare kröna denna dag så kom jag hungrig som en varg in i köket från att ha gjort klart i hagen och välter ut hela min  middag över köksgolvet.

Hundarna blev glada och istället för middag fick jag städa och som efterrätt blev det cornflakes och ett par mackor*suck*

Klockan närmar sig halv åtta. Nu struntar jag i allt och sätter mig framför TV:n och bjuder mig själv på ett stort glas vin.

Skål och god natt.

**************

Snöröjning; En utdöende vetenskap?

Brum brum..

Under senare år har jag tyckt att kvalitén på snöröjning blir sämre och sämre. De stora vägarna saltas och ju längre från tätorterna man kommer verkar själva begreppet snöröjning tolkas olika och i många fall ske rätt godtyckligt.

En gissning är att själva budgeten för snön sker per år och inte per säsong eftersom snöröjningen vanligtvis är extra undermålig under den allra senaste tiden på året. En gissning som sagt, men är det verkligen så är det ju idiotiskt!

Det var sådant jag tänkte på när jag försökte ta mig in till stan idag.

I kommunen jag bor i nu verkar det att "de som bestämmer" tror att vi som bor några mil från stan enbart har stora, fyrhjulsdrivna pickupper med rejäla terrängdäck och en egen liten snöbila längst fram, så då behöver man väl inte ut och skrapa vägarna?

Det har vi inte.

Det jag körde på idag skulle säkerligen benämnas snökaos någonstans i världen, dock inte här (särskilt som man inte anser det nödvändigt att ploga), men bara för att man råkar vara född och uppvuxen där riktumret börjar på 09 (vet ni vad riktnummer är barn?) betyder det inte att man är en självförverkligad vintervägsfantom!

Närmaste vägen till småstaden är en sceniskt tilltalande grusväg som i folkmun benämns "Landsjövägen". Den var idag mestadels enfilig och på grund av den typen av trafik som dagligen går där så var underlaget genomgående tvättbräda.

Dagen till ära hade jag makens jobbarbil, en stor jäkla DiselDoris (VW Transporter med extra allt), en bil som i sig låter rätt mycket och på det underlaget var ljudnivån öronbedövande.

Därtill hade pojken extrautrustat ett fack i sidodörren med en insexnyckelsats och en matsked(?) som låg och skramlade, så som sopranstämma i vägskören lät det som om jag hade en hel jävla kaffeservis som låg och skramlade.

Vid möte verkade förarna tro att jag var i innehav av ovan nämnda präktiga terrängdäck och fyrhjulsdrift. Inget kunde stämma mindre;

Ett hjul på Transportern har drivning och jag körde på den ytterst tveksamma kombinationen ny-begagnade vinterdäck fram och ap-dåliga sommardäck bak (se där, nu erkände jag ett brott också) och fick därmed balansera vid dikeskanten med hjärtat i halsgropen medan mötande tant leende fortsatte i mittfilen.

Kom och gör dit jobb!!

Nåja, jag tog mig fram och åter och jag kör visst väldigt ekonomiskt också.

Den digitala mätaren som visar hur långt man tar sig på det som finns kvar i tanken räknade nämligen upp vissa sträckor. Vid hemkomsten sade bensinmätaren att jag egentligen bara kört sju av mina tio mil*s*

Att det plogas över huvudtaget är en sak, en annan är hur det görs.

Förr kunde de skrapa vägarna, nu är de spåriga och riktigt farliga ibland. Plogbilen går med plogen lätt mot underlaget medan det rinner en strimma sand/salt från flaket. Ingenting tas egentligen bort, det petas på lite och efter ett tag är det lika spårigt igen.

Det värsta jag sett var när jag bodde i Dalarna:

Vid nedkomst av snö åkte den lokale köttbonden ut med sin traktor utrustad med plogbila! Fullkomligt livsfarligt! Efter hans framfart var det glashalt och i kurvorna visste man aldrig åt vilket håll det lutade. Vansinne.

Nä det är en utdöende konst, det där med snöröjning.

Jag bunkrade ordentligt för jag åker inte in till stan igen förrän jag har chaufför. Han väntas hem tidigast tisdag. En bra anledning att hålla sig hemmavid är att snön åter faller som om det vore advent. Väldigt vackert är det.

Och apropå stundande högtid gjorde jag mitt första julpyssel igår kväll; Ett litet sött paket som ska hänga i granen=)

Såhär ser det ut på mitt jobb idag

Ännu en dag i paradiset

Ingen ska beskylla mig för att vara snabb

Ibland tar det tid.

I Ö-viksområdet levereras det på fredagar i alla (hävdar de i alla fall) brevlådor ett veckomagasin som helt enkelt heter 7.

  Eller Tidningen7 och på nätet webben7

Hos familjen Jonsson hamnar den på skithuset som tidsfördriv medan man gör "nummer två", men då jag nyligen återfunnit några gamla nummer av Pondus har 7 blivit liggandes ända tills i morse, måndag alltså.

På sidan 16-17 hajade jag till när jag såg Ernst-tändsticksaskarna, för min syster säljer sådana i sin butik

http://issuu.com/webben7/docs/t7_nr39_10/17

Jo, det var ett reportage om presentbutiken

Popcorny

som min syster och hennes make äger och driver

Och nu fick jag äntligen se lilla Signe också, det var på tiden.

Så, when in Örnsköldsvik looking for julklappar;

Popcorny har dem;)

De har till och med saker du inte visste du ville ha.

************

När jag skrev detta inlägg så slog det mig att det kanske inte är det bästa namnet på ett veckomagasin som i många hem blir just toa-lektyr.

Jag vet vad nummer ett är, jag vet vad nummer två är, men att gå på muggen med "sjuan" låter som om det vore en bisarr kroppsfunktion.

Vad kommer i så fall mellan nummer två och nummer sju?

Vill jag veta det?

Krångligt det där; Vissa säger att de slår en sjua när de gör nummer ett.

Jeez.. jag måste nog mejla redaktionen med mina funderingar.

************

Farsdag*hmppff* Ära den som äras bör

Maken reste genom Sverige igår

med några stopp längst vägen för fika och lite annat, på sin väg till Oslo där han börjar jobba idag, så farsdagen slipper vi fira här.

Förvisso har ju Ludde gått och blivit velourpappa till

en kull leksaksvalpar i varierande utförande under hösten, så han kan man väl fira, men jag vet inte riktigt hur han skulle firas eller om han skulle uppskatta det.

Han är mer på nivån att snörena på paketet är festligare än innehållet.

Om inte innehållet är lufttorkad skinka.

Luddes minst sagt bisarra kull

Gummihönan i julkostym var den han hade svårast att acceptera, men nu verkar även den inadopterad i kullen, även om den inte får lika mycket uppmärksamhet som hamstern Pelle eller den rosa pudeln Fifi.

Det jag undrar är när det ska införas en dag för elaka styvmödrar?

Med dagens familjekonstellationer där kärnfamiljen är extremt sällsynt vore det väl på sin plats att även vi med "bonusbarn" som det så puttinuttigt heter får en dag också?

En dag där vi, som klär upp, skjutsar, tvättar kläder och lagar mat åt ungar som någon annan klämt ut, uppmärksammas och firas.

Snövits styvmor

Till och med kanelbullar firas med en egen dag, så nu är det väl hög tid att jag och alla andra elaka styvmödrar får en egen dag? Nu har jag ju inte adopterat pojken, men jag är gift med hans far, så då borde jag kvalificera mig för titeln?

Att vara elak har jag heller inga problem med.

Jag är nog lika mycket bonusförälder åt honom som han är bonusbarn till mig, särskilt om det med "bonus" menas böld i arslet.

Men helgen har vi klarat bra, jag och bonusen.

Vi har hjälpts åt med sysslor på gården och delat upp ansvar på hundar och hästar, jag har lagat god mat som jag till och med fått spontant beröm för! Och han har poppat popcorn till mig.

Igår skippade vi det knala TV-utbudet och såg en töntig julfilm (National Lampoon's Christmas Vacation) som jag gillar och hade riktigt trevligt faktiskt.

Det funkar när bägge bjuder till, det är inte ens jobbigt.

Avslutar med att gratulera Ludde på farsdag i alla fall:

Ludde med sin leksakskull

Golvet är inte bara skitigt; Det är fullt av spackel.

Som jag nämnt tidigare är inte vardagsrummet iordninggjort än, jag blev bara less på att inte ha soffan där hela familjen brukade mysa så jag gjorde en gerillaaktion och slängde ut skräp och in möbler och gardiner i det ogjorda rummet.

Kolla in väggen.

Efter vad jag sett i vissa inredningstidningsreportage med lappade och fula väggar så har jag utan tvekan Västergissjös (ja, det kan vara hela Örnsköldsviks kommuns) absolut trendigaste vägg.

Den kommer bli ommålad i en blek och varm gul ton, kanske innan jul.

Nu ska jag skynda mig vara förkyld, för i morgon har jag inte tid.

Då ska jag stå still ute i kylan och hålla mina hästar medan de blir verkade.

Ha en fin farsdag alla ni.

Nu är det vinter!

En snötyngd en i vinterhagen.

Man ser i bakgrunden hur snön tyngt ned stängseltråden=/

Ja nu är det sannerligen vinter.

Jag ville prova Bizras sadel på Hinica så jag övertalade makens son att skritta ut med henne i skogen medan jag ledde Kalinka och det var så himla mysigt!

Fluffigt vinterlandskap, hästarnas frustande och det lugna trampet från oskodda hovar. Det är meditativt.

Någon slags nypon (som fåglarna ratar) mot bagarstugans vägg

Senaste tiden har varit extremt påfrestande och det har gjort att jag verkligen mått allt annat än bra. Det känns som att min favoritårstid (hösten) blev bortslösad i ett enda långt mörker där man aldrig vetat från ena dagen till den andra hur framtiden ska se ut, men sent igår kväll, när jag satt ensam i stearinljusens sken i vardagsrummet och tittade ut på snön som föll så slog det mig att jag för första gången på mycket länge längtade framåt.

Jag längtar efter att om två veckor få adventspynta och jag tar det som ett sundhetstecken att jag vågar se framåt igen.

Ute faller snön.

Jag häller upp lite glögg i ett av de fina stjärnglasen jag fick av min far en gång och lägger fram några pepparkakshjärtan från Nyåker (när man är uppvuxen 8 km från fabriken finns inga andra pepparkakor på världskartan) på ett fat.

Nu ska jag läsa igenom hela polisrapporten, det kommer bli mycket underhållande läsning, och det skriver jag utan ett uns av ironi.

Från gården i Västergissjö önskas en mycket angenäm helg

Omtanke om de små befjädrade vännerna

Jag fick 530:- i rabattkuponger av Granngården och vad gör man av dem?

Jo, det blev en säck Renfor till hästarna (ja, de gillar renfoder), en fågelmatsgrej, en säck fågelfrö och en påse talgbollar.

Jag betalade 2:- för hela kalaset=)

Fågelmatsgrejen

Så nu finns det fågelfrö och talgbollar i ena rönnen uppe på stenen.

Visst, man vill helst se fåglarna från köksfönstret, men den som vill se småfåglarna störta mot sin egen död mot köksfönstret är väldigt självisk i sitt fågelskådande.

Jag föredrar lyckliga fåglar som får äta i lugn och ro en liten bit från huset, vill jag se dem drar jag på mig skoterkängorna och signaljackan och går helt sonika ut och tittar på dem.

Det snöar här nu.

Fåglar och hästar verkar nöjda med tillvaron.

Vi tog med Renfor i en hink och gick upp till skogsängen i vinterhagen med hästarna i släptåg och gav dem fodret i snön på ängen. Det gillade de.

************

Jag har letat julgardiner.

Allt från Ellos, second hand, Åhléns, Coop, Hemtex, etc. etc.

På Rusta av alla ställen fyndade jag fina längder till köket, linnebeige med röda hjärtan och barnsliga änglar, 179:- för två längder.

Ett fynd jag för några år sedan hade nekat mig själv.

Inte fan kan man väl ha sunkiga julgardiner från Rusta heller??

Jo! Det kan man visst och det kommer att bli så fint så!

I samma butik fyndade jag fem pannåer för femtio riksdaler, så nu är det bara att sätta sig och producera mästerverk.

Jag får ge bort tavlor i julklappar, haha. Vem vet, det kanske blir mästerverk?

Blir det bra tavlor får jag väl lotta ut en här i bloggen.

************

Nu ska jag duka fram en härlig middag bestående av en slags asiatisk gryta på ko, lök, vitlök, paprika, svarta bönor, ostronsås och ingefära med ris till.

Pojkens önskemål och det kan jag väl tillgodose. 

Det är ju en jäkla tur att han gillar min nyttiga matlagning.

Vilket aber om han ville ha falukorv och pulvermos!

Jag svär mycket över den pojken, men han är ändå tacksam vad gäller mat. Hur många femtonåriga slynglar föredrar bönor och fiberrikt hembakt bröd framför McD och annan skit?

I morgon ska jag slänga upp honom på Hinica så får vi se hur Bizras rodeosadel passar på henne. Jag är egentligen väldigt lyckligt lottad med manfolket som väljer att vara en del i mitt liv.

************

Ha en fin fredagskväll nu och glöm för allt i världen inte att krama om era nära och kära, vilka de än må vara, och tala om för dem att de är viktiga!

Kram på er; Ni är viktiga!

Med blixt ser det ut som att det är becksvart här kl tre på eftermiddagen